I hate people pt 454356

Det finns en viss typ av stockholmare som man hatar, och det är typen som med förkärlek invaderar Österlen på sommaren och som går omkring och granskar allt med kritisk blick och gnäller över att det inte finns exakt samma service och utbud på landet som i Kungliga Hufvudstaden. De invaderar alla idrottsföreningsloppisar och tränger sig före och prutar utan skam i kroppen för att de ska kunna skryta med att de har blåst tröga lantisar som inte begriper någonting på något läckert retrofynd.

Vill nu tillägga att det förstås inte är ALLA stockholmare som beter sig så här ens på Österlen på sommartid. Till och med Ulf Lundell går ju omkring på Lokalföreningen i Brösarp som en vanlig man och beter sig som folk (så länge man inte börjar prata Kivik Art Center såklart, eller nu lät det ju som att jag och Uffepuffe brukade stöta ihop med varandra och stå och småprata, så är det alltså inte även om vi bor ett med stockholmsmått betraktat "stenkast" från varandra). Men tillräckligt många. Häromdagen stötte jag på en riktig sån där skräcködla i kategorin "rika stockholmspensionärer som delar sin lättjefulla tillvaro mellan sommarhuset på Österlen och våningen i Nice", båda med havsutsikt.

Följande dialog utspelade sig, tänk skräcködlans röst med sån där dryg nasal stockholmska:

Skräcködlans väninna: Jag tror jag ska gå och köpa något att fika...vill du ha något?
Skräcködlan: Ja, en kopp kaffe vore gott.
Skräcködlans väninnan: Ska du ha något till?
Skräcködlan (demonstrativt, jättehögt så att ingen ska undgå att höra det): Jag ska ha en NEGERBOLL.
Skräcködlans väninna (lite nervöst): Du menar en chokladboll?
Skräcködlan (ännu mer demonstrativt och ännu högre): Jag menar NEGERBOLL. Jag säger NEGERBOLL, FÖR JAG ÄR NÄMLIGEN SVENSK.

Så nu vet ni det, ni som undrade vad kriteriet för att vara svensk utgjordes av. Jag ska villigt erkänna att jag var inte först på den bollen, jag tyckte länge att negerbollsdebatten var URLÖJLIG och att rasism har värre grejer att ta tag i än vad man ska kalla ett himla bakverk. MEN JAG HAR TÄNKT OM, och jag säger numera chokladboll. För om A sparkar B på smalbenet och det gör ont på B, så är det väl kanske lite mer humant att tycka att A ska sluta sparka än att tycka att B får väl vänja sig och ta seden dit hen kommer?

Och om jag kan tänka om så kan andra också göra det. Hear my voice för helvete.