Djurpark

Förra helgen hittade jag en död igelkott nere i trädgårdslandet. Säkert Tengil och Katla som har förgiftat den på något sätt. Den fick gå till de sälla jaktmarkerna på andra sidan staketet mot Körsbärsdalen. Fan vad vi har hivat in döda djurkroppar som vi har hittat på tomten där, känns det som. Rådjur (1 st), fåglar (ett antal), paddan Lynette och så nu igelkotten. Stephen King skulle ha jublat och hoppat jämfota om han hade bott här och kört fast när han satt och skrev på Jurtjyrkogården.

Så kom min man hem, glad som en speleman för att han hade hittat en snok ute på gatan. Levande. Den kom han indragandes med som om det vore någonting man skulle vilja ha inomhus. Inte för att jag har något emot ormar och den här var dessutom jätteliten och söt, men som husdjur att betrakta är de väl ändå ganska trista. Rör sig typ en gång i veckan på sin höjd. Så jag påpekade i sno(r)kig ton att alla svenska ormar är fridlysta, så han fick vackert vandra iväg och släppa den en bra bit hemifrån för säkerhets skull. Den blir ju stor någon gång och då kan den gärna få bo någon annanstans, vi har redan sett tillräckligt med snok på vår tomt i år utan att behöva få ytterligare påspädning av reptilfaunan. Även om snokar, som alla vet eller borde känna till, inte är giftiga.

Snok-baby i glasburk. Tillfällig gäst i vårt hem.