Sitter i min favoritställning (med fötterna på bordet) i min favorithörna (den vänstra, inte av politiska skäl men...det passar ju ändå rätt bra) i soffan och göttar mig med två trötta taxar. Det gäller att passa på nu för veckan som kommer har ett hektiskt schema. Kurs med Remus imorgon, på tisdag ska jag på jobbkurs i Göteborg, åker tidigt och kommer hem sent, på onsdag är det kurs med Hilding och på torsdag ska jag och Nikky gå på bio. Och sen så är det fredag, då försöker vi igen, som Nationalteatern skulle uttrycka det. Att koppla av alltså. Ja, det var väl inte direkt vad dom menade, men man har ju för väldigt länge sedan passerat det där stadiet då helg var lika med ut och festa som om det inte fanns någon morgondag. Igår hade jag till exempel tänkt se filmen Bröderna Karlsson på Tv4. Tänkte att enkel och gissningsvis väldigt förutsägbar svensk film kunde vara en god avrundning på lördagen som inletts i arla morgonstund med hundutställning. Tröttande för hundar och även för mig uppenbarligen, för jag somnade i reklamen innan filmen ens hade börjat. Så mycket fest i livet alltså.
Idag har vi varit och spårat, Hilding och jag. Eller han spårade och jag följde med. "Se och lär" sa kursledaren till de andra på kursen när Hilding och jag tågade iväg. Då har man väl rätt att känna sig lite mallig. Sedan har han sovit som en gris hela eftermiddagen och jag har småpysslat i köksregionerna och löst korsord. PENSIONÄR stavas en sådan tillvaro.
Har nu stekt finhackad bacon och lök och fyllt kycklingfiléer med detta och chipotle paste. Nu står detta i ugnen och luktar smaskens. Snart ska jag resa mig och koka ris eller bulgur eller vad nu ögat råkar falla först på när skafferidörren öppnas. Skafferi är väl kanske att ta i, för det låter ju som ett sånt där som man kan gå in i (VILL HA VILL HA VILL HA) och det är egentligen bara ett köksskåp, om än från golv till tak, men det låter ju extremt B. Men man kan ju inte få allt här i världen, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar