Lyssnar på Strindbergs stjärna av Jan Wallentin som ljudbok. Den är jättespännande (även om jag ställer mig väldigt skeptisk till att en död kropp, oavsett hur balsamerad i kopparvitriol den än är, skulle fortsätta producera växande hår i decennier efter att all annan metabolism avstannat, men boken utger ju i och för sig inte för att vara facklitteratur). Ett stort minus dock till uppläsaren Johan Rabeus, som envisas med att ge de olika personligheterna egna karaktärer, talar med olika dialekter och sådär. Sånt är så SJUKT störande, man fattar väl själv när man läser att en som är född och uppvuxen i Dalarna rimligtvis talar dalmål utan att någon nödvändigtvis måste skriva en det på näsan. Det värsta av allt är dock när han ska läsa replikerna för en snuvig polis och harklar/torrdrar upp snor i näsan i vart och vartannat ord. HATAR DET LJUDET.
Men i övrigt om boken: So far so good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar