Det blev Spanjorskan! Jag red ju henne några gånger i våras och blev väldigt förtjust. Det är en helt annan typ av ponny än Köttbullen, hon är lugn och snäll men ändå lite känsligare för hjälperna och hon går att rida i form utan att det snudd på känns som kamp till sista blodsdroppen. Du såg lite gladare ut idag, kommenterade L efteråt och jag försökte förklara att det är inte som att jag är sur när jag rider Köttbullen, det är bara så förtvivlat tungt och jobbigt emellanåt och då finns det liksom inte energi kvar att stråla som en sol.
Vi red på stora utebanan, som för en gångs skull var väldigt fin nu när det har regnat litegrann. Annars är den antingen tung (om det har regnat mycket) eller stenhård och dammig (om det inte har regnat). Vi red volter och övergångar och det kändes toppenfint med Spanjorskan. I galoppen orkade hon inte riktigt bära sig, hon är rätt tjock efter betet så det är kanske inte så konstigt. Sen blev hon väldigt brydd för det var någon som under pågående lektion släppte ut våra shettisar i hagen bredvid stora utebanan. Man skulle ju kunna tycka att det var vardagsmat i hennes värld, men i Spanjorskans var det tydligen lite halvläskigt. Aja, inget dramatiskt hände mer än att hon stod emot och inte ville gå fram ordentligt på den delen av ridbanan.
Nu återstår att se: får jag rida EN ANNAN PONNY i kväll, och i så fall vem? Hoppas på Gossen, alternativt en D-ponny som jag bara har ridit en enda gång tidigare men som jag minns som väldigt trevlig. Eller så blir det kanske Köttbullen, den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar