För ett tag sen köpte jag Stephen Kings Den som finner. Jajaja, jag vet att jag predikar mot konsumtionssamhälle och köphets och dessutom sjunger bibliotekens lovsång så det står härliga till. Men det finns en Stephen King-boksamling i min ägo som strävar efter att vara så komplett det nu går med någon som krystar ur sig nya läskigheter i bokform i en aldrig sinande ström. Så där har jag gett mig själv dispens.
I alla fall. Köpte den för ett tag sen och bestämde mig för att spara den till semestern. Semester och sträckläsning av jättebra böcker hör ju liksom ihop. Nu har det gått drygt en och en halv vecka av sagda semester och jag har fortfarande inte öppnat den. Drar mig för det av den enkla anledningen att sen har jag ju läst den. En förestående läsupplevelse kan ibland överträffa själva läsupplevelsen.
Avslutade precis Den tredje rösten av Cilla och Rolf Börjlind, fortsättningen på Springfloden. Rätt spännande, fast jag börjar bli lite less på karaktärerna. Hur många introverta och hemlighetsfullt gåtfulla typer med ett mörkt förflutet som de har sina skäl att inte vilja tala om får det plats i ett och samma persongalleri? Stör mig lite på alla som bara lägger på luren utan att säga hej då, lämnar rummet utan ett ord eller vägrar svara på frågor, och alla bara köper det beteendet rakt av? I normala sammanhang blir man ju nästan stämplad som psykopat om man inte vill ta en fika när det är läge för det, men här består gruppen av en samling udda kufer utan några som helst sociala skills och det funkar hur bra som helst. Helt overkligt om ni frågar mig.
I alla fall. Frågan är nu om jag ska ta itu med den tredje delen i samma serie, eller om jag ska förlusta mig med Stephen King? Har även en annan småläbbig historia, Undertryck av Niklas Lindroth, nerladdad som e-bok i telefonen som pockar på uppmärksamhet.
Ole, dole, doff?
Jag röstar på doff. :)
SvaraRadera