Mitt flickrum

Man kan undra hur det går i vårt såkallade renoveringskaos? Jamen SÅDÄR? skulle jag väl vilja säga. Hantverkare är ju ett släkte för sig och jag råkar vara gift med en. Mycket praktiskt, jag skulle väl ändå säga att fördelarna* överväger. Men man får också leva med saker som aaaaaaldrig blir färdiga. Väggen är förvisso klar, så vi har i teorin varsitt rum. Det som tog fem sekunder att säga, "öppna upp i väggen och sätta in en dörr" från hallen och till den delen som är hans man cave tog cirka åttahundra år på grund av nåt rör med elledningar i väggen som var i vägen. Men nu är det gjort. Det ser jätteroligt ut, för dörren till man caven är mycket mindre än dörren till det som nu allmänt går under namnet Flickrummet™. Det är en dörr som tidigare har suttit i en kattvind och den är både kortare och smalare än en standarddörr, men eftersom vi inte är några influencers så är det ju lite skitsamma att det vid första anblicken ser ut lite som att Harry Potter bor granne med Gud. 

Alla elledningar är också dragna, men själva kontakterna är inte på plats (än). Men det kommer väl så småningom tänker jag. Vad som återstår för mig att göra är att montera ner tre väggfasta bokhyllor, fyllda med böcker såklart, och flytta en sekretär samt bygga upp bokhyllorna runt den. Det underlättar inte att bokhyllorna har standardmått och sekretären - som stod i min farfars åkeri och där chaufförerna enligt uppgift brukade sitta och spela kort mellan körningarna - inte har det, men det har min man sagt inte är några problem. Fast det säger han om allt som ska göras och sen slutar det ändå med att jag får någon form av vredesutbrott på grund av alla halvfärdiga projekt som han säger att han håller på med hela tiden men som aldrig någonsin blir helt klara. Nä, nu var jag kanske orättvis? I hans värld är ingenting omöjligt men mycket av det tar väldigt lång tid, så kan vi väl säga. 

Sen ska väggarna i Flickrummet™ målas. Jag tänker mig gult, i stil med den färg jag hade i mitt vardagsrum i min lägenhet (varsågod 99,99999999999 % av mänskligheten för fullständigt värdelös information). Sen ska jag skaffa en säng/soffa. Alltså inte en bäddsoffa, för jag tycker det är ett helt värdelöst koncept, utan en vanlig säng som ska piffas upp med dynor och kuddar så att den fungerar som soffa 99 % av tiden men kan omvandlas till säng om jag känner för det. Dess ena gavel ska också passas in i bokhyllesystemet för om man delar på ett från början rätt litet rum så får man två ännu mindre så det gäller att hushålla väl med de få kvadratmetrar som man har till sitt förfogande. Kaminen ska vändas, för att frigöra ytterligare lite golvyta, vilket innebär att det måste skarvas på en bit rör till i anslutningen till murstocken. Inget av det här är ogörligt, problemet är bara att min man håller på med  motsvarande sysslor i sin man cave och eftersom han började så har han också ockuperat exakt hela hallen som finns utanför dessa nu två rum, vilket innebär att jag inte kan tömma min bokhylla med mindre än att jag måste stapla böckerna inne i Flickrummet™ medan jag målar och möblerar om. Känns som att det kommer att bli trångt och bökigt, så jag vet inte om jag ska vänta tills min man blir klar innan jag börjar, eller om jag ska strunta i det och bara köra på eftersom han är så långsam och jag vill börja NU. Vi får väl se hur det här slutar. Han har i alla fall släpat ut en stor möbel av något slag ur sin man cave. Den var så stor att jag inte ens fattar hur den och han fick plats i samma rum. Var ska du göra av den där? frågade jag oroligt och han levererade sitt standardsvar I källaren. Försökte inlägga veto, för källaren är redan full, fullare och fullast av skräp som borde ha hamnat på tippen för längesen, men nu är jag ju gift med en man som inte bara är hantverkare utan också hamster vars mellannamn stavas "kan vara bra att ha". Jag hävdade det jag alltid hävdar, att när man var ung så var det helt rimligt att två personer bodde i en tvåa på femtio kvadrat, men nu när vi har mer än dubbelt så stor yta till vårt förfogande så är det knappt att det räcker. Då måste det väl ändå bero på att man har för mycket grejer? Anser jag, men sista ordet blir nog aldrig sagt i detta misstänker jag. Over & out från baksidan av "Äntligen hemma". 

* Här syftar jag endast på den biten som har med själva hantverkandet att göra och ingenting med om hur min man är som person. Om inte fördelarna med att leva med en annan människa överstiger 50 % över tid så bör man vara singel, anser jag. Jag är alltså inte singel, you do the math.