Kurragömma

Har läst Kurragömma av Søren Sveistrup, detta är handlingen:

En kvinna anmäls försvunnen av sin exman. Naia Thulin och hennes nya kollega Raheem försöker kartlägga kvinnans liv och det visar sig att hon har varit förföljd en tid. I kvinnans telefon hittar de hotfulla sms, gärningsmannen tycks via sin telefon ha övervakat, manipulerat och förödmjukat sitt offer. Thulin lyckas koppla utredningen till ett olöst mord på en 19-årig tjej, där tillvägagångssättet tycks ha varit likartat. Men vad har en gymnasieelev och en småbarnsmamma gemensamt?

Thulin får hjälp av Mark Hess som återvänt till Köpenhamn och tillsammans försöker de lösa brotten, som visar sig vara en perverst kurragömmalek som började en vårdag för mer än 30 år sedan, när en trevlig skolresa förvandlades till en mardröm. En kapplöpning mot tiden börjar, och Hess och Thulin försöker koppla ihop det förflutna och nuet innan kurragömmaleken kräver ännu fler offer.

Det här är en fristående fortsättning på Kastanjemannen som jag gillade mycket. Den här: inte lika mycket. Utan att spoila för mycket så tyckte jag det var direkt orimligt att mördaren liksom kunde befinna sig exakt överallt hela tiden och vara så omöjlig att skaka av sig. Tyckte också det blev lite tjatigt med alla turer kring Thulin och Hess, och också rätt irriterande att de genomgående kallas Thulin och Hess, det känns så opersonligt. Sedan räknade jag ut vem mördaren var långt innan nämnda Thulin och Hess gjorde det, vilket ju är lite trist (även om det är kul att känna sig smartare än hela Köpenhamnspolisen). Själva upplösningen med sin kapplöpning mot tiden kändes också lite väl osannolik. Den här boken får tre arkiverade polisutredningar av fem möjliga.