MUSÖPPNARE

Idag sa jag till Tord att jag blev lite extra kär i min man igår när jag kom hem från bion och upptäckte att han hade flyttat köksinredningen, sågat av sockeln och puttat in det trasiga frysskåpet där det hela frysskåpet så småningom ska stå, så att inte hela köksarean var ockuperad av ett mitt på golvet stående trasigt frysskåp med tillhörande emballage.  Att uttrycka sig på det sättet är ganska känslosamt för att komma från mig, så jag blev mäkta bestört när Tord kontrade med att det var ju allmänt känt att "renovering och sånt där var en riktig musöppnare". MUSÖPPNARE. Det kan mycket väl vara det äckligaste ord jag hört på länge, och då är jag varken pryd eller direkt oprövad när det kommer till vulgära uttryck.

Blev dissad i ett blogginlägg på grund av att jag dök upp på bion i mina Adidasbyxor igår. Ja, jag erkänner att om jag skulle ha gått på bio på en dejt så hade jag kanske svidat om först, i alla fall om det var första dejten. Men min dotter. Hon har ju snudd på aldrig sett mig i några andra kläder. Skulle jag glida in i foajén i en så kallad kvälls-outfit så hade hon förmodligen inte känt igen mig. Hahaha. 

Vi var alltså och såg Bitchkram igår. Och den var helt okej. Nu var det ju en ungdomsfilm och jag var med god marginal cirka dubbelt så gammal som de andra i lokalen, och därför hade jag väl lite mer rätt än andra att lite tycka att "jamen ååh, varför måste de hålla på och KRÅNGLA TILL allting hela tiden?" Fast så var det ju ofta i tonåren. Tillkrånglat utan att man visste varför. Men ja, den var bra. Inte outstanding, inte banbrytande som Fucking Åmål, men helt okej. 

Var ute och sprang på lunchen och invigde min nya tokfräna GPS-klocka. Den har sjukt många funktioner, bland annat får man en virtuell vän som man kan springa med. Den virtuella vännen hade ett förinställt tempo på 5 min/km, men fick omedelbart finna sig i att bli nedgraderad till ett mer moderat tempo. Så är det att vara virtuell vän med mig.
Så kom jag hem, pluppade in ett medföljande usb-minne i datorn, la klockan på bordet och så bara svirrade det till och vips kom det upp en karta med min runda, hur lång den var, höjdkurvor, pulskurvor samt exakt vad jag och mitt tempo och min puls hade haft för oss varje avverkad kilometer. Sketafränt. Och sen klickade jag på "importera" på Funbeat och så svirrade det till igen och så fanns alltihop där också. Teknik är fantastiskt ibland.

Nu är det äntligen helg. Åkte och handlade efter jobbet. Att åka och handla efter jobbet en fredag är ÖKEN även om man som jag slutar klockan 14. Kan inte sluta förundras över detta. När jag kör till jobbet klockan fem på morgonen är det inte många själar ute och åker. Åtta timmar senare är det lik förbannat en massa folk som strosar omkring på Ica och är hur lediga som helst. Varför är de inte på jobbet?
Åkte hem med mina kassar och greppade dammtrasan och toaborsten istället eftersom städning stod på agendan. Roligare kan man ju ha, men nu är det åtminstone gjort. Nu ska det bara lagas lite mat också så är plikterna överstökade för idag. På agendan utöver det: elda i kaminen, ligga i soffan, titta på Brottet. Plus Skavlan. Gillar inte Skavlan egentligen, tycker att talkshows är forcerat och amerikaniserat, och så tycker jag att själva Skavlan som person är lite obehaglig på något sätt.  Men ikväll ska författaren till Born to run komma dit. Born to run är en bok som handlar om minimalistisk löpning, jag har inte läst den eftersom jag är så djävla lat och inte orkar läsa böcker som inte är översatta till svenska. Men jag tror författaren kan ha en hel del intressanta saker att berätta, om nu inte Skavlan fuckar upp allting med att spekulera i oväsentliga detaljer i författarens privatliv. Om det nu finns några såna.

Fredag alltså. Bästa dagen på hela veckan, åtminstone eftermiddagen och kvällen. Och bäst av allt: imorgon har Svensk-Litauiska Föreningens loppis öppet och det är 50 % på allt. Vi har svår loppis-abstinens så gissa vilka som kommer att hänga på låset.