Luther skulle fan i mig ha varit nöjd med mig

Vaknade i morse, närmare bestämt kl 03.15, av att HUVUDVÄRKEN FRÅN HELVETET hade bosatt sig bakom mitt vänstra öga, vilket är något av ett favoritställe från huvudvärkens sida räknat. Inte från min.  Stapplade upp, stapplade ner, grävde fram KNARK ut badrumsskåpet, stapplade upp igen, försökte somna om. Lyckades tydligen, för nästa gång jag vaknade var klockan 08.15 och huvudvärken från helvetet berättade att den var kvar, om än i något mesigare version. Stapplade upp, stapplade ner, stapplade ut med hundar, stapplade in med tidning, åt frukost, svepte en dubbel treo, borstade tänder, gick ut i skogen med bröderna tax. Började efter en stund känna mig som en människa igen. Solen sken, höstlöven hade snygga färger, bröderna tax skuttade fram så förnöjt och glatt på den lilla skogsvägen. Livet lekte en stund. Sedan kom snudd på halva Svenska Jägarförbundet körandes på den lilla skogsvägen där det aldrig syns en människa, och plötsligt var skogen ockuperad av SUV:ar och jeepar och män i orange och gröna kläder. Och gevär, även om älgjakten mig veterligen inte börjar förrän imorgon. Men de var kanske ute efter  annat klövvilt, vad vet jag. Hade i alla fall ingen lust att promenera i skottlinjen, så jag tog mina små vänner och traskade hem igen.

Väl hemma väntade tre pallar med pellets på att bli nedburna i källaren. En SKITTRÅKIG uppgift för villaägaren, men det är inget att be för. Kruxet är att det inte får regna under tiden, för då kommer det in fukt i pelletssäckarna och då faller pelletsen sönder till sågspån, vilket är DÖDEN för brännaren. Eller åtminstone för verkningsgraden i pannan. Är det något de senaste veckorna har bjudit på så är det just regn, men för stunden var himlen blå så vi satte igång och fick ner alltihop på nytt personbästa. Inte illa. Sedan fortsatte jag av bara farten att köra ner ved från vedbacken till carporten vedporten för vinterförvaring. Hängde tvätt som fladdrade i vinden, grävde upp potatis från potatislandet, skördade en gurka i växthuset och höll allmänt ångan uppe.

Sedan kom Adrian, som hade bokat passning idag. Han hade gjort upp en agenda över vad han ville göra, så det krävdes ingen ansträngning för att sysselsätta honom. Han ville leka med tågbana, titta på Pippi Långstrump och lägga pussel.  Samt klappa hundar. Allt detta är väldigt enkelt att genomföra i detta maison. Jag stekte cirka 300 köttbullar och lagom tills allt var klart ramlade resten av The Wendels in på en spontan söndagsmiddag. Fick låna Nikkys s k ungdomstelefon och övade mig i att bläddra på skärmen, vända på skärmen samt skriva bokstäver ifall jag någon gång - hemska tanke - skulle bli tvungen att skaffa mig en sådan. Eller ja, det är väl bara en tidsfråga. Säkrast att vara beredd. Ställde idiotfrågan "det kostar väl ingenting nu om jag går in här på Aftonbladets hemsida?". Min mormor (RIP) skulle kunna ha sagt exakt samma sak. Vi ska alla den vägen vandra.

När var och en åkt hem till sitt, som det heter, röjde jag undan medan min man var ute med hundarna. Har nu landat i soffan och kommer inte att lyfta röven ur densamma förrän efter att Solsidan har varit, och tja, sedan är väl den här helgen i princip över. Den har varit helt okej, men alldeles för kort. Har inte hunnit läsa något, har slappat för lite, har missat reprisen av Ensam mamma söker.  Det här duger inte riktigt. Är det inte hög tid att helgen liksom uppgraderas till att bestå av åtminstone tre dagar? Are you with me?