Plötsligt hände det

Är hemma och har egentid idag, för min man och hans kompis åkte till Bornholm tidigt i morse och väntas inte hem förrän sent - med mina mått mätt dårå - ikväll. Vad gör man då? Jo, man får feeling och PUTSAR FÖNSTER. Så djävla B egentligen om man tänker efter, som om man vore någon himla Maj (Kristina Sandbergs karaktär). Men jag har stört mig på smutsiga fönster rätt länge nu, fast min tröskel för just sätta igång med fönsterputsning är extremt hög så därför har det ändå inte blivit av. Vet inte hur det är för andra, men jag tycker det verkar som att alla i hela världen utom jag har något magiskt knep för att få skinande rena rutor på ingen tid alls. Påfallande ofta är det män, som aldrig någonsin tar initiativet till en storstädning, som ändå på något mystiskt sätt vet hur "de riktiga fönsterputsarna gör". Är kanske sånt som diskuteras i herrbastun, vad vet jag? Det värsta är att det aldrig finns ett knep som man kan förlita sig på funkar i alla väder. Det är vatten med eller utan diskmedel, det är fönsterputsmedel eller ättika och det är trasor hit och tidningspapper dit och fönsterskrapor här och sämskskinn där. Har provat allt detta men får ändå inte till det speciellt bra.  Det blir rent, visst, men det händer också att det blir flammigt och randigt och så är det jobbigt och svettigt och framför allt svintråkigt. Införskaffade därför en KÄRSCHER fönsterputs-nånting för rätt längesen, efter tips från en som sade sig hata fönsterputsning minst lika mycket som jag. Den levererades rätt så omgående, och sedan åkte den in i städskåpet och stod där och bligade och alstrade dåligt samvete varje gång man öppnade dörren. För då var det inte bara jobbigt att putsa fönster utan även jobbigt att sätta sig in i hur en sån där manick fungerade.

Men så idag tänkte jag att nä, hur djävla svårt kan det vara? Och så var det samtidigt bra att min man inte var hemma, för han säger nämligen att fönsterputsning är en ren bagatell, nästan roligt till och med. Ändå har han inte tagit ett enda tag med fönsterskrapan på de åtta år vi har bott tillsammans, eftersom han till skillnad från mig inte stör sig det minsta på att man knappt kan se ut genom rutorna. Fattar inte den grejen och tänker att det fan i mig måste vara genetiskt det här att kunna selektera bort smuts och stök och inte bry sig överhuvudtaget. Ja, jag är rätt bitter över detta. Vi städar ändå hyfsat jämlikt, men vägen dit måste fan i mig styras upp med schema och regler och rutiner, annars blir det inte gjort (av någon annan än mig). Ja, jag vet att inte ALLA män är likadana. Men alldeles för många för att det bara ska vara en slump. I alla fall, det sista jag ville var att ha någon som stod och kommenterade mitt eventuella tillkortakommande med Kärscher-putsaren med hur enkelt det var att putsa fönster.

Packade upp den och läste igenom bruksanvisningen. Det blev ett litet bakslag direkt i och med att den skulle laddas, och det tog flera timmar. Så min nu-djävlar-ska-det-putsas-fönster-energi kom ju av sig litegrann redan i starten. Men till slut kom jag igång. Och det var faktiskt himla enkelt och smidigt. Man fick med en liten sprayflaska för rengöringsmedel och så något munstycke på vilken man monterade en liten putsduk, men det kändes som att man lika gärna kunde spraya Ajax och gno ut det med vilken trasa som helst. Sen igång med MANICKEN, som var en skrapa som liksom sög upp smutsen som en dammsugare. Rent blev det! Enkelt var det! Är helnöjd, men nästa gång ska jag ha en trasa att torka av skrapan med för det blev lite märken efter den där man avslutade.

Annars? Följer DN:s liverapportering från nazistdemonstrationen i Göteborg. Fattar verkligen inte att man ens kan ge nassar tillstånd för att demonstrera, när har detta någonsin lett till något bra och positivt för samhället? Kan vi inte bara enas om att det inte ingår i vare sig yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter att gå omkring på gator och torg och gapa om att Hitler är "den största folkhjälten genom tiderna"? LÄGG NER.

Och så har Magdalena Ribbing gått och dött. Tycker det är lite sorgligt att dö av en fallolycka när man går hemma och förbereder en lunch. Det är väl en sak att gamla människor dör för att de är sjuka och, tja, gamla, det är liksom livets gång. Men att vara 77 år och pigg och vital och så ramla och liksom slå ihjäl sig? Känns ju lite snopet. Nu vet man inte vem som ska styra upp det här med vett och etikett framöver. Finns det ens en värdig efterträdare? Hon kunde ju ALLT!

Pinterest, que est-ce que?

Alltså kan snälla nån modern människa förklara meningen med Pinterest? För ett tag sen googlade jag på hönshusbilder och hamnade där, sedan ombads jag rätt barskt att registrera mig för att kunna fortsätta titta. Skapade (lite motvilligt) ett konto, ombads (återigen i rätt bestämda ordalag) att välja fem kategorier som jag gillade, gjorde det och nu bara: Jaha? Vad gör man sen? Nu får jag mail var och varannan dag att det finns  "25+ nya bilder" eller "vi har hittat några nya pins åt dig".

Vad är meningen med detta? Vill jag kolla specifikt på bilder av ditt eller datt kan jag ju lika gärna bildgoogla, tänker jag. Eller är det meningen att man ska se det som någon slags...jag vet inte, tv fast med stillbilder? Vem lägger upp bilderna? Ska man följa folk som på Facebook? Vilka? Hur vet man? Illuminate me, pls, för jag fattar verkligen ingenting (och orkar inte ta reda på det. Vill bara ha någonting serverat. Tack på förhand).

Till stallet istället, vecka 39

Har ej blivit mycket hästrelaterat denna vecka. I måndags var jag ledig och tänkte åka på drop in-ridning, men då fick min man feeling och hyrde släp och så fick måndagseftermiddagen/kvällen istället ägnas åt att samla ihop och frakta bort allt ris som skövlats från hönsgården-to-be. Slitigt värre, men gött att få det gjort. Känns annars som en sådan grej som skulle kunna blivit liggande till döddagar i vår djungelträdgård.

Men igår var det i alla fall ridning och det stod hoppning på schemat. Vi skulle till och med hoppa en liten bana! Var rätt så pepp på det, men så visade det sig att ridläraren var sjuk och vi fick vikarie. Och jag fattar ju att det inte är lätt att bara hoppa (hö hö) in med kort varsel och varken känna ryttare eller hästar, och jag är övertygad om att hen gjorde så gott hen kunde. Men någon bana blev det inte, istället red vi en rätt trökig övning som var typ vända halvt igenom i trav över en markbom, fatta galopp efter markbommen, vända över ridbanan och över en annan markbom och byta galopp och sedan komma på två små hinder utmed ena långsidan. Eller, det var väl inget större fel på övningen, men det blev mycket att alla skulle stå uppställda på andra långsidan och vänta på sin tur. Har absolut inget emot väntan om det går att utnyttja dötiden till något vettigt, men bara stå på kö känns lite meningslöst. Eller, vi stod ju inte bara på kö. Men tillräckligt mycket för att det skulle bli lite småtråkigt.
Hade Bulldozern och hon kändes rätt seg, utom i själva övningen, då ångade hon på som om hon hade fått betalt för det. Men framridningen lämnade en del övrigt att önska, vet inte om det beror på att hon har börjat sätta lite vinterpäls eller om det var för att jag tänkte att det var onödigt att ta spö eftersom hon brukar vara så framåt i hoppningen (och för att jag tycker spöet mest är i vägen). Nu låter det kanske som att jag har som hobby att piska hästar och om det kan jag väl säga att jag är nog bland de sämsta i Europa på att använda spö. Det händer inte ofta, men ibland kan det ju vara läge för ett korrigerande pet och då tycker jag oftare att jag träffar mitt eget ben eller sadeln, så nyttan av det kan ju eventuellt diskuteras.

Idag är det också drop in, men det blir inget av den saken för mig p g a att jag är helt sleten efter en späckad jobbvecka. Då var jag ändå ledig i måndags, men det har jag nog arbetat igen med råge resten av dagarna. Slit och släp, aldrig något annat.

Aja. Har anmält mig till en ny BOOT CAMP i stallet i samband med höstlovet, fast den här var tack och lov på helgen för oss vanliga dödliga. Det blir kul...hoppas jag. Hehe.

Så låt det bli höst. Vad rör det väl mig?

Hittade en höstlista hos ingenkatt, och som vanligt, vem är väl jag att inte fylla i en lista? Är fan helt manisk när det kommer till att svara på frågor.

Visa en bra höstbild från ditt arkiv:

Jamen till exempel den här. Taxar i mustig bokskog. Hittade
funktionen "Lägg till bilder från din mobil" och upp dök den här
från 2015. Men hade något liknande på Instagram igår så jag är
uppenbarligen inte så variationsrik när det kommer till
bildkomposition. Aja.

Beskriv din kommande höst i tre ord?

Ta det lugnt (mitt nya mantra. Hoppas det hjälper. Det kommer att bli en ÖVERDJÄVLIG jobbhöst, men jag har försökt kompensera med ett minimum av måsten på fritiden. Hoppas det hjälper som sagt).

 

Vilka är dina bästa minnen från sommaren 2017?
Eh? Det hände väl inte något spektakulärt direkt. vilket inte automatiskt behöver betyda dåligt enligt mig. Jag jobbade rätt mycket, det var inte så önskvärt. På semestern var vi bara hemma och skrotade, det var jättehärligt men kanske inget man direkt lägger på minnet. Pass på den då.

Vad är det bästa/sämsta med hösten?
Det bästa: Höst känns lite som möjligheternas tid. En tid för förändring och nyskapande, vilket kanske låter motsägelsefullt med tanke på att jag är ganska förändringsobenägen. Men det är någonting med när allting kommer igång igen efter en sommar när allting bara flyter omkring lite halvslappt. Tillbaks till rutiner, köpa nya block och pennor, fylla i kalendrar, göra listor och PLANERA (låter helt perverst, jag vet). Sen tycker jag det är skönt att det blir svalare och att det inte är så mycket insekter och fästingar överallt. Och så kan man börja elda i kaminen och det vet ju alla att det är meningen med livet. Plus att det liksom är helt okej att burra ner sig i soffan med en deckare och filt och tända ljus, hade man gjort det i juli så hade folk trott att man var sjuk på något vis.
Det sämsta: Det är väl att det är så himla långt mellan semester och jul. Bara en enda futtig röd dag på hela hösten och den infaller på en lördag, så den har man ju ingen direkt nytta av. Och jag hoppar inte jämfota av lycka när det börjar bli minusgrader och halka heller.

Hur höstmyser du?
Se ovan. I soffan eller fåtöljen, med en brasa, en god bok/en bra film eller tv-serie, en kopp te/ett glas vin, något gott att äta, min man och hundarna. Gillar även långa promenader i färgglad bokskog, men det gäller ju lite mer året runt även om det är något lite extra visst med höstpromenader.

Vilka böcker har du planerat att läsa i höst?
Har alltid en jättelång lista över böcker som jag planerar läsa så det är inte direkt årstidsbundet. Just nu läser jag Den blå poetens kärlek av Lone Theils, De vackra döda av Belinda Bauer och Björnstad av Fredrik Backman, alla tre verkar lovande men de kommer ju inte precis att räcka hela hösten.

Dina 3 bästa hösttips – alla kategorier?
Köp ingenting! Har sagt det förr, men jag kan säga det igen, jag blir så djävla provocerad av det här med "höstmode". Man måste inte köpa nya kläder varje gång det blir en ny årstid.
Ut! Det kanske inte är så lockande att ta en långpromenad när det blåser och regnar, men få saker slår känslan när man kommer in, får av sig alla blöta kläder och tar en fika i myskläder. AAAAH.
Koka soppa! Det finns få saker som är så gott och enkelt och billigt som soppa. Älskar soppa! Det är en annan bra grej med hösten också, att man kan äta soppa. Det gör sig tyvärr inte riktigt lika bra en solig högsommardag.

Hur ser din höstoutfit ut?
Kör samma outfit året om och ligger snäppet ovanför baglady. Narkotikajeans och nån tröja, gympaskor och  fleecejacka. Soft.

Har skol/jobbstarten fört med sig några insikter?Att det är läge att tagga ner, säga nej, prioritera sig själv.

Vad har du på to do-listan just nu?Köpa stolpar och nät till hönsgård. Bygga hönsgård. Bygga klart hönshus. KÖPA HÖNS. Det är väl det som ligger i pipelinen just nu, på lite längre sikt.

Några tips på hur man botar höstdeppigheten?
Jag har mig veterligen aldrig varit höstdeppig, så jag har inget att bidra med där.

Vad är två nya grejer du vill lära dig i höst?
INGENTING, är det första jag kommer att tänka på. Kommer att ha så fullt upp med en massa svåra grejer på jobbet att det nog inte finns plats för mer.

Vilka serier rekommenderar du att följa?
Alla ska väl se fortsättningen på Stranger Things när den har premiär? I övrigt har jag precis börjat kolla på säsong två av Happy Valley och så repriskollar vi på Game of Thrones. Fan så enkelt när man vet vilka alla är.

Topp tre favoritdrycker i höst?Utan inbördes ordning: Kolsyrat vatten, vin, te.

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?
Tjänsteresa till Danmark om några veckor. Inget jag ser fram mot direkt, ska väl erkännas.

Plötsligt händer det

Nej, jag har inte vunnit på Triss (tyvärr. Det räcker med en dags ledighet för att jag ska börja fantisera om att bli ekonomiskt oberoende och aldrig mer behöva ställa klockan och gå upp och åka till jobbet). Men idag, när jag var på Lokalföreningen, så snappade jag åt mig ett par stormhaspar. Eller vad det nu heter, de där hasparna som gör att man kan öppna fönstren och ha dom öppna. Det kan man nämligen inte i vårt hus. I alla fall inte alla fönster eftersom sagda haspar saknas. Vi har bott i det här huset i snart åtta år och har haft en provisorisk konstruktion bestående av skosnören och diverse föremål som stuckits in mellan fönster och karm. Bland annat en hundleksak i form av en gummiring som har legat som någon djävla fönsterdekoration i vardagsrumsfönstret i flera år. Så trött på det, men det är som att man inte ser det efter ett tag.

Men idag då! Köpte haspar, svepte hem, fram med borrmaskinen och voilà! Fönster som går att ha öppna utan att de blåser igen! Man kan ha tvärdrag! Köpte även en liten hasp så att man ska kunna ha sovrumsfönstret (som har en jättehasp) öppet lite grann och inte som nu vara tvungen att välja mellan vidöppet eller inte alls.
Så synd att det är höst, men jag hoppas på ett riktigt varmt 2018. Djävlar vad jag ska ha öppna fönster då. Hela tiden!

Skäran!

Jag och min exman köpte ett hus av ett gammalt par som skulle flytta till lägenhet. De frågade lite försynt om vi möjligen skulle ha något emot att de lämnade kvar trädgårdsredskapen som stod i uthuset, eftersom de inte skulle ha någon nytta av dom i stan. Vi, som flyttade från lägenhet och därmed inte ägde så mycket som ett maskrosjärn, tog tacksamt emot allt. Vilket visade sig vara en uppsjö av krattor och spadar och häcksaxar och sekatörer och grejer som skulle kostat oss tusentals kronor om vi skulle köpt det nytt, och ovanpå det dessutom en nästan ny motorgräsklippare. Som de inte ville ha ett öre betalt för fastän vi för att inte skämmas ögonen ur oss kände oss tvungna att insistera på.

I alla fall. I denna skatt fanns även en skära. Den gillade jag skarpt och använde flitigt under de år vi bodde där. Den var så himla behändig att gå omkring med och...tja, skära av saker med. Sly, kirskål, grästuvor som inte gräsklipparen kom åt och som man kanske inte orkar dra fram en stor lie eller grästrimmer för. Älskade min skära. Dock inte så mycket så att jag tog den med mig när jag flyttade från huset, eftersom jag just då inte kunde föreställa mig att jag skulle kunna ha någon nytta av den i min lägenhet på 75 kvadrat.

Men livet tar ju lite oväntade vändningar ibland, och nu sitter jag på nytt i ett hus med en trädgård som mer påminner om en djungel. Även detta hus köptes av ett äldre par som skulle flytta till äldreboende, och även detta par lämnade vänligt nog kvar några spadar och krattor och annat smått och gott, dock ingen skära. Så när första vintern i huset hade passerat och det började spira och gro så kände jag att det behövde göras en viss komplettering. Jaha, men då fanns det väl ingen skära att uppbringa? Åkte till diverse trädgårdsbutiker och järnhandlare, men kammade noll överallt. Köpte istället en röjkniv, och var ändå rätt nöjd. Den var mäktig, man kände sig som Indiana Jones. Men jag saknade skäran. Mest för att röjkniven var så himla stor. Har inte precis nävar som dasslock (eller som Indiana Jones).

Idag, på min lediga dag, så tog jag en tur till Lokalföreningen för att kolla efter stolpar till hönsgården. Lokalföreningen här i närheten är en butik som har det mesta för den händige, men tyvärr har de öppettider som inte direkt är gjorda för den vanliga människan. De kör 7-16 utom EN kväll i veckan då de har öppet ända till 17.30. Sen har de öppet typ en kvart på lördagarna (eller okej, 8-12), men då är ju ALLA där, speciellt den kategori människor som har köpt sommarhus på Österlen som de ska renovera liv och själ ur. Och alla vet ju att minsta lilla byggprojekt kräver ett oändligt antal besök på närmaste brädgård eller byggvaruhus eftersom det aldrig blir som man tänkt sig.

När jag läste pedagogik så fick man lära sig massor om en gubbe som hette Pierre Bourdieu, och han hade en grej som han kallade för symboliskt kapital. Det gick ut på att vissa grejer kan vara värdefulla resurser i olika sammanhang även om de inte går att mäta i pengar, det kan istället vara till exempel socialt eller kulturellt betingat. Orkar ej förklara, ni får googla. I alla fall. Känner mig aldrig så i avsaknad av kulturellt kapital som när jag är på en BRÄDGÅRD. De skiter väl i Bourdieu men skrattar (inbillar jag mig) i hemlighet åt en när man säger "bräda" istället för "regel" och inte vet skillnaden mellan spik och dyckert. Och här är jag verkligen ute och famlar i de yttre regionerna av min kunskapssfär. Har egentligen inga problem med det, för jag känner att jag verkligen inte måste kunna allt om allt, men sen kommer den bistra verkligheten och står där i form av en gubbe i blåställ som ler lite nedlåtande när man stammar fram sitt lilla ärende. Känns väl SÅDÄR.
Aja, fick sondera terrängen med avseende på stolpar lite i alla fall. Gick sedan in i själva butiken och sonderade vidare. OCH DÅ LÅG DEN DÄR. Skäran! I tyskt kvalitetsstål! MY PRECIOUS!

Slog till utan att tveka eller ens blinka. Känner det som att cirkeln är sluten på något sätt. Med både en skära och en röjkniv står man inte handfallen om/när apokalypsen närmar sig.

Bygga hönshus - an epic movie, part 5

Amen HELVETE vad det går långsamt, tycker jag. Exakt hela helgen har ägnats åt taket. Det där med att lägga ett papptak visade sig varken vara särskilt enkelt eller smidigt. Förra helgen lade vi underpappen,  och det var ingen lek för småbarn. Denna helgen hade turen kommit till överpappen. Om underpappen var bökig att hantera när den skulle balanseras i våder om 4 meter, delvis nedkletade med asfaltsklister, så var det en ren bagatell jämfört med att genomföra samma procedur med överpappen. Överpappen var nämligen minst dubbelt så tjock och vägde därmed minst dubbelt så mycket. Tror en rulle på 8 meter vägde minst 15 kg och en våd kanske då 7-8 kg. Att hålla i sina utsträckta armar och samtidigt vackla upp på stegar. FY FAN VAD JOBBIGT, säger jag bara. Och svårt. 

Här följer en serie bilder på temat "papptak från helvetet":

Första lilla våden på plats mot FOTPLÅTEN.
Det här var det enklaste. Man kunde fortfarande
stå på marken (eller en liten bit upp på en stege)
och nå allting relativt smidigt. "Det här går ju bra"
sa vi inte, för vi visste vad som komma skulle.

Allting som har med takpapp att göra ska spikas. Vi köpte 2000
(TVÅTUSEN) pappspik till det här taket som är ungefär 3.70 x 2 m,
och tänkte att nu tog vi allt i rejält. Men det blev bara en handfull över.

Spikarna ser man inte efter som man klistrar överpappen så att den överlappar en spikrad på underpappen och så spikar man den del av överpappen som inte överlappar den undre raden av spikar. Här har vi gjort klart ena sidan. Detta tog EN HEL DJÄVLA DAG. Och detta var "den lätta sidan" (som inte är mot en sluttning).  

Gubbhunden Boris tyckte att det här är det
mest förnämliga som någonsin gjorts för
honom. Han älskar att ligga på torr jord,
och nu hade han plötsligt fått ett helt tak
över den plats som han genast utnämnde
till sin. Där låg han och njöt hela dagen.  

Asfaltsklister. Har ungefär samma konsistens som seg kola, kletar fast
  exakt överallt och lämnar fläckar som aldrig går att få bort.
Vi hatar asfaltsklister så ofantligt mycket just nu.

Till sist var alla våder på plats och det var dags för KAPPORNA. De skulle klistras utmed trekantslisten, spikas fast i vindskivan och så småningom, när allt är klart, täckas av plåt. Vi är långt från plåten just nu.

Saker som tar tid som man inte räknar med: flytta stegar hit och dit.
Vart man än skulle så stod stegen inte där utan någon annanstans.
Och eftersom hela vår tomt lutar som en slalombacke så är det liksom
inte bara att ställa en stege och tro att den står bra där den står.
En annan sak som var onaturligt svår var hur man ska göra när man ska
lägga våder av takpapp högt upp på ett tak som man måste luta en stege
mot för ett ens nå upp? Vi löste det genom att med hjälp av buntband
fästa en träbit på en stegpinne,  så att det blir en slags distans mellan
stegen och taket. Sedan fick man försöka flytta stegen så att distansen inte
hamnade exakt just där våden ska vara. Kanske inte så som Arga Snickaren
 skulle ha löst det, men så gjorde vi. Detta tog såklart ofantligt mycket tid.
 

Till slut: Alla våder och kappor på plats! NAILED IT! som det visst heter.

Inför THE FINAL MOMENT: Det här är nock-våden. Den ska bara
klistras och täcka de sista raderna spik uppe på själva nocken.

ÄNTLIGEN! Ja, inte för att det är klart. Det ska till plåt i kanterna
samt hängrännor och lite annat smått och gott. Men vi slapp i alla fall
dra en presenning över hela alltet.
Är lite missnöjd med att bilden inte visar hur högt upp det är. Eller
åtminstone känns. Jag gillar verkligen inte att gå på stegar, så jag
har varit hundra mil utanför min comfort zone och är rätt nöjd med
att ha klarat det utan att a. ramla ner. b. bryta ihop. OCH SÅ SER DET
INTE ENS HÖGT UT PÅ BILD?

Ja, det var den helgen det. Är lite missnöjd över att det TAR SÅN TID. I min värld var ju taket liksom "färdigt" i samma veva som sista biten råspont spikades fast, och det var ju evigheter sen. Hade verkligen inte trott att det skulle ta två hela helger att få på den djävla pappen, och inte heller att det skulle vara så jobbigt. Men nu är det i alla fall gjort. Nu tänker jag mig att resten ska gå som på räls. Hahaha. Stay tuned.