Har läst-om 9½ månad av Annika Lantz, det är en sån där bok som jag ibland greppar när jag inte riktigt vet vad jag vill läsa och/eller vill ha något lättsamt. Detta är handlingen:
Utdrivningsskedet låter som exorcism. Och är det nästan också. Visste du att barnets huvud vrider sig tre gånger under själva förlossningen? Det framgår inte av den bok jag läser om kroppen vrids med eller om det bara är just själva huvudet, och jag tror inte att jag vill veta. Vissa saker fattar man ju ändå själv. Som att man inte behöver daska ungen i baken för att den ska ta sitt första skrik det räcker med att den får se sin mamma efter 18 timmars krystvärkar.
Radiolegenden och teveprofilen Annika Lantz är föräldraledig. Hon har fått barn nummer två och upptäckt att alla som säger att det inte är någon skillnad med ett barn till ljuger. I sin dagboksroman berättar hon med sedvanlig humor och skärpa om det lilla heterolivet med kolikbarn, sömnlösa nätter och lattespäckade mammaluncher som aldrig blir av.
Här avhandlas babysim, besök på BVC och eftermiddagsteve med samma inlevelse. Liksom damtussar och ärvda mammabyxor.
Jag gillar den här boken, den är rolig och lättsam med ett stänk av allvar ibland. Finns få saker som gör mig så tillfredsställd som att läsa om andras stök, vardagskämpande och tillkortakommanden, antar att det är för att jag då och då kan få känna mig lite mer välorganiserad, duglig och kompetent. Allt är ju relativt, hehe. Men jag tycker Annika Lantz är djävligt rolig och boken tål uppenbarligen att läsas om och om igen. Den får fyra Miniform av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar