Gult är inte så fult, snyggare än gipsskivegrått i alla fall

Kämpar vidare med Flickrummet™, tricket (som jag i alla år förgäves har försökt få min man att fatta) är att göra lite varje dag eftersom det oftast är startsträckan som är det jobbiga. När man väl är igång så är det ju inte så farligt. Idag målade jag två väggar gula, det tog ungefär 45 minuter. 

Japp, det är exakt så flammigt och jävligt som det ser ut att vara, men det är inget som inte en andra strykning rår på tänker jag. I mitt yrkesliv har jag ganska (läs: jätte)höga krav på mig själv men när det kommer till hemmafix är jag för det mesta hyfsat obrydd med slutresultatet så länge det inte ser ut som någonting som hämtats ur ett avsnitt av Arga Snickaren (alltså något som han blir arg på att någon annan gjort för att det är så hafsigt och, ursäkta uttrycket, tattigt utfört).

För ett tag sedan skulle min man (enligt mig) mansplaina lite (enligt honom) tips och råd inför målningen. Helvete vad arg jag blev. Påstår inte att jag är händig, för det är jag absolut inte, men så djävla svårt är det ju verkligen inte att blaska på lite färg så att det skulle behövas en karl som ska förklara för en vad man ska tänka på. När jag var 16 år jobbade jag och ett gäng andra skoltrötta ungdomar med att måla klassrum. Vi blev upphämtade och fraktade som boskap varje morgon av nån kommunanställd arbetsledare. Han pekade med hela handen ut vilka rum som skulle målas, langade av hinkar med färg och spackel ur den gröna folkvagnsbuss som han susade runt i, och lyste sedan oftast med sin frånvaro under resten av dagen. Kan inte minnas att jag eller någon annan någon gång under denna period tänkte att vi inte skulle klara av det, och dög det åt Jönköpings kommun då så duger det väl åt mig nu. Tänker jag. Det är ju dessutom MITT Flickrum™ så hur det ser ut därinne är ju bara min ensak. Fick min man lära sig den hårda vägen. Eller i alla fall via de hårda ord som jag yppade efter att han, enligt sig själv, "bara velat hjälpa till".