onsdag 12 juni 2013

I'm sitting here shakening wondering when another Enola will pass again

Har precis kommit tillbaks från möte med byggfirman där vi skulle "komma överens". Ja, men det var ju bara att sträcka över burken med vapenfett och sära på skinkorna. Nädå, skojar bara. Vi kom bra överens, även om det SVIDER i mitt snåla småländska hjärta. Har nämligen precis hostat upp ytterligare femtio papp. FEMTIOTUSEN KRONOR. Och då är allt ändå inte betalt utan det kommer ytterligare en sur faktura om några dagar. Tur man är var rik. Eller: prisa Gud för ROT-avdraget.

I övrigt: jobbajobbajobba. Det hade väl gått an om man hade någon fritid att tala om, men det är klent på den fronten (fast självförvållat). I år inföll påsken vecka 13, och nu är det vecka 24. Under 11 veckor i sträck har jag varit uppbokad exakt varje helg, både lördag och söndag, med spårläggning och spårträning och spårprov och utställningar och lite annat. Nu på lördag är det avslutning på sista spårkursen (har gått 3 parallellt), och på söndag skulle jag vara HELT LEDIG. Notera "skulle vara", för nu ska jag inte det utan måste jobba över istället eftersom nästa vecka bara innehåller 4 arbetsdagar på grund av midsommar och det är helt oanständigt mycket att göra på jobbet, så jag får väl bita ihop och dra mitt just nu extremt tunga strå till stacken. Bittert!

Och det blir varken Tjejmilen eller Hundlöpet för mig i år. FAAAN. Mitt knä är förvisso bättre, men inte helt bra, och när man har varit skadad så måste man ju sätta igång så FÖRSIKTIGT, och då är det inte läge att ha några lopp som ligger och stressar på i pipelinen. För övrigt gillar jag inte ens att springa på sommaren. Eller jo, om det regnar och/eller är kallt, men inte annars. Min plan var att konditions- och löpträna under vintern och våren och sedan bara underhålla detta lite lätt och sedan springa mina lopp i slutet av sommaren, men det sket sig ju på grund av 1. höftskadan från helvetet, tätt följt av 2. knäinflammationen från helvetet. Blir så DJÄVLA sur på detta måndagsexemplar till kropp att jag knappt finner ord. Så nu talar vi inte mer om det och så kommer jag förhoppningsvis igen med nya tag till hösten igen och hoppas att 2014 blir Det Stora Löparåret.




2 kommentarer:

  1. Förlåt - men jag blev lite lättad över det där med Tjejmilen. Tänk om du nu skulle varit med och så hade du PROPSAT på att jag visst skulle hänga på och jag bara nä men och du bara jo men nu är du med osv....vad jobbigt!
    Känner att jag OMÖJLIGEN kan komma i form till, var det augusti?, jag kommer nog aldrig i form alls vid närmare eftertanke. Är kass. En looser. Löpa var visst inte min grej. Det heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Den enes bröd den andres död.
      (jag brukar säga att jodå, ALLA kan springa, fast inte lika fort. Fast det gör ju inget. Dock, sett till mina prestationer de senaste åren (skadad sisådär 90 % av tiden), så tror jag Gud ville att jag skulle vara undantaget som bekräftar regeln, eller nåt). Vaffan!

      Radera