Tramps like us

Om cirka en vecka ska Jenny och jag springa Wallanderloppet i Ystad. Man kan säga att det har varit lite si och så med träningen på sista tiden, eller sedan efter Göteborgsvarvet och Humlestafetten. Man måste vila och jobba över och allt möjligt annat också. Och enligt vår filosofi ska man vila sig i form veckan innan ett lopp, så det kändes som att det var läge att springa en runda idag för att kunna börja vila sig igen.

Som alla vet är jag ungefär Sveriges långsammaste löpare, men någon ska ju vara det också. Men idag kändes det som att till och med Rolf Lassgård skulle ha sprungit om mig. I rollen som Wallander då, får väl tilläggas. Lite försupen och deprimerad och med högt blodtryck och diabetes. Vilken skam.

Det här känns ju inget vidare. Jag kommer förmodligen att bli mördad i Ystad på grund av min saktfärdighet. Det blir ju för övrigt de flesta som sätter sin fot där, även om det är snäppet värre i Midsomer.

Man kan ju hoppas att åtminstone Krister Henriksson gör en hjältemodig insats för att rädda stackars motionärer med grav hybris.

"He wants you too, Malachi"

I helgen hade jag förmånen att se om den klassiska 80-talsrysaren Children of the corn. Jag erkänner direkt, jag älskar skräckfilmer men är samtidigt rätt feg, vilket är en osedvanligt dålig kombination. Det blir inte mycket skräckfilm sett på det viset kan jag säga. Men i händelse av att Han Som Går Bakom Raderna skulle råka ha vägarna förbi Kristianstad försäkrade jag min fortsatta existens genom att se filmen i sällskap av en beskyddare.

Jag minns Children of the corn som rätt läbbig. Men jag blandar nog ihop det med känslan jag hade när jag läste novellen som filmen baseras på. Där är stämningen förtätad och rent av kuslig, vilket den inte var i filmen. Jag hoppade bara till en (1) gång, och då ska det tilläggas att jag såg slutet ensam. Det var mest en massa snackande och två äckligt snusförnuftiga ungar som styrde och ställde med än det ena, än det andra på ett otroligt könsrollkonserverat vis. De är ju inte ens med i boken. Och Vicky och Burt var inte alls medelålders och bittra och på väg att skiljas som de är i boken, utan unga och nyförälskade och hojtade I love you till varandra innan Burt skulle ut och bekämpa ondskan i majsfältet och Vicky fick stanna hos barnen, of course. 

På onsdag ska jag se Prins Caspian. Jag hoppas att det blir en avsevärt bättre filmupplevelse än det här.

I take delight in the juice of the barley

Det Sociala Experimentet är alltid lika spännande. Häromdagen läste jag följande i någons presentation:

Är snäll, rak, humoristisk och givmild.
Stöder även shopping då jag tycker att om jag har en snygg medveten sexig och go tjej som gillar shoppa så får ju jag en underbar kvinna⁄tjej med ett leende att se på...vilket gör mig själv bara glad och föder tankar som jag gillar :)

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här. Nu förhåller jag mig i och för sig totalt likgiltig inför fenomenet "shopping", om det inte handlar om att proffs-shoppa på Myrorna förstås. Men det händer ju inte så ofta eftersom Myrorna inte finns här i stan.

Det händer därför inte så ofta jag förirrar mig in till stadens gator och torg, men emellanåt är man ju tvungen. Men aldrig att jag har sett någon kvinna strosa omkring med ett lyckligt leende mellan klädbutikerna. Speciellt inte med en man i släptåg, men det kanske är en man som inte "stöder" shopping då i och för sig. Men själva shoppingen i sig verkar mest handla om ångest. Antingen hittar man inget som man vill ha eller också är det fel storlek. Ont i fötterna får man också, och trångt och svettigt är det. Fast någon slags njutning måste det väl ändå vara, annars skulle väl inte så många ägna sig åt det. Får man väl förmoda.

Men hur som helst, ni ska veta att det finns en man som stöder shopping. Som gärna vill se sin snygga medvetna sexiga goa tjej shoppa loss med ett leende. Så jävla schysst av honom att ha den inställningen då. Att han stöder henne i den här svåra kampen. Själv vill jag mer starta en kampanj mot den här stereotypbilden att kvinnor är ytliga höns vars enda intresse är att vimsa mellan H&M och Lindex, men det verkar ju för jävla svårt.

Gräsklipparmannen lever

Idag har jag haft besök av två fransoser på jobbet, varav den ena hette Franz. Det skulle ju ha passat en fransman att heta Franz, kan man ju tycka, men jag tycker mer det lät tyskt så in i vassen. Men det värsta var att han var väldigt lik gräsklipparmannen, som jag föreställer mig att han ser ut i Stephen Kings novell Gräsklipparmannen. Här vill jag betona att, tvärtemot vad många tror, Stephen Kings novell Gräsklipparmannen inte har ett skit att göra med filmen Gräsklipparmannen, jag upprepar, inte ett skit. Det är bara ett marknadsföringstrick och Stephen King stämde filmbolaget och tvingade dom att ta bort hans namn från filmen.

I alla fall, novellen gräsklipparmannen är inte illustrerad, men man får ju ändå någon slags bild i huvudet när man läser. Och den bilden jag har haft av gräsklipparmannen var snudd på en identisk kopia med fransmannen Franz. Som var på mitt jobb i ett helt annat ärende kan jag ju tillägga, för säkerhets skull. För er som läst Gräsklipparmannen och vet hur den slutar.

Det är rätt svårt att vara seriös i såna lägen. Men jag gjorde mitt bästa.

Jag tänker rymma så länge jag lever

På aftonbladet.se kan man läsa om en 24-årig kvinna vars sport-bh räddade hennes liv. Hon hade varit ute och klättrat i berg men överraskats av dåligt väder och fallit ner på en klippa och skadat sig. Men sedan kommit på att hon kunde fira ner sin sport-bh i någon kabel som låg lägligt till hands på klippavsatsen, och sedan upptäcktes bh:n av en skogshuggare och hon kunde bli räddad.

För att behålla värmen behöll hon tröjan och jackan på, skriver aftonbladet.se. Det är vad jag kallar onödig information, men man anar ju att aftonbladet helst hade velat att den unga kvinnan skulle ha legat och solat topless när skogshuggaren kom och räddade livet på henne, och skogshuggaren själv var ung och vacker och kanske i själva verket en prins med ett helt kungarike i bakfickan, och så levde de lyckliga i alla sina dagar och så vidare. Tänk vad lyckat det skulle ha varit och framför allt vilka rubriker det skulle genererat. Och så ligger den dumma plantan utan bh men med jacka och tröja och bara tänker på att hålla värmen. Hon var ju inte mediaorienterad för fem öre.

Sic transit gloria mundi

På tal om feng shui och mandarinänder och så vidare så kom jag på att jag kanske borde ligga lite lågt innan jag hånar folk för deras lyckobringande prydnadssaker, men sent ska syndaren vakna. Jag har nämligen Jesus i badrumsskåpet. Inte Frälsaren i egen hög person förstås, men i form av en docka. Han ser rätt fryntlig ut och håller som sig bör ett litet lamm i ett par oproportionerliga dasslock till nävar. På ryggen bär han en ryggsäck, en eftergift till det moderna samhället får man väl förmoda, som innehåller en liten fiffig bilderbok med ett sammandrag av Herrens liv och gärningar på jorden. 

Jag kan lätt föreställa mig avgrundsbesvikelsen hos det barn som önskat sig Star Warsfigurer och istället får tygdockan Jesus, den gode herden i julklapp av sina kristna tråksläktingar.
 
Jag personligen tycker däremot att det är otroligt uppfriskande att börja dagen med att stå öga mot öga med en riktig mjukisversion av Frälsaren. Jag kallar honom WC-Jesus och varje morgon blickar Han fromt ner på mig när jag borstar tänderna medan jag funderar på om detta är ett brott mot första budet eller möjligen FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Att ha Jesus i badrumsskåpet alltså, jag vet att tandborstning inte är det.

Och vad är det för fel på svenska gräsänder kan man fråga sig

Jag kan skitlite om feng shui. Egentligen grundar sig hela min så kallade kunskap om feng shui på ett uttalande från min svägerska, som handlade om att man ska göra sig av med saker man inte använder. Och så har jag själv fått för mig att det i kombination med lite harmoni med själen och världalltet och hela skiten blir feng shui, hur svårt kan det vara liksom?

Fast jag har nog missförstått alltihop, för tydligen handlar det mer om heminredning än att göra sig av med skräp. Idag råkade jag läsa om vad man ska undvika i hemmet enligt feng shui. 

1. Undvik starka färger i sovrum. Räknas typ smaragdgrönt som "starkt"? I så fall har jag gjort mitt första feng shui-misstag. Och fler blir det.
2. Undvik utskjutande hyllplan och hörn, de ska inte vara riktade mot platser där du vistas länge som sängen och arbetsplatsen. Jag förstod inte riktigt den här meningen. Men hela mitt sovrum är fyllt av hyllor, så det är säkert också fel på något sätt.
3. Undvik att spara sånt som du förknippar med dåliga minnen och presenter bara för att du fått dem Mitt första och enda rätt. Jag slänger i princip allt som inte är fastspikat och går som barn i huset på soptippen.
4. Undvik att ställa skrivbordet vänt in mot väggen, vänd det istället så du får uppsikt över rummet. Finns inte en chans. Mitt sovrum (där man inte ska ha skrivbord enligt punkt 5) är så litet och smalt att det inte går att gå runt skrivbordet. Där står nämligen hyllor, förbjudet enligt punkt 2. Mitt sovrum är så litet att det inte ens rymmer en dubbelsäng. Eller det hade kanske gjort det om jag inte hade haft så förbannat mycket hyllor i och för sig.
5. Undvik att ha saker du förknippar med jobbet i sovrummet, där ska du bara slappna av och sova. Ha ha ha, jamen eller hur? Inte en chans, se punkt 4.
6. Undvik att sova mellan ett fönster och en dörr, då hamnar du i ett energidrag som kan störa sömnen. Enda platsen i min lägenhet där man skulle kunna placera en säng så att den inte hamnar mellan ett fönster och en dörr är typ i hallen. Jag vet inte hur dom som inreder enligt feng shui tänker här.Men de har säkert arkitektritade villor med takfönster istället för standardproducerade bostäder med vanliga fönster som vi vanliga dödliga får dras med.

Sedan läste jag att om man ville uppnå äktenskaplig romantik och lycka i kärlek och tur i största allmänhet så skulle man skaffa sig ett par mandarinänder och placera i sovrummets sydvästra hörn. Alltså inte riktiga änder får jag väl kanske tillägga då, men ändå. Och vips dök det upp påbud att skaffa speglar och drakar och trebenta grodor och sköldpaddor som skulle symbolisera både det ena och det andra. Jag som trodde att feng shui handlade om att man inte skulle hänga fast vid sina jordiska ägodelar utan liksom bli harmonisk i det ickematerialla. Eller något sånt. Och så måste man först besudla sitt hem med en massa prydnadssaker för att känna frid i själen. Anar jag en affärsidé här, eller är det bara jag som har missförstått hela skiten?