Sitter i soffan och njuter av fredagen, kaminvärmen och en helg där man (jag) inte behöver ta ett steg utanför byn om jag inte känner för det. Olästa deckare har jag också. Samt osedda avsnitt av den danska kriminalserien Brottet. Mmmm. Känns som ett finfint upplägg.
Visserligen ska det regna och ruska hela helgen, och vi ska plantera både häck och lökar (utrymme för HÖ HÖ HÖ för den som önskar) i trädgården. Häcken ska vi placera på den del av tomten som vetter mot Tengil och Katlas tomt. En friväxande häck av prakthäggmispel som förhoppningsvis växer upp med rekordfart och blir lika tät och ogenomtränglig som den som växte runt Törnrosas slott. Förhoppningsvis retar det de onda gamlingarna så att deras blodtryck stiger till ohälsosamma nivåer och de flyttar i vredesmod. Förra hösten planterade vi några beskedliga hasselbuskar och bara det gav upphov till sura miner och härskna ögonkast från andra sidan staketet. Grejen är den att de retar sig på att vår trädgård ser slarvig ut, men samtidigt så stör det dom enormt mycket att inte ha full insyn till densamma. Ja, vad säger man? VÄRLDSKLASS.
Måste ju tyvärr rapportera om nederlaget i vår löpträning. Eller det måste jag väl egentligen inte alls, men jag gör det ändå. Sabinas, min och Remus' lunchrunda är nämligen inte alls drygt 4 km som jag lyckades mäta den till, utan bara 3,7. Och vi var inte alls så snabba som vi trodde heller. Enligt Tords proffsklocka höll vi ett ytterst moderat och på gränsen till söligt tempo. Lite kan man bortförklara med ett par stopp för naturbehov (Remus, goddammit!) som drar ner snitt-tempot, men det rör sig inte om några långa stunder. TYVÄRR. Fast skit samma. Idag sprang vi igen, och det var så HIMLA skönt. Solen sken, himlen var blå, luften var sådär klar och hög och när vi kom ut ur skogen så kändes det som att vi LÄTT skulle kunna ha tagit minst ett varv till utan problem. Det är mer den känslan jag är ute efter. Så jag är nöjd ändå. Och att springa i sockiplast är GULDKÄNSLA. Trodde inte att det fanns någonting som kunde toppa AquaSocks, men de gamla hederliga sockiplasten visade sig vara snäppet bättre för Kalle Ankafötterna.
Idag har jag dessutom skänkt 50 kronor till Världens Barn. Har blivit fullständigt hjärntvättad av Lotta Bromé som har malt på om detta på P4 Extra varje dag när jag har kört hem från jobbet så idag kapitulerade jag och ringde. Det dyra numret, för man vill ju inte framstå som snål. Fast jag fattar inte. Om man ringde det billiga numret så kostade det 9.90 och då gick 9 kronor till Världens Barn. Om man ringde det dyra numret så kostade det 50 kronor och 45 kronor gick till Världens Barn. Okej att det är en viss administration kring detta, men hur kommer det sig att det kostar 4 kronor MER bara för att det är ett annat nummer? Här är det någon som skor sig på andras bekostnad på ett sätt som inte känns särskilt okej.
Innan frågade min man om vi skulle se på Brottet ikväll och jag bara: Ja, om vi inte ska se på galan för världens barn, det är både Peter Jöback och Wisex...och sedan kunde jag inte hålla mig allvarlig längre. Där går ju gränsen för hur lågt man kan sjunka en fredagskväll, måste jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar