Idag har jag varit och lagt viltspår till Remus, tax med rätt att döda. Eller rättare sagt till någon annan hund, oklart vilken, och så är det någon annan människa, också oklart vem, som lägger spår till Remus. Allt det där visar sig imorgon när spåren ska gås.
Det är rätt klurigt att lägga viltspår. Man blir tilldelad en bit skog där man aldrig satt sin fot innan. Spåret ska vara 600 meter långt. Det ska innehålla fyra 90-gradersvinklar, varav två med bloduppehåll och ytterligare en med bloduppehåll och så kallad återgång, plus att det ska vara ett bloduppehåll på en raksträcka. De olika sträckorna mellan vinklarna får absolut inte korsa eller ligga för nära varandra. Dessutom ska det sättas snitslar minst var tionde meter med olika färger beroende på om det är blodat eller bloduppehåll, med olika antal snitslar om det är vinkel eller raksträcka, osv. Så bortsett från att man har ett hundratal snitslar så kånkar man även omkring på en flaska blod och en rådjursklöv som man stänker omkring respektive drar efter sig på marken. UTÖVER detta ska man dessutom medföra penna och papper och göra en spårkarta. Där ska det noteras start och mål, hur långa de olika sträckorna är, när det är bloduppehåll, om det finns särskilda kännetecken i terrängen, avstånd till närmaste väg och en massa annat.
Så det är inte det lättaste. Speciellt inte när Frälsaren öppnade alla kranar och lät regnet fullkomligt vräka ner över södra Sverige samtidigt som dessa spår skulle konstrueras. Det tog ungefär tio minuter så var pappret i anteckningsblocket upplöst i sina beståndsdelar och de där små anteckningarna var ett minne blott.
MEN! Hygglo-Tord hade lånat ut sin GPS-klocka och gjort en liten instruktion kring hur den skulle manövreras så att man kunde registrera varje enskild distans mellan vinklarna och hur de sedan kunde kopplas ihop till en runda. Visserligen regnade instruktionen sönder på nolltid, så jag fick improvisera och det blev nog inte riktigt som jag hade tänkt mig, men ändå. Kom hem, ålade mig ur mina dyngsura kläder, pluggade in klockan till datorn och VOILÁ så kom det upp en djävla KARTBILD över mina raska fjät över stock och sten! Så istället för att sitta i timmar och försöka tyda sina slafsiga och blodbestänkta papperslappar och göra en slags karta av det så var det bara att printa ut. VILKEN GREJ! Känner mig mycket modern just punkt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar