Mestadels a walk down föreningslivets memory lane

Jag är ju en sån som gillar att planera och styra upp, ibland önskar jag att jag var en lite mer skönt avslappnad go with the flow-typ som bara tar saker som dom kommer och aldrig bekymrar sig om något vare sig i förväg eller i efterhand. Men det där go with the flow-andet ligger inte riktigt för mig utan jag vill hellre peka med hela handen och tala om var skåpet ska stå och att det ska vara ordning och reda på hyllorna med mera. 

På måndag ska jag ha ett jobbmöte med lite halvhöjdare i min organisation. På (eller heter det i?) Kastrup. UTOMLANDS alltså. GULP. Mötet börjar 08.30, första bussen hemifrån går 05.08 och är framme 07.43, meeeen denna resa inkluderar tre (3) byten mellan buss och tåg och det kan man väl ändå ge sig fan på att det kommer att strula någonstans. Plus att tåget ju inte precis stannar utanför där vi ska vara och även om det ser ut att inte vara så långt på kartan så är det en rejäl motorväg som ska passeras och det gör man ju inte hur som helst som gångtrafikant utan man får gå världens omväg för att komma till någon slags gångbro och sedan lika lång väg tillbaka på andra sidan, vet jag sedan tidigare besök. Som om det inte var nog med det så slänger Skånetrafiken in lite jokrar i leken i form av bussavgångar till/från Nästan-Österlen som ställs in med kort varsel på grund av brist på busschaufförer. STRESSEN DÄR VA! ojade jag mig, men min chef (som ska till samma möte) tyckte inte att det fanns någon anledning att jag skulle upp i ottan och stimma med kollektivtrafik och ha mig, utan han bokade helt sonika in mig på ett hotell på (eller om det nu heter i?) Kastrup på söndag kväll. Lyxigt! Sovmorgon! Hotellfrukost! Något att se fram mot under the oxweeks. 

Igår kom matchschemat för mellanrundan i handboll, och då var det först så himla förnämligt att det var matchdagar onsdag-fredag-söndag-tisdag, vilket innebär att jag i alla fall inte behöver missa något p g a ridningen (eller missa ridningen p g a handbollen, fast där går nog gränsen till och med för mig?). Men sen kom jag ju på att HJÄLP, på söndag kväll (då Sverige möter Portugal) så är jag ju i DANMARK och det är ju inte 100 % säkert att hotellet har ett tv-utbud som sänder annat än möjligen Danmarks match mot Norge (som jag i och för sig också är intresserad av, men inte lika intresserad som av Sveriges match såklart). Ojade mig i tanken kring detta och mindes ett annat mästerskap där jag satt på ett hotellrum och försökte uppdatera Gameday-appen med ett hackande wifi. Ej kul! Men sen kom jag ju på att jag ju nu har Tele2-appen på telefonen och via den kan jag logga in på Viaplay och därmed streama alla matcherna. Testade och det funkade, så nu känner jag mig 100 % lugn igen. Kan kanske till och med chromecasta (eller vad det nu heter) bilden från telefonen till hotell-tv:n, vem vet? 

Förra veckan var det en i stallet som undrade om jag inte ville vara med i tävlingskommittén och vem är väl jag att säga nej? Nä just det, så jag sa ja. Tänker att det blir nog i alla fall inte lika betungande som förr, när vi varje år arrangerade championatskval i dressyr för unga hästar och ponnyallsvenskan i både hoppning och dressyr plus dom vanliga klubbtävlingarna, tror vi hade två i dressyr och två i hoppning varje år. Grejen med allt på den tiden var att exakt allting fick skötas manuellt, vilket var otroligt tidskrävande. Året innan så fick man skicka in ett förslag till distriktet på vilka datum och klasser man  tänkte ha tävling kommande år. När deadline för alla förslag hade passerat samlades alla distriktets tävlingsarrangörer för ett fysiskt möte där man skulle gå igenom alla förslag och se till att det inte var två klubbar i närheten av varandra som hade tävling samma helg. Där kunde det bli otroligt segdragna diskussioner med tungt vägande argument i stil med Men i vår klubb har vi ALLTID haft ponnyhoppning första lördagen i september, det är tradition. Var man inte där och bevakade sina dagar så kunde man mycket väl bli överkörd och få några helt andra datum än man planerat. 

Detta gjorde man alltså året innan (och gör kanske fortfarande? fast jag tror inte det, i alla fall inte på detta omständliga sätt) och sedan var den såkallade tävlingsterminen klar. Inför varje tävling så fick man sedan sitta i timmar och ringa runt och försöka få tag på olika domare och banbyggare för att boka in dom, för ingen hade mail (i alla fall inte som man visste, det fanns bara en telefonlista) och ingen hade heller mobiltelefon (i alla fall inte som man visste, telefonlistan omfattade bara fasta telefonnummer) utan det var inte sällan som Nää, nu har jag provat att ringa NN fyra gånger och ingen svarar, vi provar med nästa namn på listan suckades fram bland oss som hade detta som uppgift. Man hade ju ändå sina favoriter bland domarna och banbyggarna som man ville anlita, men det gällde att sno på innan dom blev uppbokade någon annanstans.

Sen skrev man ihop en proposition  med vilka klasser och bedömningar det skulle vara. Sen skickade den med post till distriktet, som godkände och tryckte den i sin fysiska tävlingskalender som skickades ut till alla klubbar och alla ryttare som hade löst licens. Sen skulle man hantera alla anmälningsblanketter som kom med post, man fick papperskopior av kontoutdrag från postgirot som skulle stämmas av med inbetalningar. Sen fick man  lotta startordning på det gamla hederliga sättet genom att lägga lappar med de tävlandes namn i en hatt. Startlistor skulle skrivas ut och kopieras och någon vecka innan tävlingen så skulle dessa plus ryttarmeddelande skickas ut med post till alla deltagare och funktionärer, man fick sitta och stämpla alla kuvert med en sån där B-föreningsbrev-stämpel för att det skulle bli lite billigare porto. Sen kom själva tävlingsdagen och då skulle resultaten registreras på blanketter med karbonpapper varav en kopia skulle arkiveras och en skickas (med post såklart) till distriktet, plus att man sedan skulle lägga ut resultatet på sin lilla html-hemmasnickrade hemsida, osv. Sedan skulle resultatlistor skickas till lokaltidningarna (inte för att de tog in dom för det fanns alltid någon fotbollsmatch från division hundra som trängde sig före) och sen började alltihop om igen inför nästa tävling. Det var ju ett DJÄVLA slit när man tänker tillbaka. Nu finns det ett system som hanterar allting, både anmälningar och propositioner och betalningar och resultat, med några få knapptryckningar.  Som jag har förstått det alltså. Smidigt, särskilt det där med betalningar för det var ju ett djävla HÄRKE att sitta med de där kontoutdragen och pricka av och sen var det folk som inte hade betalat samtidigt som de anmälde utan skulle betala kontant på tävlingsdagen och vissa påstod att de visst hade betalat fast det hade inte hunnit registreras (minns inte hur ofta man fick de där kontoutdragen på post, en gång i veckan kanske? så det var ju mer regel än undantag att någon betalning fortfarande svävade omkring i ett postgirolimbo) och då skulle de ha med sig kvitto att visa upp och det var kontanter och växelkassor som skulle hanteras och ja, det var ett himla meck helt enkelt. Sen kom det första elektroniska systemet för tävlingar, fast det hade vi ingen större nytta av. Under några år var det frivilligt att använda det, sedan blev det obligatoriskt och då fick vi begära dispens för att komma undan, för den elektriska kapaciteten i vårt  kombinerade tävlingssekretariat och kiosk var  minst sagt underdimensionerad så varje gång man använde en dator och samtidigt skulle grädda en våffla så gick propparna och då skulle man hitta nyckeln till verkstaden där elcentralen fanns och leta rätt på reservsäkringar samtidigt som köerna för att få en varm macka eller en kopp kaffe växte sig milslånga. THOSE WERE THE DAYS. 

Så är det nog inte längre, hoppas jag. Klubben har inte heller lika många tävlingar som jag har förstått det, men såklart kan jag tänka mig att hjälpa till med det. Älskar ju tävlingar och tävlingsatmosfär och mitt bästa är nog fan att vara på tävling men inte själv tävla. Gillar ju tävlingsmomentet, men fan vet om det inte slås av att gå omkring på en tävlingsplats och vara kolugn och skojfrisk när alla andra är nervösa och hispiga. Inte för att man kanske kan vara så himla KOLUGN när man har ansvaret för att allting flyter, men ändå. Det är en speciell känsla. Igår fick jag ett meddelande på Messenger från en i den befintliga tävlingskommittén om att dom hade en chattgrupp på WhatsApp så om hon fick mitt telefonnummer så kunde hon lägga till mig där. Jag fick ju ladda ner WhatsApp och låtsas som att jag hade den, nu känns det som att jag bara är ett litet steg från att börja använda TikTok också? Haha. Senare på kvällen så fick jag meddelande från valberedningen där en som var tilltänkt för den kommande styrelsen hade hoppat av så var jag fortfarande intresserad? Ja, det var jag väl då. Nu kommer jag alltså att sylta in mig i styrelsearbete igen, så Gud mig förbarme. Föreningslivet, kan inte leva med det men inte heller utan det. 

Igår åkte jag hem efter jobbet, solen sken och himlen var blå och det var femton grader kallt. Gick en promenad med hundarna, det var kallt men ändå okej. Kom hem, tränade ett pass pilates, kom på att jag måste hämta en bok på bibblan som jag reserverat och fått meddelande om för rätt längesen att den hade kommit. Man måste ju hämta sina reserverade böcker inom en viss tid, annars åker de vidare till nästa på kölistan. Det behövde också handlas. Kände kraftigt att jag verkligen inte PALLADE att gå ut i femton minusgrader en gång till och kånka hem kassar från affären på det, så det här miljösvinet tog bilen. Det är inte ens två kilometer så skämmas ska jag och inte vet jag om jag gjorde någon större vinst på det heller, för det var ju femton minusgrader även inne i bilen som inte hann bli varm på den lilla rundan. Syndens lön är kanske inte döden, men något straff skulle jag väl ändå ha och det fick jag, för när jag packade upp kassarna så visade det sig att den påse potatis jag tagit innehöll en rutten och blöt potatis som under färden hem luckrat upp papperspåsen i botten så att alla potatisarna ramlade ut när jag lyfte påsen ur kassen. Sånt där skulle man väl egentligen gått tillbaks och klagat på, men orka Mallorca. Det var bara en dessutom, resten av potatisarna såg fina ut så jag sköljde bara av dom och stoppade ner i en annan påse. Sen var det äntligen dags för kvällsmat och handboll, såg matchen mellan Serbien och Montenegro som var sådär spännande som bara ett Balkanderby kan bli. Hejade på Montenegro och dom vann till slut med 30-29 efter en väldigt jämn match som hade kunnat gå åt skogen eftersom den montenegrinske målvakten fick rött kort i början av andra halvlek och ersättaren till en börja med gjorde ett rätt blekt intryck och dessutom fick en boll i ansiktet ganska omgående. Men han ryckte upp sig, räddade bland annat två straffar och sista målet sattes när det (på riktigt) var en sekund kvar. 

Började sedan kolla på matchen mellan Tyskland och Frankrike som såg ut att kunna bli riktigt spännande, men kände också att jag behövde komma i säng så jag kollade fram till halvtid och sen gick jag och lade mig som den ansvarsfulla människa jag är. 

Idag skulle jag egentligen till Laserkvinnan, men eftersom det ska snöa och vägen dit är både smal och vältrafikerad så kände jag att jag inte riktigt var sugen på det, så jag bokade om. Fick en ny tid i början av februari, vilket känns avlägset men jag kanske kan unna mig någon thaimassage eller liknande innan dess. Igår hade jag sinnessjukt ont i ena skulderbladet, eller egentligen inte ont utan mer som kramp och det stramade och drog och irriterade, nästan som att det kliade inuti muskeln på något sätt. Otroligt irriterande, fick nästan panik för det gick inte över vad jag än gjorde. Stretchade på alla håll och kanter, låg på en värmedyna, låg på en tennisboll, ingen förändring. Idag har det släppt lite och hela skulderbladet är ömt, men hellre det faktiskt. 

Ja, idag ska det ju som sagt snöa, bläää. Så det blir väl till att skotta snö i eftermiddag antar jag. I måndags så hade faktiskt min man skottat innan jag kom hem, vilket var en lyx av guds nåde men tror inte två underverk kommer att inträffa samma vecka. Hehe. Nästa vecka ska det enligt prognosen bli plusgrader och sen hoppas jag att det fortsätter så. Sen har vi ju egentligen filmkväll ikväll, men eftersom det också pågår ett handbolls-EM så gäller inte vanliga regler. Nu har min dotter föreslagit att vi ska äta på Pinchos på lördag för att fira hennes examen. Det hade ju varit klädsamt om den där djävla elcykeln som Post Nord supit bort x 2 hade varit på plats då, det återstår fortfarande att se. Supporten på elcykelfirman "jobbar på det" sägs det.