Skiter i det där med "pt 1 och pt 2" nu, det får bli vad det blir med drop in-ridningen om fredagarna. Igår var det i alla fall vanliga ridningen med Bästa Måndagsgruppen™ och markarbete stod på schemat. Alltså HELVETE vad ridlärare I kör med oss. Och det gillar vi, även om vi pustar och flåsar och stönar. Inte mycket till skrittpauser utan allt går i ett, och det är svinkul. Även om jag gillade jättemycket att rida för ridlärare K så kan jag ju känna att det kanske kanske var liiiiite för mycket skrittpauser? Fast igår hade jag snudd på kunnat sälja min själ för att få en, hehe.
Hon har varit jätteseg, jag fick nästan springa och jaga henne för att hon överhuvudtaget skulle gå framåt, sa hon som har ridlekisgruppen som är innan vår lektion och där Köttbullen brukar lunka med. Det bådade ju inte gott, men jag försökte ange tonen redan från början, att här jobbar vi och går inte och drar benen efter oss. Fick nog fram henne hyfsat ändå, men det skedde ju inte helt utan ansträngning från vare sig hennes eller min sida.
Vi red en övning som var att man skulle trava genom en ganska snäv sväng, rakrikta, trava över bommar, rakrikta, ställa om, trava över en annan bomserie och sedan vidare till ytterligare en bomserie med galoppbommar där man först skulle trava och ha exakt samma antal travsteg, och därmed samma takt och tempo, mellan alla bommar. Sedan skulle vi göra samma sak i andra varvet, fast då skulle vi galoppera över galoppbommarna, trava resten. Och det där bara PÅGICK, i evigheter. Roligt var det, och nyttigt för Köttbullen att träna på galoppfattningarna och mot slutet travade hon jättefint över bommarna och riktigt lyfte på benen som ett annat halvblod istället för att släpa sina små tjocka ponnyben efter sig i dent synnerligen markbundna rörelsemönster som hon håller sig med. Så det var härligt. MEN JOBBIGT, särskilt om ens knäledsartros har lagt i en högre växel, vilket min har gjort nu. Tänkte att jag skulle köra en kur antiinflammatoriskt som jag fick utskrivet av en läkare våren 2020 då jag fick min diagnos och som jag fortfarande hade cirka en halv burk kvar av. Då minns jag inte att jag fick några speciella biverkningar, men nu fick jag plötsligt istället för svullna knän både svullna händer och fötter samt att det kändes som att jag hade pms, vilket jag inte haft på flera år. Jag är lite trög så jag såg inte sambandet först, men sedan googlade jag vanliga symptom på den receptbelagda varianten av Naproxen och då var "vätskeretention" ett sådant. Slutade med dom och efter fem dagar eller nåt sånt så kändes kroppen som vanligt men knäna surade. Pest eller kolera, livet är verkligen en fest. Trädde i alla fall på mig back on track-knäskydd innan ridningen igår och kanske gjorde det lite nytta. Har ju märkt att mycket lättridning och stående i lätt sits frestar på knäna på ett sätt man inte direkt kunde föreställa sig när man var ung och odödlig, och igår kändes det som att det slogs någon form av världsrekord i lättridning. Idag: i alla fall inte värre än igår, det är ju alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar