Friday, I'm in love

I morse kände jag mig hyfsat mild i själen tills jag insåg att det var dags att tanka. Det kan ju förstöra vilken dag som helst i dessa tider. Idag kostade dieseln visserligen "bara" 26,32 kronor per liter till skillnad mot i onsdags då den låg på 27,97, MEN ÄNDÅ? Tusen spänn som flaxade iväg bara sådär, och det är ju inte som att man är ute och nöjeskör direkt utan nu är det i princip bara jobbresor mellan Ankeborg och nästan-Österlen som det handlar om. 

Googlar vad ett busskort kostar (869 kronor för 30 dagar) och önskar att Google även kunde svara på om jag tycker att det skulle vara värt det. Rent ekonomiskt så borde det absolut löna sig. Tidsmässigt, absolut inte. Skulle inte direkt säga att det handlar om att tid är pengar, mer att den tiden känns så himla bortslösad. Hade bussen bara stannat på någorlunda gångavstånd från jobbet så hade det inte varit några större problem. Men nu är det inte så väl inrättat utan bussen stannar vid järnvägsstationen (tycker "centralen" känns som en lite väl ambitiös benämning av tre spår och några busshållplatser) och så får man vänta där på en stadsbuss och dessa är såklart inte direkt synkade med varandra. Plus att om jag tar bussen så kan jag tidigast vara på jobbet 06.30. Vilket innebär att jag åtta timmar senare, samt efter att ha gjort om hela den logistiska proceduren i omvänd ordning och haft ett djävla flyt så är jag kanske hemma...16.15? Det är det FAN inte värt enligt mig när jag ändå måste gå upp typ samma tid som vanligt och jag är hemma 14.00 om jag åker bil. 

Ja, jag är medveten om att det finns en massa människor som har det mycket värre och som skulle jubla om de kom hem redan vid 16.15, men det betyder ju inte att jag måste vilja ha det så (obs, är absolut tacksam över att jag är priviligierad, osv) eftersom jag är en fri ande som vill ha mina lediga eftermiddagar och framför allt mina ensamma morgnar på jobbet. Har så himla svårt att föreställa mig att jag skulle kunna komma till jobbet och börja frotteras med kollegor det första jag gör och ändå ha förståndet i behåll. 

När jag säger till folk i min omgivning att jag inte är speciellt social av mig så tror de i regel att jag skämtar. Tror de förknippar osocial med att vara en tillbakadragen och blyg enstöring. Det är jag absolut inte, men det betyder heller inte att jag uppskattar att ha en massa folk omkring mig jämt och ständigt för det tär på mig så till den milda grad att jag hellre skulle välja en månad i isoleringscell på Hinseberg framför att vara med i ett enda avsnitt av Big Brother.  

Hur som helst! Nu är det fredag! Bilen är tankad! Stallet väntar! I helgen ska jag så tomater (målsättning/löfte från förra helgen som inte blev av) och måla mina gula Flickrums™-väggar ännu en gång. Sen ska vi låna ett släp och åka och hämta några lastpallar som jag ska bygga en soffa av. Eller "bygga" är väl kanske att starkt ord här när det handlar om att placera dom på och intill varandra och sedan lägga på några dynor som jag har beställt. Jag kanske är den enda i hela världen som (hittills) inte byggt någonting av gamla lastpallar, men det visade sig ju finnas en hel uppsjö med dynor och kuddar och annat som gjorts efter måtten av en EUR-pall, så det var ju bara att välja och vraka. Det blir prima. Och i stort sett gratis, ja inte dynorna förstås, men pallarna. Borde förstås ha väntat med själva inredningen tills Flickrummet™ var helt färdigt, men nu var det denna helgen som det dök upp en möjlighet att låna släp, så då får det bli som det blir. Kan Arga Snickaren så kan väl jag.