måndag 26 april 2021

Obehaget om kvällarna

Har läst Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, en bok som handlar om detta:

Efter att den äldsta sonen gått genom isen under en skridskotur blir inget sig likt i den lant­brukar­familj som den här romanen utspelas i. Föräldrarna hanterar sin sorg genom att vända sig till sin tro, och deras dotter Jas – som är romanens berättare – dras med i sina föräldrars grubblerier kring synd, skuld och det straff Gud tilldelat dem.
Jas har ett alldeles eget sätt att se på världen, och när hennes tankar lämnas oventilerade blir de mörka och oroande. För henne tycks det som hänt bero på att hon en gång bad till Gud att ta brodern istället för hennes kanin, när hon förstod att kaninens öde var att hamna på julbordet. Och för varje dag som går blir hennes före­ställningar om männi­skor, djur och Gud alltmer absurda.

Den här boken har blivit ENORMT hyllad av både kreti och pleti och den har fått "ett av världens mest prestigefyllda priser för översatt skönlitteratur, Booker International Prize" (som jag aldrig har hört talas om). Hade höga förväntningar, blev grymt besviken. Tyckte inte alls den var speciellt bra, den var bara mest konstig och äcklig. Allt behöver verkligen inte vara easygoing och vanilj, men man behöver ju inte heller späcka sidorna med detaljerade beskrivningar om inälvor och avföring och snorkråkor och diverse saker som stoppas i diverse kroppsöppningar som om det inte fanns någon morgondag. Den här boken får en bibel av fem möjliga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar