"Varför springer han så fort? Han ska ju köpa den runda båten!"

Har varit i Göteborg på jobbkurs. Det var väl sådär kul. Jag gillar att gå på kurs, men inte när man framstår som Dummerjöns' syrra, vilket jag rätt ofta tycker att jag gör när jag ska iväg och få lite insikter i EU:s mastiga kemikalielagstiftning. Man presenterar sig lite lättsamt, är rent av lite smårolig, och så visar det sig att de andra är som karaktärer ur Lars Noréns samlade verk. Man berättar att man jobbar med kvalitetskontroll, och då är alla andra miljökonsulter eller chefer. Man har uppgraderat sig och bytt Adidasbrallorna mot ett par lite proprare byxor som ändå är bekväma, lite CASUAL men ändå vårdat sådär, och så kommer alla andra i kostym och små nätta dräkter. Man kommer med sin rejäla väska av handvävd hampa, tillverkad av ett kvinnokollektiv i Tanzania där det råder schyssta arbetsvillkor, och så har alla andra dokumentportfölj eller vad fan det heter nuförtiden i det papperslösa samhället.  Så har jag det när jag är på kurs. Lagom kul.

Dessutom gjorde jag det FATALA misstaget att ta någons plats när vi skulle bänka oss i konferenslokalen. Denna någon hade lagt en penna på bordet för att markera att där skulle hon minsann sitta, men det fattade ju inte jag eftersom det låg både pennor och papper och usb-minnen på samtliga bord.
- Jaha, sitter du där, där hade jag satt mig, sa en kärring snorkigt när hon kom in från fan vet var och upptäckte att någon snott hennes med en penna PAXADE plats och som dessutom hade mage att sitta och fingra på hennes PRIVATA penna för att läsa reklamtexten på den.
- Jaha, jag såg inte det var upptaget, sa jag och gjorde en ansats att resa mig.
- Nejnej, det spelar ingen roll, sa hon fortfarande snorkigt. - Jag tog den platsen för att jag ville sitta ytterst.
- Jaha, men vi kan byta plats om du vill, sa jag och reste mig.
- Nejnej, det går bra så här, sa hon martyraktigt och snappade åt sig sin penna, och jag ville fråga varför hon inte bara HÖLL KÄFTEN om det nu inte spelade någon roll var hon satt någonstans? Men det hade kanske varit ett dåligt sätt att inleda dagen på, så jag knep igen. Det hade jag ingenting för, skulle det visa sig. När vi skulle gå och äta lunch så råkade vi hamna så att vi gick bredvid varandra en stund. Kände att lite kallprat kunde vara på sin plats, så jag sa någonting om att det här var väldigt komplext (för den som inte vet: EU:s kemikalielagstiftning är cirka 1000 sidor lång, och all kringdokumentation i stil med anvisningar, råd och tolkningar, beräknas uppgå till 10 000 sidor) och därför kändes lite svårgreppbart.
- Ja, det här är väl ganska långt över din nivå, sa kärringen nedlåtande och KLAPPADE MIG PÅ ARMEN, lite tröstande sådär, som om jag var en PRAO-elev från särskolan som behövde extra stöd och uppmuntran. Amenvaffan är det för fel på folk? 

När det var dags för eftermiddagskaffe tänkte jag att jag bara skulle ta en slät kopp, möjligen någon frukt om det fanns, men absolut inte slentrianäta en trist Delicatoboll eller någon torr vetelängdsskiva bara för att. Ja, men då hade det väl dukats upp en helt AMAZING kakbuffé med tusen olika små krämiga mousse-kakor med olika sorters såser till. Här är man ju så att säga inte sämre än att man kan vara flexibel. Tog en bild på vägen tillbaks, fast då var det tyvärr rejält avätet. Jag åt fyra sorter (alla var TO DIE FOR) och det fanns minst tio. Så här såg i alla fall delar av kakbuffén ut efter de värsta härjningarna av sockersugna kurs- och konferensdeltagare på Hotell Opalen ut: