Early one morning the sun was shining

Äntligen fredag! Den här veckan, som jag trodde skulle bli lugn, blev ju allt annat än det. Synd att jag trivs så bra med att bo i Nästan-Österlen, för det här körandet fram och tillbaka till stan är ju ett otroligt överskattat nöje. Räknade ut att jag tillbringat 8 timmar i bilen bara för att ta mig fram och tillbaka mellan jobb, hem och stall den här veckan, det är ju för fan en hel djävla arbetsdag. 

Men nu är det fredag, och inte vilken fredag som helst utan fredag innan ens härliga höstlov ska börja. AAAH. Bästa känslan näst efter ledighet är väl ändå den när ledigheten ligger obrukad framför en. 

Igår kom min chef och vi hade medarbetarsamtal. Det gick bra, han är nöjd med mig och jag med honom, inget nytt under solen egentligen. I slutet av november ska jag åka till Danmark för att jobba med min danska kollega M ett par dagar. Först kände jag bara en massa åh nej, ska jag nu bli tvungen att fixa med hyrbil och behöva åka över både Öresundsbron och Stora Bältbron med allt vad det innebär av att stå i köer och  välja rätt fil och fumla med betalkort genom nedvevad bilruta. Dagens i-landsproblem såklart, men jag har seriösa problem med att hantera känslan som uppstår när jag sitter i en bil och ska kommunicera med någon som inte är i bilen. Oklart varför, för det är ju inte som att jag befinner mig inuti Apollo 13 och ska meddela Houston att vi har problem, men av någon anledning får jag hyperstresspåslag av såna situationer. Det och parkeringshus är mitt värsta. Men sen kom jag på att jag nog kan åka tåg, visserligen kommer jag inte hela vägen fram men till närmaste stan som ligger kanske 3 mil från jobbet och därifrån kan jag säkert få lift av någon dansk kollega. Blev orimligt glad över denna möjlighet. 

Efter jobbet var jag på massage, det var på det där stället där jag går som barn i huset med alla mina krämpor och som också husar massageterapeuter. Behandlingen tyckte jag dock var rätt medioker, då var ju den hos thailändskan hundra gånger bättre. Men då vet jag det. Sen hade jag 90 minuter att slå ihjäl  så jag tog en promenad innan jag och K träffade kommunen och skrev arrendeavtal. Sen hem och städa och planen var också att hinna med ett pass yinyoga innan det var dags att åka tillbaka till stan igen för medlemsmöte i stallet. Planen sprack dock, när jag hade städat klart och bäddat rent och fixat så fanns det bara tid att kasta i sig en macka och sen var det dags att åka. Efter sedvanligt tekniktrassel (finns det förlängningssladd? åh nej, min dator har inget HDMI-uttag! varför startar nu inte tv:n?) så fick jag upp min lilla presentation på tv-skärmen i klubbrummet och drog igång. Allt gick bra och det var trevlig stämning om än inte så välbesökt. Men det får man nästan se som ett sundhetstecken, upplever att medlemsmöten är betydligt mer välfrekventerade när folk är missnöjda. 

Hem igen, sen var jag faktiskt duktig och tränade mitt yinyogapass fastän klockan var rätt mycket. Sen i säng och så blev det ny dag. Idag hade jag egentligen tänkt rida på drop in, men känner att nä, jag vill nog åka raka vägen hem efter min lilla intervallträning. Tända en brasa, koka ihop någon god soppa och så bara slappa. Så får det bli!