I går morse och nu i morse så var det nästan PLUSGRADER, eller i alla fall bara minus två. Tog mig friheten att skippa underställ och det kändes nästan som när man var liten och äntligen fick (på den tiden ens föräldrar bestämde) skippa klumpiga vinterstövlar till förmån för gympaskor och det kändes nästan som att man var viktlös och flög fram. Då var det vår på riktigt. Känner ju dock att 10 januari är lite för tidigt för att börja gasta om vårtecken, men det var i alla fall skönt att slippa Michelingubbskänslan.
Jobbade, kom hem, gick ut med hundarna. Är fortfarande tacksam över plogade och grusade gångbanor, men också (redan) lite uttråkad över att tvingas gå i princip samma runda varje dag. Provade i helgen att gå på ett ställe där det var snö och oplogat, men då protesterade min inflammerade tåled å det grövsta och det kändes inte som att det var värt att utmana den. Har skaffat en liten fiffig gelpad som man liksom klistrar fast under framfoten för att avlasta tåleden, använder den när jag promenerar och PEPPAR PEPPAR så verkar det som att det blir långsamt lite bättre.
Kom hem, tränade tabata och sedan städade jag eftersom jag av olika skäl har lång dag på jobbet idag och dessutom är det min tur att handla till jobbets gemensamma fredagsfrukost den här veckan, vilket innebär att jag gör det på hemvägen vilket i sin tur leder till att jag kommer hem ännu senare än jag skulle ha gjort om jag bara hade jobbat. Ska ju till stallet ikväll och måste åka senast 17.00 så det finns inte oceaner av tid att vinka på om man ska hinna med att gå ut med hundarna och äta något innan jag måste byta om och ge mig iväg igen.
Igår började handbolls-EM för herrar, denna i princip ENDA ljuspunkt i hela oxvecksperioden. Haha, nä så illa är det väl inte, men eftersom januari och februari är mina värsta månader på hela året så är det gött att ha något lustfyllt att fokusera på. Och så vet man att när detta mästerskap är slut så är också januari i princip över. Och vägen dit är åtminstone kantad med en massa spännande matcher och dramatik som det alltid är i handboll. Sveriges första match är idag, men jag kollade lite på Tyskland-Schweiz igår efter att vi hade haft vår filmkväll och kollat klart på Harry Potter och den flammande bägaren. Sen är det slut-Harry Pottrat för mig, fixar inte övriga filmer för de är så djävla mörka och dystra och folk dör. Redan den flammande bägaren är på gränsen för mig, inte för att jag inte klarar av att se mörka filmer men Harry Potter ska bara vara MYS. Härförleden läste jag att i någon sån där Harry Pottergrupp jag följer på Facebook att Ron hade gett Dobby av sina egna kläder när han (Dobby) skulle begravas för att han (Ron) visste hur viktigt det var för Dobby att ha egna kläder. Började nästan storlipa bara av att läsa det, så att se filmen är hundra procent U-TE-SLU-TET. Men de första fyra funkar, fast med viss reservation för den flammande bägaren som sagt, inte bara för att folk dör utan också för att det är så ledsamt när Ron och Harry är ovänner i början. Fy FAN vad jag börjar bli blödig. Igår såg jag ett filmklipp från Holy Trinity College där ett gäng ungdomar spelade Fairytale of New York och då fick jag en klump i halsen för det var en liten kille med jättetjocka glasögon som spelade banjo, blev liksom (utan att veta ett smack om bakgrunden) så glad för att han fick vara med och spela trots att han var liten och hade jättetjocka glasögon. Sån har man alltså blivit?
Kollade som sagt lite på handbollen, men det var en sån otroligt seg inledningsceremoni (eftersom det var Tysklands premiärmatch på hemmaplan) som drog ut på tiden så matchen kom inte igång förrän 20.45 nånting, och sen tog Tyskland ganska tidigt tag i taktpinnen och visade var skåpet skulle stå så det var inte ens spännande. Han den där gigantiske målvakten Andreas Wolff kan ju bli livsfarlig om han kommer upp i den nivån som han gjorde igår. Han tog ju allt! (eller ja, inte allt såklart, men matchen slutade 27-14 till Tysklands favör så speciellt framgångsrikt var ju inte det schweiziska anfallsspelet).
Imorgon tar min dotter examen, och i början av december så bestämde jag och min exman att vi skulle köpa en elcykel till henne i examenspresent. Hittade ett ställe på nätet där det dessutom var lite rea, så jag slog till. Cykeln skulle levereras omonterad, men det har min man lovat "inte ska vara några problem" att montera ihop. Man fick dessutom beställa ramlås separat, för det ingick inte, lite konstigt men jaja, det var väl små detaljer i det stora hela. Beställde som sagt och efter några dagar kom "paket 1 av 2" innehållandes ett ramlås. Själva cykeln lyste dock med sin frånvaro. Gick in och kollade på sån där spårningstjänst, då hade den hamnat på någon postterminal i Värmland. Och där blev den liggandes utan att något hände på flera veckor. Kontaktade stället jag köpt den på, de kontaktade i sin tur Post Nord, INGEN VET VAD SOM HAR HÄNT. Typiskt Post Nord, va? Nu har jag fått beställa en ny cykel och det är en massa krångel med dubbla fakturor som svävar omkring i cyberrymden varav den ena inte bara kan makuleras när Cykel 2 beställdes eftersom den första fakturan omfattade cykel plus ramlås och den andra bara en cykel. Cykel 2 är fortfarande under transport, men den här gången är det med Schenker så det finns kanske hopp om att den ska dyka upp inom kort.
Nu ska vi bara få till själva firet också, dottern var nämligen inte jättesugen på att ha någon examensfest som imorgon eftersom hon kände sig så trött och sleten efter att ha pressat sig själv rätt hårt under delar av hösten genom att jobba 100 % och samtidigt vara på själva upploppet av 3½ års heltidsstudier, så jag har gett min exman i uppdrag att organisera en liten mottagning som nästa helg dårå, vi får se om han ror det i land.
Nu ska jag ägna mig åt dagen, den blir som sagt lång på jobbet, sen är det ridning och sen åka hem som ett jehu, så gott det nu går med tanke på snön, och se Sveriges premiärmatch mot Bosnien-Hercegovina. Och sen är det fredag och snart helg och årets första jobbvecka är avklarad, osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar