260818

Igår var det först jobb, sedan rehab. Min fysioterapeut tycker det går bra, jag tycker också det går på rätt håll. Vill inte jinxa, men FAN VAD DET ÄR SKÖNT ATT KUNNA GÅ UTAN ATT DET GÖR ONT. Eller, jag har fortfarande känningar, men inte alls på samma sätt som tidigare när jag var tvungen att mentalt stålsätta mig varje gång jag skulle gå uppför en trappa, kliva upp på en trottoarkant eller gå uppför en backe. Det kan jag nu göra utan att det känns som att någon kör in en kniv i hamstringsmuskeln, man sänker helt klart kraven för vad som är livskvalitet i takt med att ens djävla krämpor ökar. 

Nästa gång får du ta ett gummiband med mer motstånd för nu tycker jag det ser  för lätt ut, sa fysioterapeuten till mig igår angående en övning där jag går i sidled med böjda ben och ett gummiband runt vristerna. Det KÄNNS inte lätt, men det säger han beror på att jag nu har mer böjning på benen och tar större steg jämfört med tidigare. Första gången jag gjorde den övningen gav han mig ett gummiband som det stod "medium" på, jag kunde knappt flytta foten i sidled och fick be om LIGHT-varianten. Förnedrande. Imorgon är det upp till bevis om jag blivit starkare på de här 3 månaderna. 

Åkte sedan hem och gick raka vägen ner i hönsgården för att titta till de små liven. Den svaga kycklingen som jag gått omkring med i bh:n som om den vore mitt eget barn överlevde tyvärr inte natten, men det hade jag ju lite på känn. Trist men det är ju sånt som händer. Övriga såg ut att vara alive and kicking och de båda mammorna Lillemor och Liselott må ha varit halvkassa ruverskor, men nu har de gått all in i hönsmammarollen. Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara kolla på hur de interagerar, går runt och övervakar så att allt går rätt till och så plötsligt bestämmer de sig för att nähä barn, nu är det läggdags och så lägger de sig och puffar upp sig och kurrar och vips kommer alla kycklingbarnen och kryper in under fjädrarna. 

Gick ut med båda hundarna, Laban är i princip ohalt nu. Kom hem, åt kvällsmat och så var det dags att byta om och åka till stallet. Ponnyerna flyttat till en hage som ligger rätt nära stallet så det tog inte TIMMAR att gå dit och tillbaka efter ridningen, det är ju alltid skönt. Hade dock svårt att somna när jag kom hem, hade som kramp i ena vaden av någon för mig okänd anledning. Så idag är jag TRÖTT, men det är ju bara att kriga sig igenom denna dag också. Efter jobbet idag ska jag träna och sen är det teori i stallet ikväll så jag kommer förhoppningsvis hem i skaplig tid så man kan få SOVA, ZzzZzzZzz.