260811

Igår kom jag i mål med Q2-delen av projektet, deadline är på fredag så det var ändå lite marginaler. GÖTT. Vad som är mindre gött är att för ett år sedan så var jag i kontakt med ett företag som vi köper en tjänst av. Fakturan för årsavgiften brukar komma i augusti för de nästkommande tolv månaderna och man har 6 månaders uppsägningstid. Då, för ett år sedan alltså, var jag i kontakt med dom och informerade om att företaget jag jobbar på ska läggas ner och att vi inte längre är i behov av denna tjänst, försökte också deala mig till att slippa betala hela fakturan för det kommande året men det gick förstås inte. Aja. Någon gång i våras försökte jag logga in på tjänsten, fick då ett "företags-ID okänt"-svar och tänkte att jaja, då har det väl gått 6 månader dårå så nu är väl allt avslutat och klart. Nähä, men nu har det dumpit ner en ny faktura för nästkommande 12 månader. Provade att logga in och då gick det plötsligt utmärkt att använda sitt företags-ID. WHATTHEFUCK? Kontaktade dom på någon info@-adress, fick inget svar. Har nu kontaktat dom på någon slags supportsida så får vi se om det går bättre. Det är inte bara principen utan faktiskt också pengarna, den här tjänsten kostar närmare 100 000 per år och även om det inte är mina privata slantar så är det inget jag tycker vi ska betala för. Med facit i hand så skulle jag förstås krävt någon form av bekräftelse på att avtalet sagts upp, men det var mitt i det här djävla pisset med dramadrottningen A1 och det tog rätt mycket av både krafter och resurser så det var väl ungefär det sista jag tänkte på just där och då. Aja, får väl hoppas att det löser sig på något sätt. 

Efter jobbet igår så var det dags för rehab. Det var ovanligt tomt på deppgymmet, hörde någon kommentera det och min fysioterapeut förklarade det med att det är naturligt att avsluta patienter inför semestrarna, men han hade en massa nybesök inbokade så det skulle nog fyllas på. Sen kom ROBERT, gubben i blåjeans som som måste mutas med att via en spegel få titta på motorcyklar på Youtube för att ens sätta sig på en motionscykel, eftersom han prompt måste sitta på just den motionscykeln där man har ryggen mot tv-skärmen. Nu smiter du inte den här gången! sa fysioterapeuten halvt strängt och halvt skämtsamt och ROBERT muttrade någon ohörbart men sen började de tala om jakt och det visade sig vara gårdagens lock och pock för att få honom att göra några övningar. Fysioterapeuten visade sig vara en inbiten jägare, vilket var det sista jag hade gissat på skulle vara hans stora hobby. Nu vet jag mycket väl att det inte finns någon slags minsta gemensamma nämnare för utseende inom jägarkåren, där finns verkligen alla sorters människor, men ändå. Min fysioterapeut påminner lite om en Ken-docka, han är alltid välklippt och nyrakad och slätstruket prydlig, liksom obesudlad på något sätt. Har svårt att se honom stå med blod upp till armbågarna och flå och stycka, eller kanske sitta och bläddra i senaste numret av Guns & Ammo och drömma om ett nytt kulvapen, men det är väl jag som har dålig fantasi. 

Efter rehaben åkte jag hem, gick en kort runda med hundarna för Laban är halt efter att han och Tage rök ihop och slogs över någon för dom otroligt viktig princip i helgen. Det bekymrar inte Laban det ringaste utan han hoppar glatt omkring på tre ben och viftar på svansen och tycker livet är toppen i alla fall, men det är kanske ändå bra att han inte går halvmilsvis. 

Min man hade tagit en dagstur till Köpenhamn för att maxa ut det sista av Skånetrafikens sommarkort så jag var ensam hemma, skulle dock till stallet för teorilektion så det var inte så mycket tid att göra ingenting på. Eftersom det var soptömning nästa dag bestämde jag mig för att fylla upp tunnan lite mer så jag rensade i skåpet ovanför spisen, slängde en massa tomma burkar och vad som kändes som hundra år gamla kryddor. Hann bara de två översta hyllorna, men många bäckar små osv. Åkte till stallet, vi pratade om våra mål på kort och lång sikt. Det var OERHÖRT längesen jag reflekterade över mina mål med ridningen, om jag ens har några? Jag vill ju såklart utvecklas och bli bättre, men inte sådär att jag har ett konkret mål att till exempel rida Grand Prix. Så det var väl lite nyttigt. Satte som kortsiktigt mål att utveckla Köttbullens galopp samt lära henne rygga. På längre sikt, kanske rida ett dressyrprogram på LB-LA-nivå med äran i behåll. Ännu längre sikt, kanske in och nosa på de mer avancerade skolorna som passage och piaff. Det var väl ungefär vad jag fick ihop. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, duschade, gick och lade mig. Min man hade sms:at att han var på väg hem, bussarna till nästan-Österlen går så att de anländer varje hel timme så jag trodde han skulle dundra in vid 22-tiden och tänkte att det är väl inte lönt att försöka somna innan dess. Men han kom inte, jag somnade och vaknade någon gång efter midnatt av att han fortfarande inte kommit hem. Däremot hade jag fått ett kryptiskt sms Jag trodde jag var smart men det var jag inte. Kommer hem imorgon. Antar att han försökt sig på någon logistisk lösning som inte höll hela vägen, men det går ju egentligen att läsa in vad som helst i det. Den som lever får se vad som har hänt.