Igår var första jobbdagen efter semestern. Första jobbdagen efter semestern KAN vara rätt okej, speciellt som det är andra som också jobbar sin första dag efter semestern. Det är liksom lite undantagstillstånd. "Det är min första dag efter semestern" går att använda som ursäkt för allt från glömt lösenord till allmänna klantigheter. Åtminstone en halv dag, sen förväntas man nog vara vuxen och börja leverera igen.
Efter jobbet hade jag ärenden i närheten av Ica Maxi och jag gjorde då det FATALA MISSTAGET att gå in på Ica Maxi för att handla. Jag hatar Ica Maxi i allmänhet och igår stegrades denna känsla nästan till Falling Down-nivå. Mitt hat till Ica Maxi handlar mest om:
1. Det är alltid knökfullt på parkeringen. Det spelar ingen roll när eller hur dags man kommer, det är ändå alltid fullt, som om folk trodde att apokalypsen stod för dörren och det var dags att börja bunkra. Obs, sen behöver det inte alltid vara knökfullt inne på Ica Maxi, så jag antar att folk snålparkerar där för att det är gratis. Och är det något jag avskyr så är det att cirkla runt på knökfulla parkeringsplatser och försöka hitta en lucka någonstans där man ska försöka trixa sig in och ta sig ur utan att repa någons lack. Sagda lucka ligger undantagslöst tretusen mil från ingången, så att man får släpa på sina tunga kassar tills man liknar en primat. Alternativt köra kassarna i kundvagnen till bilen, och sedan göra en modern version av en Golgatavandring tillbaks till de där skjulen där kundvagnarna förvaras. Alltid tretusen mil från BÅDE bilen och ingången.
2. Ica Maxis kundvagnar. De är så djävla stora att man för helvete behöver skepparexamen för att baxa runt en sådan. Och det är väl bra när Familjen Annorlunda ska göra sina dagliga inköp, men för det lilla till normalstora hushållet känns det bara amerikanskt och överdrivet. Tunga och svårstyrda är de också. Och sen blir det alltid trängsel framför till exempel mjölkdisken när vissa parkerar sina kundvagnar en bit ifrån och närmar sig hyllan till fots, medan andra avancerar som stridsvagnar och slår av sådär tjugotvå hälsenor i minuten.
3. Storleken på Ica Maxi. Om Kiruna är Sveriges till ytan största stad så är Ica Maxi Sveriges till ytan största fenomen. Det tar ju för fan en timme att ta sig från entrén till kassan. Och det finns så mycket av allting att man blir precis matt. Bara avdelningen för tvål och schampo och sånt är ju för fan som en fotbollsplan. Och sen ska man forcera klädavdelning och sportavdelning och köksavdelning och kontorsavdelning och FAN VET VAD i samma storleksordning innan man ens är i närheten av matvarorna.
Igår var det extra apokalyptiskt på Ica Maxi, för de hade möblerat om eller vad man nu ska kalla det, det där idiotiska påfundet som affärer gör ibland för att de tror att det ska maximera inköpsprocessen (antar jag), så nu hittade man INGENTING. Eftersom jag bara är på Ica Maxi några få gånger per år hittade jag väl inte jättebra innan heller, men ett hum hade jag, och dessutom satt det stora skyltar i taket som med stora bokstäver hintade om vad som fanns i de olika gångarna. Det var väl för lätt, för nu var det nya skyltar med mycket mindre bokstäver som satt INNE i gångarna, så att man riktigt tvingades in i dom som en råtta i en Skinnerbox.
Jag skulle bland annat ha tepåsar. På långt håll såg jag en hörna där det faktiskt stod KAFFE med jättebokstäver. Te ligger ju liksom i samma härad, så jag drog mig ditåt. Fanns det tepåsar där? NÄ, DET GJORDE DET INTE. Fick vandra runt som en osalig ande i minst en kvart innan jag hittade tepåsarna, som stod på ett helt annat ställe. Hur dum får man bli? Ja, jag antar att det är uträknat så att man ska passera en massa såkallade lockvaror på vägen och känna att man behöver dom. Jag känner dock att jag inte behöver Ica Maxi i mitt liv när de gör det så djävla dumt.
Och överallt irrade människor omkring, inte spelandes Pokemon Go! utan letandes efter det som förra veckan stått i den hörnan, men som nu var flyttat någon annanstans. Inte ens personalen var säker på var grejerna fanns. Hörde en tant fråga en anställd efter bakplåtspapper.
"Vet du var bakgrejerna finns?" frågade den anställde. "Nää...?", svarade tanten förvirrat. "Jamen leta efter dom så hittar du nog bakplåtspappren där någonstans", blev det föga hjälpande svaret. Thanks for nothing liksom.
Ska fortsätta undvika Ica Maxi även i fortsättningen. Men jag överlevde alltså både det och första jobbdagen efter semestern. Med nöd och näppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar