Sådär, nu är taket betalt. Det känns passande att himlen öppnade sina portar och levererade världens skyfall i samma stund som jag klickade på "betala", och så satt man här helt torrskodd. Inte för att det regnade in tidigare heller, men det var nog bara en tidsfråga.
Häromdagen flyttade det in en kajunge i växthuset. Vi tyckte synd om honom, för han har säkert ramlat ur boet för tidigt. För flyga, det kunde han inte. Vi döpte honom till Kaj och bäddade ner honom med ett par av Helmers hemstickade raggsockor ifall nätterna skulle vara bistra, och så hoppades vi på det bästa. Nästa dag var han i allra högsta grad levande, och hade dessutom producerat ansenlig mängd fågelskit både här och där. Men det är ju bra med gödning i ett växthus. Fast han hade liksom ingen respekt för Det Som Växer, utan hade brutit av ett par stjälkar på växande gröda. Då upphörde mitt medlidande och Kaj placerades i körsbärsträdet under övervakning. Kajmamman, åtminstone tror vi det, fast det kan ju vara en random kaja som bara uppehöll sig runt växthuset av en ren slump, kretsade omkring i närheten och vi tänkte att hon nog skulle ta sig an sin klumpeduns till son vad det led.
Jag placerade mig vid grillen med ett glas vin och ett korsord i väntan på den perfekta glödbädden. Plötsligt rusade taxarna till körsbärsträdet med de långsmala kropparna inställda på att DÖDA. Åtminstone Remus, Hilding har inte riktigt fattat det där med jakt även om han blev lite intresserad av en koltrast sist vi var på viltspår, men han hängde med i alla fall. Då är man i allmänhet, och Kaj i synnerhet, glad att man a. är snabb i tanke och handling, samt b. har lärt sina hundar ordet NEJ. För naturligtvis var det Kaj som hade drumlat i backen igen och nu låg några centimeter från dödens käftar. Han kom dock undan med blotta förskräckelsen. Jag tog in hundarna och när jag kom ut igen hade Kaj kravlat in i en buske och satt där och tryckte.
Här skulle man vilja infoga ett lyckligt slut, men sanningen är att vi inte vet. Idag var Kaj borta. Tror inte han är död, för då brukar det finnas en liten hög med fjädrar som skvallrar om att någon har fått en liten extramåltid. Men försvunnen är han, så nu är vi som sagt panka (när taket är betalt) och fågelfria (när Kaj har schappat). Haha, så djävla vitsigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar