Äntligen hemma-andan har drabbat mig

Har drabbats av renoveringsdjävulen för, tror jag, första gången i mitt liv? Har aldrig varit speciellt intresserad av heminredning, vilket känns som en förutsättning, men jag bryr mig rätt lite om hur det ser ut. Fula tapeter? Inget problem, för det ska ändå stå en bokhylla där. Omatchande möbler? Orka bry sig. Lite så tänker både jag och min man, och vårt hem ser ju ut därefter men det behöver ju ingen annan lida av. 

Har nog ALDRIG sett ett helt program av alla dom här Äntligen hemma, Bygglov och allt vad de heter där folk piffar till sina hem som om det inte fanns någon morgondag. Det är väl fint att folk har intressen, men det intresserar mig inte. Dessutom blir jag inte så lite provocerad av det här med att det tydligen är förenat med dödsstraff att inte sätta sin personliga prägel på sitt boende, som jag har bloggat om här. Jag är heller inte bra på sånt. Den gladaste stunden i mitt renoveringsliv var när jag flyttade till min gamla lägenhet, som måste ha tapetserats av någon som hade Landstingets lokaler som förebild och jag fattade att man kunde måla på tapet. Jag ljuger ibland och säger att "jag har nästan aldrig tapetserat", men faktum är att jag ALDRIG NÅGONSIN har tapetserat någonting och skulle inte få ihop en mönsterpassning om så mitt liv hängde på det. Obs, jag kan andra saker. Till exempel kan jag förklara innebörden av Euklides' femte axiom om någon mot förmodan skulle vara intresserad, men ni är kanske mer inne på icke-euklidisk geometri, VAD VET JAG. Här skulle jag komma in på något resonemang om att jag inte behöver skämmas för att jag inte kan tapetsera, men uppenbarligen skäms jag ändå så mycket att jag måste försvara mig genom att svänga mig med termer från högre matematik. 

Jaja. Nu drog vi ju i alla fall igång projekt  Flickrum™, det finns ju också ett motsvarande pojkrum på andra sidan väggen, men det känns ju som att det f d gemensamma arbetsrummet i alla år mer eller mindre varit min mans territorium där jag möjligtvis känt att jag haft en liten djävla ENKLAV, så det här med att få ett eget rum är väl inte så revolutionerande för honom som det är för mig. 

Arbetet med detsamma går väldigt lusigt framåt, mest beroende på att min man aldrig blir klar på sin sida, så varje ledig yta på den inte så jättestora ovanvåningen är belamrad med hans grejer så det är inte helt enkelt att navigera bland den rikliga mängd boktravar som uppstår när man monterar ner en hel vägg med Ivarhyllor från golv till tak som jag har gjort. Det gick ju såklart inte fortare av att min man skadade ryggen för ett tag sen, men nu är han i alla fall igång och jobbar igen så nu tycker jag väl att det ska börja hända lite saker även hemma. 

Bakom nämnda hyllor fanns en extremt ful rosaspräcklig strukturtapet i vinyl som andades 90-tal. Den rev jag bort, för ska jag nu ha ett eget rum så tänker jag i alla fall unna mig att inte ha väggar som mest av allt påminner om rå köttfärs. Under köttfärsen fanns Tretex-skivor, men dom är nu för alltid förborgade under ett lager av 6 mm renoveringsgips. Igår spacklade jag skruvhålen och så började jag titta på den anslutande väggen. Den har också varit täckt med köttfärstapeten, som jag har rivit bort. Den delade sig, så vinyldelen lossnade och papperslagret blev kvar på väggen. Eftersom jag faktiskt har tänkt att måla väggarna, så började jag riva där med för man vill ju inte stå där och ha en massa tapetrester som lossnar när det kommer färg på. 

Under papperslagret fanns en grön halvpsykedelisk 70-talstapet som andades VINTAGE. Hade förmodligen tyckt den var asful på 90-talet, men man omvärderar ju uppenbarligen sina skönhetsideal med ungefär 20 års intervall, så vem vet, jag kanske till och med hade valt köttfärstapeterna om jag bott i detta hus på 90-talet? Med lite pill och tålamod gick det att frilägga 70-talstapeten så att den var i det närmaste oskadd. Kom på att det kunde kanske vara coolt att behålla den, lite som en fondvägg, så nu var det slut med att riva och slita. Kände mig nästan som en sån där som renoverar takmålningar i medeltida kyrkor (det kan vara så att  människor som renoverar takmålningar i medeltida kyrkor inte håller med om att det skulle vara helt jämförbart) och hade FEELING som aldrig förr. 

Blev klar med cirka halva väggen igår, sedan stod det grejer i vägen som jag inte kan flytta förrän jag målat hyllväggen och fått upp mina Ivar igen. Det var ju tråkigt, när jag nu för första gången i mitt liv uttalade ordet "fondvägg". Fortsättning följer, tror jag.