Till stallet istället, v 42 2025, pt 1

Igår när jag körde till stallet så kände jag mig ON FIRE. Pigg, alert, energisk. Tänkte på Älskling och hoppades på en sån där drömmig känsla som jag hade förra måndagen, där det känns som att allting stämmer och det bara flyter på i fullt samförstånd. Sen när jag kom till stallet så skulle jag inte alls ha Älskling utan Hästen. Väldigt oklart varför, men tror det var för att han skulle igång efter vila och de andra grupperna skulle hoppa och det skulle han inte göra, hörde jag K säga till någon ungdom som undrade varför hon INTE fick Hästen. Varför just jag? gnölade jag missmodigt i mitt inre, Hästen kändes som en trött gammal ridskolehäst redan när jag red honom första gången 2017 och det finns ju inte mycket som talar för att han inte fortfarande skulle vara en trött gammal ridskolehäst 2025. Men så tänkte jag på ett inlägg jag läst på Facebook för ett tag sen där en ridklubb hört elever uttrycka att de "hatade" hästen de ridit, och som då skrev det är okej att vara missnöjd, men vi hatar inte en häst för att vi inte lärt oss hur vi ska samarbeta med den ännu. Så sant som det är sagt, så det var bara att sluta deppa och upp på hästryggen. Ska man säga något bra om Hästen så är det 

Men det gick inte bra! Ska man säga något bra så var det att Hästen i alla fall var pigg och gick fram för skänkeln, och det kändes väl ändå rätt okej när vi red fram i skritt och trav, inte heller stannade han och tjurade och slog efter skänkeln som han kan göra när man sätter lite press på honom, så so far so good. Men sen kom vi till galoppen. Jag tycker Hästen har en hemsk galopp, det går inte att sitta ner i sadeln och att rida honom i form är ju omöjligt när man studsar omkring som en guttaperkaboll på hästryggen. Och då är jag ju ändå van vid Köttbullen och hennes galopp som verkligen inte är något skolexempel på bra gångart. Men Hästen är utöver det så stor och stel och stötig, näe, det kändes inte alls bra. Som grädde på moset skulle vi sedan rida den där övningen som är förberedande för förvänd galopp med att galoppera på båge längs med långsidan. Vi gjorde den övningen EN gång, sen sa Hästen att okej, jag fattar vad det går ut på och så fattade han själv galopp när han tyckte det var lämpligt och jag hade INGENTING att säga till om. Försökte ta ner honom till trav och göra en ny fattning, men han bara fortsatte galoppera oavsett hur mycket förhållningar jag än gjorde. Ska man säga något bra så klarade han ju att gå i den förvända galoppen utan att jag behövde göra något speciellt, han kan ju sina saker, men något SAMSPEL var det sannerligen inte. Blä. Avslutningsvis skulle vi hoppa två små kryss, då försökte jag komma undan med att K hade sagt att han inte skulle hoppas, men några dressyrtantsprång var tydligen inte samma sak som hoppning. Hästen gillar att hoppa, men det är samma sak där, han tar liksom kommandot och bestämmer själv tempo och gångart och så sitter man bara där som nån djävla passagerare. Jaja, han fick ta sina små skutt och det gick bra. Kul för honom. Mindre kul för mig. K sa att det såg fint ut, men jag vet att hon ljuger. Haha. Jaja, det är vad det är. 

Visade sig dessutom att jag (tydligen) lagt ifrån mig mitt ridspö någonstans i stallet i fredags för det var inte i skåpet, och någon hade väl (gissningsvis) hittat det och tyckt att det var finder's keeper (det hade nog jag också gjort). Mitt FINA DYRA BALANSERADE DRESSYRSPÖ.  Nu måste jag skaffa ett nytt. Bara elände hela tiden med andra ord, hahaha.