Igår var det äntligen dressyr igen, vi red en övning som gick ut på att om man hade en normalskolad häst så skulle man rida skänkelvikning i en båge längs med långsidan, först för ena skänkeln och sen för andra, och hade man en lite mer outbildad häst så kunde man även välja att bara rida bågen. Jag valde alternativ A, för det är bra träning för Köttbullen. Gick rätt bra ett tag, men sen lackade hon ur och blev sådär omedgörlig som bara hon kan bli i höger varv. Körde upp huvudet, låste halsen, bet tag i bettet och vägrade samarbeta. Då sa vår nya ridlärare I att om det inte funkar med det man gör så får man förändra något. Det är ju en klok tanke. På henne framåt, uppmanade hon och det försökte jag med så vi for iväg som två vantar längs med den såkallade bågen. Repeat x varje gång det var dags för skänkelvikning undan höger skänkel, fast lektionen började gå mot sitt slut så det blev inte så mycket mer krigat om den högersidan igår.
Du får säga till om du vill rida någon annan häst, sa I och det var ju snällt av henne, fast det vill jag ju inte. Även om det nästan rök ur öronen av uppdämnd irritation hos undertecknad (och även Köttbullen tror jag) igår. Du kunde ju ha ridit bara bågen, sa min dotter men jag tycker att någon gång får väl även Köttbullen lära sig ett och annat. Det SKA gå.
Fick bläddra tillbaks i gamla inlägg för att peppa mig själv lite, för visst har det ändå hänt grejer sedan jag började rida henne. För TVÅ ÅR SEN, hehe. Man är ju ingen Jan Brink precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar