Till stallet istället, v 43 2025, pt 2

Ja, det var det där med upp som en sol och ner som en pannkaka ja. Hade Köttbullen, och jag kunde nästan känna redan när jag gjorde i ordning henne att hon inte var på humör.  Och framför allt när jag tog tyglarna, då började hon direkt att spjärna emot i högersidan. Nu har jag ju inte ridit henne på ett par veckor och då har hon väl gått och inte behövt jobba med sånt som är jobbigt för henne. För vad jag vet går hon mest på barnlektioner och funkisridning, och där är det väl lite mer, ursäkta ordvalet, åka häst än ridning. Och det passar ju Köttbullen utmärkt. Igår passade ridning henne inte alls. Och inte mig heller, kan man väl säga med facit i hand. FAAN vad vi fick jobba, både hon och jag. Kände att jag blev arg och frustrerad för jag kände att jag blev hård och stum i handen fastän jag VET att det inte hjälper ett dugg. Visst fick jag igång henne och hon jobbade och tog i med hela kroppen. Men den där högersidan fick jag inte riktigt tag på ändå. Och ännu värre blir det när jag ska korta upp tyglarna så mycket som K tycker att jag ska korta upp dom för då hänger sig Köttbullen i handen och det är som att rida med två fulla Ica-kassar i nävarna. Är ju inte skitenkelt att rida en överbyggd häst så att det blir i uppförsbacke direkt. Kände mig helt manglad efteråt och Köttbullen var helt genomsvettig fastän hon är klippt. Tänkte bittert på måndagens lektion med Älskling, som är så känslig att det räcker att spänna sätesmusklerna så börjar hon trava och man får igenom en förhållning bara genom att krama tygeln lite. Klipp till ridning med Köttbullen där det är som att döna fram på en gammal traktor, det skakar och man skumpar och det är så långt ifrån finlir man kan komma.
Pysslade länge med Köttbullen i boxen efteråt, svampade av henne och gav henne äpplen och pratade med henne för det är ju inte hennes fel att hon är byggd som hon är, och hon gör väl så gott hon kan utifrån dom förutsättningar som ges. Även om det i hennes komfortzon också ryms en stor portion trilskhet och inneboende lättja, men jaja, det är som det är. K var nöjd, men någon ridlektion att skriva hem om var det sannerligen inte, tyckte jag.