måndag 13 september 2021

Återvändaren

Har läst Återvändaren av Anders Sundkvist. Detta är handlingen:

Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.
Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan.
Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. Spåren leder så småningom till högstadiets obs-klass och till sin häpnad inser Erik att endast två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem.
När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.


NJAA? kände jag för det här. Erik Borg var en sällsynt stereotyp poliskaraktär, och jag har ju svårt att föreställa mig att man avsätter resurser och öppnar upp ett 24 år gammalt cold case bara för att nån hux flux har fått en känsla av att det inte gick rätt och riktigt till. Dialogen kändes krystad och med en massa omotiverade...punkter som jag inte riktigt...vet vad de ska symbolisera. Stör mig också på en del sakfel, som t ex att man hänvisar till att någon år 1999 ringt 90 000 (numret ersattes av 112 år 1996) och en karaktär som är ett fyllo som sedan sägs vara laestadian (laestadianer dricker inte alkohol). Störigt. Den här boken får två små klassfoton av fem möjliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar