The rumble of your water would be my call

Åååååh, vad det var segt att ta sig upp i morse. Inte så mycket pga den snöpliga handbollsförlusten (som ändå inte hade någon betydelse) utan pga jobbgrejer. Jag fattar rätt många beslut, alla gillar dom inte men det är fine för 99 % handlar ändå om saker som liksom ingår i folks arbetsuppgifter. Men nu har jag fattat ett beslut som har gjort en person besviken, vilket hen tydligt meddelade och en såkallad finsk stämning låg som ett tung blöt filt över jobbet igår. Det är ju mindre kul. Kan dock inte se att jag skulle kunna ha gjort på ett annat sätt. I det här fallet handlar det om en person, vi kan kalla hen X, som absolut sköter sitt jobb men inte ett dugg mer än så, som nu känner sig förbigången när hen inte blev erbjuden en ledig tjänst med delvis liknande arbetsuppgifter, men där det också ingick lite annat som kräver att man har lite ledaregenskaper och ett driv som X totalt saknar. Kan ju till viss del förstå att hen känner sig förbigången, men samtidigt: var är självinsikten? X har jobbat här i cirka 1½ år och är långt ifrån fullärd, och jag har hela tiden varit tydlig med att det absolut finns möjligheter att utvecklas i sin roll, men det är på lite längre sikt, först måste man ha mer kött på benen, man måste lära sig krypa innan man kan gå, osv osv, men det har ju uppenbarligen inte gått in. Jag har väl också blivit förbigången hundra gånger minst, och det på MYCKET grövre sätt (it's a man's world, just saying) men skulle väl aldrig drömma om att sänka mig så lågt att jag skulle gå till någon ansvarig chef och klaga när det redan är ett faktum, men där är vi ju uppenbarligen olika. Och då hade jag ändå redan informerat X innan det blev ett faktum och frågade hur hen kände för det, och då sa X att det var okej, men nu är det tydligen inte det längre så hela gårdagen styckades upp i att X åtskilliga gånger kom och knackade på och ville ventilera nya aspekter av sin besvikelse. X menade bland annat att hen aldrig fått en chans att visa vad hen går för. Nu vet jag ju inte riktigt hur det går till på andra ställen eftersom jag har varit 20+ år på  en och samma arbetsplats, men här är det i alla fall inte så att någon kommer med ett silverfat och räcker över en chans och bara "varsågod, här är ett färdigt upplägg, förvalta det på bästa sätt och lyckas du med det ska du bli rikligen belönad" utan här handlar det mycket mer om att man gör sina hundår och under dom så får man själv försöka se möjligheter och försöka ta egna initiativ för att visa vad man går för (vilket jag också har kommunicerat ett antal gånger). Verkar som att begreppet "att jobba sig upp" helt försvunnit? Verkar som att folk, och nu avser jag nittiotalister, sorry för generaliseringar, tycker att det är någon slags rättighet att efter en viss tid så "ska" man per automatik bli erbjuden roligare arbetsuppgifter, mer ansvar, högre befattningar, osv, oavsett vad man presterat på sin nuvarande nivå? Som för några år sen när vi sökte en civilingenjör, det är liksom fem års högskolestudier, och det var en (numera fd) kollega som på riktigt blev kränkt för att hen inte blev erbjuden tjänsten trots att hen inte hade mer än enstaka random kurser på högskolenivå på sitt CV (men var inte blyg för att kalla det "motsvarande kunskaper"). Blir trött, men men. This too shall pass.

Efter en sugig jobbdag susade jag hem, tog hundarna och gick ut. Barmark! Plusgrader! Verkligen en ljusglimt efter flera veckor med snö. Tror att allra senast till helgen så ska det ha smält bort såpass att jag kan ta mig upp i skogen igen utan att behöva pulsa och halka fram. 

Tränade ett pass pilates och sedan var det handboll för hela slanten. Först Nederländerna-Portugal, sedan Danmark-Slovenien och sist Sverige-Norge. Jag är ju jätteglad över att jag kan se alla matcher på Viaplay, men det ska samtidigt bli lite skönt när EM är över på söndag för det går faktiskt extremt mycket tid till detta. Inte för att man kanske har så mycket vettigare för sig i oxveckorna, men man kan ju åtminstone läsa en bok. 

Idag har jag inga möten inbokade och min förhoppning är att jag ska kunna sitta och jobba ostört med diverse grejer, men vi får väl se hur det går med den saken.