Man vet att man är stressad när...

Vägarbete pågår på väg 9/19, som är den väg jag använder för att ta mig till och från jobbet. En del av vägen är avstängd, vilket innebär att trafiken leds om, vilket i sin tur innebär att det tar avsevärt längre tid. Väg 9/19 är STORA VÄGEN, alla andra omkringliggande vägar är småvägar, smala och slingrande, utan vägren eller vajerräcken eller andra finesser. Och det är som safari att färdas på dessa vägar i arla morgonstund, det går inte en kilometer utan att ett gäng rådjur, dovhjortar eller vildsvin står och blänger surt på ens helljus. Härom veckan såg jag två par ögon som for hit och dit som vettvillingar strax ovanför vägbanan, det var ingen skräckfilm utan två rävungar som lekte tafatt. MED DÖDEN, ville jag basunera ut men jag kan inte rävspråket så det fick vara.

Ja, i alla fall. Som om det inte var nog med det så är det ytterligare ett vägarbete på E22, som väg 9/19 sluter an mot, och det är ett sånt där stort asfaltsarbete med vakt och lots och köer som jag verkligen hatar. Så häromdagen fattade jag principbeslutet att köra ett helt annat håll till jobbet tills båda vägarbetena är avklarade, vilket beräknas ske om en månad eller så om Gud vill och Trafikverkets planer håller. Det andra hållet är aningen längre, det är smal och krokig 70-väg utan vägren hela vägen till stan (vilket är döden om man hamnar bakom en traktor, vilket man dessvärre rätt ofta gör eftersom det ju är på landet) och man kommer liksom till stan från fel håll, vilket ger ett visst psykologiskt motstånd. Men hellre det än safari med vilda djur och att sitta i köer medan slöa trafikvakter har gått och fikat, tänkte jag och bestämde mig en gång för alla.

Och i morse när jag satte mig i bilen så tänkte jag så här: "Vad skönt det ska bli att ta det andra hållet och slippa köra genom två vägarbeten" OCH SEN GLÖMDE JAG SVÄNGA AV. Man svänger av åt det andra hållet kanske 300 meter hemifrån, så det var ju inte så att det hade gått oceaner av tid från det att jag tänkte tanken till att den skulle omsättas i handling. Äh, men jag tror det är "lite mycket" nu. IGEN?

Förstfödd

Har läst Förstfödd av Filip Alexandersson. Eller rättare sagt: gett upp den. Inledningsvis var den helt okej, "en tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag", som den beskrevs som och det har man ju i normala fall absolut ingenting emot. Men sen blev den bara FÖR DJÄVLA RÖRIG, en massa diffusa antydningar om det övernaturliga som liksom aldrig förklarades ordentligt, det skulle väl portioneras ut i småbitar antar jag, men efter kanske 100 sidors snack om "väven" och hemliga organisationer och dimensioner och grejer så orkade jag inte mer. Sorry, Filip, men det blev för mycket. Jag tycker inte man ska underskattas som läsare och få självklarheter skrivna på näsan, men jag vill inte heller bli överskattad och behöva famla i blindo och gissa mig till vad saker betyder. Och sen tycker jag nog att det gott kan få finnas NÅN djävla karaktär som åtminstone har NÅGOT drag som man finner sympatiskt, alla behöver ju inte vara aggressiva och lättretliga och/eller sjuka i huvudet.

Så nä, jag gav upp, gick in på bibliotekets hemsida och laddade ner Huset vid havets slut av Elly Griffiths, del tre i serien om arkeologen Ruth Galloway och den buttra polisen Harry Nelson, kanske världens mest omaka par, som jag ändå gillar skarpt. Lite hederliga brittiska mordgåtor är vad jag behöver lugna nerverna med nu efter att ha blivit lurad på en läsupplevelse.

Hotter than hell

Nu blev det minsann värmebölja, men är det inte ALLTID det i samband med att skolorna börjar? Det vill jag påstå, åtminstone var det så när jag var ung och dinosaurierna befolkade jorden, och på den tiden hade ingen ens hört talas om växthuseffekten.

Har lust att sitta i trädgården (i skuggan, goddamnit, det är typ 28 grader där och vad det är i solen vågar jag inte ens tänka på), men en av grannarna har en tik som löper. Och hon, tiken alltså, inte grannen, är sugen, kan jag meddela. Och de tre hanarna i den här flocken är inte precis nödbedda att uppvakta henne. Fattar inte varför grannen nödvändigt ska ha hunden ute när hon ändå bara ryter åt hunden och försöker få henne att sluta stå och åma sig vid vårt staket (den aktuella grannen har ingen inhägnad tomt, men en uteplats som gränsar till en liten allmänning som slutar vid vår tomtgräns). Det är ju ganska dödfött, även på denna sidan staketet, så därför får vår flock vara inomhus. Det är ju inget som hindrar att JAG går ut i och för sig, men det känns lite konstigt eftersom dom alltid är med när vi är ute, ungefär lika konstigt som att man skulle gå en promenad utan att ta med sig hundar (kanske bara hundmänniskor som förstår den biten).

Den här veckan har jag stressat mig till en trist låsning i bröstryggen. Förra gången det hände gick jag till Gregor Clegane som ordnade biffen med mer råstyrka än teknik, kändes det som i alla fall, men nu hade han inga lediga tider förrän i mitten av nästa vecka. Så nu får jag röra mig med försiktighet för att det inte ska kännas som att jag får en kniv i skulderbladet, vilket kanske inte riktigt är vad jag känner för nu när det är helg och allt.

Ikväll ska det i alla fall grillas! Har, sedan jag kom hem från jobbet, gjort marinad, lagt kött i marinad, kokat potatis samt joxat ihop två olika sorters röror. Har köpt goda kryddiga korvar och plockat zucchini från egen pallkrage. Återstår att hacka ihop lite sallad, tända grillen, slå upp ett stort djävla glas vin och NJUTA. Det ska jag väl åtminstone klara av.

Onda flickor

Håller på med Onda Flickor av Alex Marwood, och även om jag inte har läst ut den än så kan jag kort och gott säga att DEN ÄR BRA. Handlar om två tjejer som av någon just nu oklar anledning har slagit ihjäl en tredje när de alla var barn, och av den anledningen fått nya identiteter som vuxna. Och så handlar det om deras nya liv, och om hur de plötsligt av en slump råkar träffas och utöver det så är det en mördare som går lös och skördar nya offer, och så får man bit för bit veta vad som egentligen hände när den där tredje flickan dödades för längesen. Jättebra skriven, bra driv i berättelsen och både vardaglig och spännande på en och samma gång.  Alltså, stick iväg till bibblan, låna hem och LÄS för bövelen.

Vi måste prata om Stranger Things

Alltså, Stranger Things...MMMMM. Om någon mot förmodan skulle vara ännu senare på bollen än vad vi var så vill jag väl mest bara stämma upp i hyllningskören och uppmana alla som vill se något bra att se den. Nu har det i och för sig gått ett par veckor sedan vi såg - SNYFT, MEN DET KOMMER VÄL EN SÄSONG 2 VA? - sista avsnittet, men nu har den liksom haft tid att sjunka in. Och alltså oh. Så bra den är/var. Som om någon hade tagit en massa bra eller coola grejer i stil med It, Stand by me, Eldfödd, ET och Alien och kört ner dom i en mixer och lagt upp lite snyggt på ett fat. Okej, ET och Alien är kanske varken bra eller coolt, men i alla fall klassiskt. Övriga gör sig bäst som böcker om ni frågar mig. Vet inte vad det är med Stephen King och hans filmer, men antingen blir de asbra (exempel: Nyckeln till frihet, Den gröna milen, The Shining, Dolores Clayborne, Lida med mera) eller rena kalkonfarmen med nästan bara B-skådespelare och taffliga effekter (exempel: nästan allting annat som filmatiserats). Oklart varför. Men som böcker är det förstås en ren njutning.

Men alltså: Stranger Things. Se den om ni nu inte har gjort det. Och visst är det lag på att om man lämnar en cliffhanger i form av till exempel en våffla så måste det komma en uppföljare väldigt, väldigt snart? VÄL?

Höstlistan

Ni minns den där semesterlistan som cirkulerade på internet tidigt i somras? Den, eller i alla fall något liknande, funkar tydligen att göra även för hösten, och jag älskar hösten och är ju dessutom LISTNARKOMAN, så varför inte? Håll i hatten för här kommer den:


Mina planer för hösten

Förra hösten började jag plugga pedagogik och djurskyddsrelaterade frågor, samt klämde in en liten kurs om arbetsmiljö och ledarskap också. På distans, på heltid, samtidigt som jag jobbade heltid. Plus att jag höll hundkurser tre gånger i veckan. Det var "lite stressigt", för att uttrycka det milt, så den här hösten är planen således att ta det lite mer piano. Vara hemma lite mer, läsa lite mer skönlitteratur, ej lagtext eller trökböcker om trökgubbar som tycker trökiga saker.

 

Bästa höststället
Hemma! svarar hemmakära jag på exakt allt i den stilen. Men ska man åka någonstans så rekommenderar jag Söderåsens nationalpark. Grym natur, schyssta höstfärger och så vidare.

Vad ser du mest och minst fram emot?
Mest: Såna där dagar med hög och krispig luft och mysiga kvällar framför kaminen, läsandes böcker, kollandes på tusen bra serier på Netflix. Bonus: att äntligen få elda upp allt skräp som samlas i vedkorgen under sommaren eftersom man aldrig riktigt vet när man kommer att elda sista gången innan sommaren och det därför ackumuleras en ansenlig mängd som förtar lite av trivselfaktorn när man hänger i vardagsrummet.
Minst: Minusgrader, halka och VINTER.

Vad kommer du köpa inför hösten?
Tre ton värmepellets. I övrigt inget speciellt. Hatar det där att det drillas i en att man måste köpa saker bara för att det är en ny årstid, det är ju inte som att man är barn och har vuxit ur de kläder man hade föregående höst? SLUTA MED DETTA.

Det här läser jag och tittar jag på
Ja, jag försöker ju bättra mig och blogga om det jag läser. Just nu: Förstfödd av Filip Alexandersson, en "tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag" eller hur den nu beskrevs. Och så laddade jag hem Onda flickor av Alex Marwood som e-bok från bibblan, men den har jag inte börjat på än. Nån mordhistoria i alla fall.
Tittar på: The Night of (alltså, jag bara Ä-L-S-K-A-R Jack Stone. Skiter uppriktigt sagt nästan i hur det går för den mordåtalade Naz, men alltså Jack Stone. Bästa karaktären EVER) på HBO. Marcella och tredje säsongen av Orange Is The New Black på Netflix. Coming up: The River.

Vad oroar du dig för?
Inget speciellt höstrelaterat. Det låter lite oroväckande i sig?


Vad vill du verkligen hinna med?
Alltså, jag har ju inte gått på det där med livspusslet, så jag tycker ju att jag hinner med det mesta av det jag vill. Möjligen skulle jag vilja bli bättre på att ta tag i såna där lite tråkiga saker som att putsa fönstren och tvätta bilen lite mer regelbundet. Att det inte blir av handlar dock inte om tidsbrist utan att det är SÅ. FÖRBANNAT. TRÅKIGT.


Vad kommer du äta?
Jobbar ju på mitt nyårslöfte att äta mindre kött och det går skapligt. Efter semestern jobbar jag även på att äta mindre överhuvudtaget, d v s inte unna mig mängder av vin, ost, choklad och glass så fort tillfälle ges, vilket ju är lätt hänt när man är ledig och ska passa på att njuta av livet, och sen är det lätt hänt att man bara fortsätter i de där trevliga hjulspåren vecka ut och vecka in. Det är lite fuskigt, för på den tiden när jag levde i dekadens och rökte så kunde jag äta EXAKT VAD SOM HELST utan att gå upp ett gram, sedan slutade jag röka och fuckade upp hela ämnesomsättningen (eller vad det nu var som hände) och nu går jag upp två kilo bara av att se ett avsnitt av "Hela England bakar". Att börja röka igen efter att ha varit nikotinfri sedan 1994 känns dock varken lockande eller som en hälsomässig fördel, så nu är det morotsstavar och "tack, bara en slät kopp" som gäller tills byxorna sitter lika skönt som i våras.

Vattnet drar

I helgen läste jag Vattnet drar av en författare som passande nog heter Madeleine Bäck. Den beskrivs som en "skräckfantasy" och ska vara första delen i en planerad trilogi. Den var kanske lite seg i början, det var liksom ingenting mer än en lite lam presentation av de olika karaktärerna och så lite diffusa oförklarligheter som man inte riktigt begrep vidden av, plus ett mord dårå. Men sen började det hända grejer som gjorde att det blev bladvändarspännande, fast inte riktigt på det där "jag-måste-veta-hur-det-går"-sättet, för det var och är fortfarande lite oklart vad det egentligen är som händer, men något vanligt hederligt sexmord var det sannerligen inte. Mycket svävar fortfarande i luften, det ska väl finnas något kvar till de två återstående delarna kantänka, men någon form av ondskefull varelse har i alla fall väckts till liv och så är det ETT FÅTAL som är predestinerade till att stoppa ondskan och rädda världen. Lite så. Kanske inte så mycket skräck som jag skulle önska, men ja, bra driv i berättelsen där det växlas mellan de olika karaktärernas perspektiv, och många lösa trådar att nysta vidare med. Jag ser fram mot del 2, som kommer NÄR DÅ?