Alltså på riktigt: föräldrar som lämnar sina barn (till barnvakt, goddammit) ett par timmar och sedan bölar i sociala media hur mycket de saknar dom, hur tomt det är, ATT HJÄRTAT VILL BRISTA. Är det inte lite psykopatvarning på det ändå?
Säg som det är istället: jätteskönt att vara av med dom en stund. Nä, det är det väl ingen som törs. Häromdagen träffade jag en vars barn nyligen flyttat hemifrån, och hon beskrev det på riktigt som "en sorg". Alltså seriöst?
Eller är det mig det är fel på?
Mvh
empatilös_och_självupptagen_68:a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar