måndag 5 november 2018

Söndagsfriden

Igår hade jag en sån där härligt effektiv dag där man hinner med typ allting på en förmiddag och sen kan man slappa hela eftermiddagen utan att ha det minsta dåligt samvete.
Gick upp i ottan, åt frukost samt matade och rastade hundar (min man var på playdate med en kompis). Gick ner i källaren, bökade fram vinterdäcken, släpade upp dom, åkte in till stan och fick dom bytta. Ja, jag kan byta däck själv, men jag tycker det är ungefär det tråkigaste som finns och betalar därför gärna andra en slant för att slippa. Nu fick jag dessutom köpa två nya däck eftersom två var om inte blankslitna så i alla fall på god väg (höhö) att bli det, så den här lilla utflykten blev något dyrare än planerat. Behövde dock inte betala för byte och balansering, så jag låtsades som att jag gick med vinst.
Gick sedan en härlig långpromenad med hundarna och återvände till baslägret (gratisparkeringen) lagom till klockan 11 när affärerna söndagsöppnade. Köpte en ny resväska till min djävla Tysklandsresa eftersom det visade sig att den jag har (som jag fått av min mamma som i sin tur fått den gratis från någon bokklubb som hon är med i) visade sig vara 1 centimeter för lång för att räknas som handbagage. Vet inte hur stingsligt det är, men jag tänker ju i alla fall inte vara den som stoppar upp kön med för stor väska och (förmodligen) bli tvungen att ställa mig i en annan kö för att checka in den och sedan behöva stå och vänta en miljon år vid något väskutlämningsband medan mitt resesällskap (chef + kollega) står och stampar otåligt över spräckt tidsplan. Köpte en på Rusta för 199 kronor och hade såklart kollat upp detta innan så att det bara var in och hugga den och sedan styra de raska stegen till kassan. Stämningen på Rusta en söndagsförmiddag var verkligen inte på topp, kan jag berätta. Det var inte fullt av folk, men de som gick där vandrade håglöst som zombies mellan gardinstänger och prydnadskuddar och ljusslingor och det låg en kraftig känsla av motvilja och undergång i luften. Men det drabbade ju inte mig utan jag fladdrade vidare med min väska bort till Granngården för inköp av viltfågelfrö och talgbollar och lite annat smått och gott. Sedan hem, baxa ner sommardäcken i källaren, stuva in fodersäckar och annat, hämta in ägg, laga lunch (variant på spaghetti carbonara med vaktelägg), äta lunch, diska och sätta bröddeg på jäsning. Allt detta medan det i princip fortfarande var förmiddag. Sedan kunde jag ägna hela eftermiddagen åt att ligga i soffan och jäsa framför sändningarna från världscupen i hoppning. G-Ö-T-T.

Lagade sedan middag, kycklinggryta med tuppen Lars som huvudingrediens. Han var god, kunde vi konstatera i efterhand. Vet ni att folk skänker bort tuppar till höger och vänster på Facebook? Känner att här finns det outnyttjade möjligheter till gratis mat om man bara orkar ta sig för att kontakta dom och åka och hämta. Okej, lite besvär med slakt och plockning och sånt blir det ju, men det kan man ju ta med jämnmod när det är gratis och gott.

Ja, det var min söndag. Avslutades med att glo på ett avsnitt av A discovery of Witches och sen började vi kolla på Bodyguard. Alltså inte filmen med Kevin Costner och Whitney Houston, utan en ny brittisk serie på Netflix som handlar om en som jobbar som polis som avvärjer ett bombattentat på ett tåg och sedan blir livvakt åt inrikesministern. Lite förutsägbar handling (tror jag) och sen har jag lite problem med att huvudrollen spelas av han som spelar Robb Stark i Game of Thrones, plus att hans karaktär är så känsligmässigt djävla svår. Finns nog inte en enda normal polis i hela filmbranschen. Men bortsett från det var den väl ändå helt okej. Precis som min söndag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar