I come alive in the neon light

Igår jobbade jag på i lugn takt, finns ju liksom ingen anledning att stimma på när det inte behövs tänker jag. Trodde att det inte skulle vara några fler möten förrän efter semestrarna, men tydligen hade någon, detvillsäga jag själv, tyckt att sista veckan i juni inte riktigt hörde till semesterperioden så där låg några och skvalpade, såna som jag hittills har lett men som nu PC ska ta över. Dock oklart om VD hunnit prata med PC om det, för han är på semester, men tillbaks på måndag. Men det får väl bli nästa veckas bekymmer tänker jag. 

På eftermiddagen fick jag ett meddelande från Projektledaren, hon ville prata med mig innan hon skulle ha ett möte med de som vi kallar "the grown-ups", alltså högsta ledningen. It is ok if you don't want your camera on, skrev hon och hade jag haft ett utseende som Quasimodo efter operationen så hade jag kanske inte varit lika pepp på kameramöten, men ett (övertejpat) sår på halsen känns inte som en big deal. Kom på sen att det kanske var HON som inte ville se MIG, hahaha. Men nu fick hon det i alla fall. Samtalet gick ut på att hon tänker föreslå mig som ansvarig för ett av delprojekten i Projektet, it's about time that you take a step into the real core team, ojsan hejsan, här rör det visst på sig i karriären? Givet att "the grown-ups" köper förslaget förstås. Tror inte att de vet vem jag är ens, så det kan ju ändå bli intressant. Jag har ju jobbat med/i Projektet sedan start, men mycket av det har skett så att säga behind the scenes. Om Projektet hade varit pyramiden i Giza så var jag väl en sån som bröt stenblocken och/eller släpade fram dom till byggarbetsplatsen, inte dom som får ta äran åt sig att ha skapat ett av världens sju underverk. Obs, menar inte att jag behöver äras för mina insatser, mest bara att det jag gör är sånt som måste göras men som kanske inte syns så mycket på slutresultatet. 

Igår anmälde jag mig till det här Vibes. Som av en slump hade Aftonbladet Sport ett reportage om systrarna Kallur och vad de gör idag (bara det här, tydligen) och läste många positiva kommentarer i kommetarsfältet (Aftonbladet Sports kommentarsfält är annars ett så stort mörker att det får Flashback att framstå som rena söndagsskolan) från mestadels kvinnor som tyckte träningen var "snäll". Nu är det väl kanske inte "snäll träning" det jag är ute efter i första hand, men jag tror de menar avsaknad av träningshets, kaloriräknande, kilon och prestation för jag smygstartade (hade egentligen inte tänkt börja förrän nästa vecka) med ett halvt tabatapass (halvt såtillvida att man körde 4x20 sekunder istället för 8x20 sekunder av varje övning) igår och det var minsann jobbigt så det räckte och blev över. Sen kom det in en karl (alltså i kommentarsfältet, inte i mitt vardagsrum) och kommenterade systrarna Kallurs utseende, särskilt den enas, frågade om det var mor och dotter, etc på ett sånt där drygt och nedlåtande sätt. Fick mothugg men det biter ju inte på såna. Sen var det en kvinna som skrev lite längre ner i tråden att hon tyckte att Jenny var lik mamman och Sanna pappan (eller om det var tvärtom), och genast kom Kränkta Vita Män AB och bara Jaha, om en kvinna kommenterar utseende är det tydligen helt okej men så fort en man gör det så går drevet! S-U-C-K. Blir man trött eller blir man trött?

Idag hade jag tid på vårdcentralen 08.35 för borttagning av stygn. Jag är fortfarande listad på samma vårdcentral som jag tillhört sedan jag flyttade till Ankeborg på 80-talet, även sedan jag flyttade till nästan-Österlen, eftersom nämnda vårdcentral dels är väldigt bra, dels ligger ganska nära mitt jobb så då är det ju smidigt att slinka inom när man ändå är på jobbet. Är ju inte lika smidigt när man befinner sig på nästan-Österlen och ska ta sig dit med kollektivtrafik (min man har fått ha bilen den här veckan eftersom jag ändå skulle jobba hemma). Det tar 30 minuter med buss och då var jag tvungen att ta bussen 07.03 och vara framme 07.33 för nästa skulle följaktligen vara framme 08.33 och då vid järnvägsstationen, inte vårdcentralen. Aja, men då tänkte jag att jag kunde ta en spänstig morgonpromenad istället för att såsa vidare på någon lokalbuss och sen sitta i ett väntrum i evigheter. Det tar ungefär 35-45 (beroende på vilken väg man väljer) minuter att gå från järnvägsstationen till jobbet och jag tog den lite längre vägen eftersom jag hade gott om tid.  Tyckte jag. Insåg sedan att jag inte alls hade särskilt gott om tid, för jag hade ju räknat tiden till jobbet och jag jobbar ju inte exakt PÅ vårdcentralen utan från jobbet tar det väl kanske 10-15 minuter att gå dit. Fick börja småjogga lite, vilket så småningom förvandlades till ett (ofrivilligt) intervallpass. Har ju inte sprungit på kanske...en månad? men det kändes ändå helt okej, det största problemet var att jag inte direkt var klädd för löpträning. Jag blir ju alltid EXTREMT varm när jag tränar/springer och då är det ju skönt att ha svala funktionskläder, inte bomullströja och fleecejacka, men det var inget att be för utan bara att spurta på. Kom fram till vårdcentralen 08.32 så jag kom i alla fall i tid! Det var inte distriktssköterskan (heter det ens så fortfarande? Låter som någonting man gick till när man var liten?) så jag satt i väntrummet och eftersvettades KRAFTIGT. Tyckte synd om (distrikts?)sköterskan som fick börja sitt arbete med att torka av min extremt svettiga hals, men tänker att sjukvårdspersonal är väl vana vid diverse kroppsvätskor varav svett kanske ändå är den minst motbjudande? Såret hade läkt fint och sedan tejpade hon över det med en slags hudfärgad kirurgtejp som skydd mot solen, och när min hudton gått från kokt kräfta till mer normal så syntes det knappt något sår/ärr överhuvudtaget. Kan ju vara bra att känna till om man av någon anledning inte skulle vilja se ut som att man är ett av Jack The Rippers överlevande offer. Hade jag varit det hade jag dessutom i runda slängar varit omkring 150 år, så då är väl ett ärr på halsen ens minsta bekymmer. Men principen! 

Traskade (den kortare vägen!) tillbaka till järnvägsstationen, hann med bussen hem som jag planerat att ta och slapp vänta en timme på nästa. Gick för att släppa ut hönsen (de får bara vara ute i trädgården när vi är hemma, annars får de nöja sig med hönsgården) och såg till min förbittring att hönan Lillemor var ute och levde la dolce vita med sina två systrar istället för att ligga och ruva på sina dyra avelsägg. Visst lämnar de äggen ibland för att äta och dricka, men Lillemor såg mer ut som att hon skulle på klassresa till Liseberg. Gick in för att känna på äggen, men fann till min förvåning att där låg Michelle Obama (hönan, inte Amerikas f d first lady), som aldrig tidigare i sitt åttaåriga liv visat något intresse av att ruva. Vi får väl se hur det här går?

Nu ska jag jobba vidare. Efter jobbet ska jag testa ett yogapass i Vibes-appen. Eller kanske yinyoga för det finns också, det testade jag en gång för massor av år sen men blev så stressad av att man höll på så länge i varje position, eller rättare sagt för att det inte hände något tyckte jag. Men det (yinyoga) ska ju vara så bra, kanske är jag mer mottaglig nu? Vi får se. 

Tillbaka till verkligheten

Så var det måndag och jobbvecka, fast hemifrån dårå. Känns som det var 200 år sedan jag senast jobbade hemifrån, och det tog följaktligen också drygt 200 år att starta upp datorn, och det TROTS att jag varit smart nog att lägga jobbtelefonen på laddning igår kväll. Vi har nämligen sån här inloggning med tvåstegsautentisering eller vad fan det nu heter där man ska ta emot ett sms med en kod som man sen ska skriva in i datorn. Men trots att telefontekniken fungerade så var datorditon slö, det var uppdateringar som skulle hämtas och installationer som skulle göras, etc. SEGT. Aja, nu är jag igång i alla fall. Har haft ett kort avstämningsmöte med PC för att höra vad som hänt under veckan som gått. För lite, visade det sig. Det är ju strejk i hamnarna, vilket påverkar en tillverkningsindustri som vår som köper mycket av vårt råmaterial utomlands, men annars var det väl som vanligt. 

Igår tog jag tag i en surdeg och rensade bland mina träningskläder. VET ju att jag aldrig någonsin mer kommer att använda löpartights som inte har fickor, så de behöver ju verkligen inte ligga och ta upp plats i lådorna. Likaså åkte en löparjacka som visserligen är supertunn och skön men som är av typ anorakmodell som man drar över huvudet, det måste ha varit något man fick som premie när man började prenumerera på någon tidning för aldrig i helvete att jag skulle köpa en sån jacka eftersom det är det värsta jag vet, särskilt om det är ostretchigt material vilket det här var. Nu får den hamna på Erikshjälpen tillsammans med lite annat smått och gott som jag inte använder. Skönt med ordning och reda i lådorna igen. 

Var precis ute och tittade till hönan Lillemor som jag stängde in i en kattbur tillsammans med avelsäggen igår. Öppnade igen efter ett par timmar, då hade hon i alla fall petat in äggen under sig och nu i morse låg hon fortfarande kvar. Jag tror ju förvisso att äggen legat kalla lite för mycket för att det ska bli något, men den som lever får se. Hönan Elizabeth och hennes småttingar har varit i en separat del av hönsgården, men kycklingarna går genom nätet så det var lika bra att öppna dörren för igår fick de för sig att spatsera ut i trädgården också och då är det nog bäst om mamma är med. Fick sedan lite panik på kvällen och sprang ut för att kolla så att inte Elizabeth fått för sig att gå in i hönshuset och de inte fattade att de skulle följa med. Det hände ju när Ulrika och Christine Perfect tyckte det var dags att börja sova inne hönshuset, fast då var i och för sig deras kycklingar större och hade fått fjädrar och klarade att sova utomhus. Det här är ju bara dunbollar än så länge. Jag hade dock inte behövt oroa mig för Elizabeth låg i sin låda i med de små i tryggt förvar under sig. 

Nähä, nu ska jag väl försöka ta tag i alla miljoner mail som trillat in under förra veckan. Gäsp. Here we gooooo. 

Annandag midsommar

Finns det väl inget som heter, men varför inte när både jul och påsk och pingst har afton och dag och annandag, men midsommar har bara afton och dag. Kan det ha med religionen att göra? 

Vaknade i svinottan i morse och bestämde mig för att gå upp istället för att ligga kvar och halvslumra. Varmt ute, inte riktigt tropiska nätter men inte heller långt ifrån. Gick min vanliga söndagsrunda tillsammans med vad som kändes som hela Europas samlade population av flugor. HATAR flugor, både det surrande ljudet och känslan när det slutar och det bara innebär att de slagit sig ner och de helt respektlöst kryper omkring på en. Gick som i ett djävla MOLN som förföljde mig, var tvungen att bryta en stor kvist med löv och vifta omkring mig med som en gisslande munk på väg mot den helige Fransiscus' grav. Blev något bättre inne i skogen, men helt harmoniskt var det inte.

Kämpar på med hönan Lillemor, som började ruva för längesen men som efter ett par veckor blev bortputtad ur redet av den mycket större Elizabeth som tog över. Sen fick ju Elizabeth sina fosterkycklingar och Lillemor, som vid det laget gjorde ett nytt försök, fick avelsägg inpetade under sig. Problemet är nu att vissa av de andra hönorna anser att de ska ha exakt det redet att värpa i så de puttar helt sonika undan den arma Lillemor när det är dags, och nu har det hänt ett par gånger att hon lagt sig i fel rede efteråt. Har nu flyttat ner henne till en balja på golvet, men hon verkar inte fatta att det är hennes ägg dom ligger där utan flaxar tillbaks till det nu tomma redet så fort hon får chansen. Nu har jag stängt in henne och äggen i en kattbur och hoppas att hon då fattar att hon ska stanna där. Ska såklart öppna den igen senare idag så får vi väl se hur det går. Blir det några kycklingar av dessa ägg som det har hattats och fnattats så mycket med så är det ett smärre mirakel. 

Klippte mig igår, de rakade bort lite hår ovanför örat för att kunna fästa sårtejpen i samband med operationen så nu gjorde jag likadant på andra sidan. Tror i och för sig inte att någon hade märkt nån större skillnad på min 9 mm standardfrisyr, men nu är det gjort. Nu är det dags för lunch, sista omgången midsommarmat innan det blir vardag igen.  

Långfredagen

Har läst Långfredagen av Sofie Sarenbrandt och Carina Bergfeldt, som är en fortsättning på Födelsedagen. Detta är handlingen:

Det är långfredag och säsongspremiär för talkshowen Frida-y. Strålkastarljuset fyller scenen, publiken sitter tyst av förväntan. Ute i kulisserna väntar en kontroversiell gäst som Frida von Engen har bjudit in för att säkra tittarsiffrorna under kvällens comeback.

Mitt i livesändningen framträder en maskerad gestalt ur skuggorna. Under huvtröjan döljer sig en bombväst. Det råder ingen tvekan om att hotet är äkta: "Om ni avbryter sändningen dör alla."

Det här var väl en rätt okej vardagsthriller-ish, rätt lik den föregående, lite väl omständligt berättad om ni frågar mig och det lämnades vidöppet för en uppföljare som jag väl av princip inte kommer kunna låta bli att läsa, mest för att se hur de ska få ihop det. Den här boken får tre talkshowgäster av fem möjliga.

Midsommardagen

Alltså det här vädret? Kunde fan i mig inte komma närmare än perfekt om ni frågar mig. LAGOM varmt, så man kan gå omkring i t-shirt och shorts, men inte så varmt att man kokar bort, plus lagom ljumma vindar som fläktar. Har tillbringat hela dagen utomhus, först med långpromenad i skogen och sen sittandes i trädgården med bok, korsord, te och andra pensionärsattribut-ish (när jag inte satt i hönsgården och glodde på Elizabeths små dunbollar för det måste ju också göras med jämna mellanrum). G-Ö-T-T var bara förnamnet. Det gäller att passa på att njuta maximalt för nästa vecka ska det regna varenda dag, men då ska jag ju ändå jobba. Lightvarianten av jobb föreställer jag mig, den som exkluderar energidränerande möten och annat tjafs. Vi får väl se hur det går med den saken. Den dagen, den sorgen. 

Jag och min man har gett upp Andor mitt i andra säsongen, helvete vad tråkig den var. Otroligt mycket snack och lite action. Nu har vi kollat på Rouge One, som ju Andor är en prequel till. Dock är den, Andor alltså, inspelad mycket senare än Rough One, så alla karaktärerna är mycket yngre i filmen som alltså kronologiskt utspelar sig efter serien, men det är väl inte så noga tänkte väl nån på Lucasfilm lite vårdslöst och castade samma gäng. Tror Andor var så trist p g a avsaknad av en festlig droid eller motsvarande (Bee räknas inte). Mandalorian var ju inte heller jättekul förran Grogu dök upp. 

Har bestämt mig för att signa upp på VIBES, systrarna Kallurs träningsprogram, från och med nästa vecka igen (nästa vecka är fortfarande vilovecka, åtminstone tills stygnen är tagna). Känner att jag behöver ha lite variation och utmaningar i min träning. Kostar mindre för ett år än vad det kostar att ha en PT online i 1-2 månader och känns som att det är ett upplägg som passar mig. Orkar inte med att det ska in och detaljstyras vad man ska äta och sånt. Hörde om en PT som inte ens tillät en att äta morötter av någon anledning som jag nu har glömt. När fan blev MORÖTTER onyttiga? Hade jag fått det kost"rådet" så hade jag förmodligen ätit 1 kilo morötter om dagen i ren protest. Av samma anledning skulle jag aldrig vilja ha matkasse för jag vill bestämma SJÄLV vad jag ska äta. Moget, hahaha. Obs, gäller såklart bara hemma. 

Jaja, i VIBES ingår som jag har fattat det i alla fall inga kostråd så det är inget jag behöver hetsa upp mig över. Känner mig taggad och pepp, ska bli kul med lite nya träningspass. 

Midsommarafton

Igår drack jag ett glas vin till maten och skålade för att andra halvan av 2025 skulle bli bättre än den första, för den första har präglats ganska mycket av hälso- och jobbrelatetad stress och olust. Men nu ska det väl ändå bli bättre va? JAMEN DET SÄGER VI!

Mår bra! Såret stramar men gör inte ont om jag inte trycker på det och det finns det ju ingen anledning att göra. Det är lite svårt att hitta bra sovställningar, men det får väl anses vara det lilla problemet. 

I onsdags skickade jag iväg min man för att köpa nykläckta kycklingar till hönan Elizabeth som legat och ruvat ekologiska ägg från både Coop och Willys utan resultat, samt avelsägg till den arma Cream Legbar-hönan Lillemor som var den som började ruva för tusen år sedan  men som sedan blev bortputtad från sina ägg av Elizabeth. Lillemor har sedan återvänt till resten av hönsflocken, men för någon vecka sedan gjorde hon ett nytt försök och har legat sedan dess. Höll på att bli knäpp häromdagen när jag kom in i hönshuset och såg att Lillemor blivit bortputtad ur redet ÄNNU en gång, den här gången av Ulrika som är den av våra höns som ruvat flest gånger. Men det visade sig sedan att Ulrika bara skulle in och värpa och tvunget måste använda sig av just DET redet (det finns fler), så nu ligger Lillemor där och trycker igen.

Min mans uppdrag var alltså "köp några kycklingar, ras oviktig men så nykläckta som möjligt, och några avelsägg, du får själv välja ras" på en gård där jag tidigare köpt avelsägg fast då fått dom skickade. Han kom hem med 6 kycklingar som enligt uppgift skulle vara två olika raser, plus ett gäng ägg som också skulle vara lite olika sorter. Jag tror den ena sorten var Newcastle och den andra var något tyskt namn, var hans svar. Menar du kanske New Hampshire? frågade jag, och då medgav han att det kanske var så. Rabblade upp några tyska hönsraser varav han trodde att det kanske var Bielenfelder, men det kunde också vara något annat. Avelsäggen fick jag följande luddiga ledtrådar till: Tror den ena sorten var röda och svarta och den andra ljusare med en svart rand längst ner på fjädrarna. Eller om det var tvärtom. 

Så jag ANTAR att det här kommer att bli någon form av surprise?

Elizabeth såg inledningsvis skeptisk ut till att få adoptivkycklingar inpetade bland de ägg hon legat på i flera veckor, men det var bara att hålla tummarna för att moderdinstinkten skulle kicka in. Nästa morgon var två kycklingar döda, oklart varför men sånt händer ju. Men fyra befann sig i alla fall under Elizabeths beskyddande vingar och det ser ut som att hon har accepterat dom. Vi flyttade ut dom till den del av hönsgården som vi kallar "ungdomsgården" idag och nu får de acklimatisera sig där. Lillemor ligger på sina ägg och nu är det väl bara att hoppas att ingen annan försöker ta över den platsen.

Ja, det var väl allt vad jag hade att rapportera. Vi är kanske de enda människorna i hela Sverige som inte firar midsommar på något särskilt sätt mer än att vi ska äta färskpotatis och jordgubbar och sånt där, men inte i sällskap av andra än oss själva. VILSAMT! Glad midsommar! 

Vancouver

Har läst Vancouver av Hannes Fossbo. Detta är handlingen:

Familjen ska flytta tillbaka till Vancouver. Det var där allt började en gång, på den tiden när nudisterna på Wreck Beach alltid var lyckliga och pårökta. Henry har åkt i förväg för att hitta bostad, fixa förskoleplatser, få allt i ordning. Snart börjar höstterminen och då kommer de andra från Sverige. Det har de bestämt.

Har tidigare läst Öbarn som jag gillade, och inledningsvis gillade jag även den här boken, men efter ett tag kändes det som att den påminde väldigt mycket om något jag läst förut (nämligen Öbarn) och att det var sida upp och sida ner med upprepningar på samma tema dom till slut blev rätt tjatigt även om det var välskrivet. Den här boken får tre starköl (33-centiliters!) av fem möjliga.