Midsommarafton

Igår drack jag ett glas vin till maten och skålade för att andra halvan av 2025 skulle bli bättre än den första, för den första har präglats ganska mycket av hälso- och jobbrelatetad stress och olust. Men nu ska det väl ändå bli bättre va? JAMEN DET SÄGER VI!

Mår bra! Såret stramar men gör inte ont om jag inte trycker på det och det finns det ju ingen anledning att göra. Det är lite svårt att hitta bra sovställningar, men det får väl anses vara det lilla problemet. 

I onsdags skickade jag iväg min man för att köpa nykläckta kycklingar till hönan Elizabeth som legat och ruvat ekologiska ägg från både Coop och Willys utan resultat, samt avelsägg till den arma Cream Legbar-hönan Lillemor som var den som började ruva för tusen år sedan  men som sedan blev bortputtad från sina ägg av Elizabeth. Lillemor har sedan återvänt till resten av hönsflocken, men för någon vecka sedan gjorde hon ett nytt försök och har legat sedan dess. Höll på att bli knäpp häromdagen när jag kom in i hönshuset och såg att Lillemor blivit bortputtad ur redet ÄNNU en gång, den här gången av Ulrika som är den av våra höns som ruvat flest gånger. Men det visade sig sedan att Ulrika bara skulle in och värpa och tvunget måste använda sig av just DET redet (det finns fler), så nu ligger Lillemor där och trycker igen.

Min mans uppdrag var alltså "köp några kycklingar, ras oviktig men så nykläckta som möjligt, och några avelsägg, du får själv välja ras" på en gård där jag tidigare köpt avelsägg fast då fått dom skickade. Han kom hem med 6 kycklingar som enligt uppgift skulle vara två olika raser, plus ett gäng ägg som också skulle vara lite olika sorter. Jag tror den ena sorten var Newcastle och den andra var något tyskt namn, var hans svar. Menar du kanske New Hampshire? frågade jag, och då medgav han att det kanske var så. Rabblade upp några tyska hönsraser varav han trodde att det kanske var Bielenfelder, men det kunde också vara något annat. Avelsäggen fick jag följande luddiga ledtrådar till: Tror den ena sorten var röda och svarta och den andra ljusare med en svart rand längst ner på fjädrarna. Eller om det var tvärtom. 

Så jag ANTAR att det här kommer att bli någon form av surprise?

Elizabeth såg inledningsvis skeptisk ut till att få adoptivkycklingar inpetade bland de ägg hon legat på i flera veckor, men det var bara att hålla tummarna för att moderdinstinkten skulle kicka in. Nästa morgon var två kycklingar döda, oklart varför men sånt händer ju. Men fyra befann sig i alla fall under Elizabeths beskyddande vingar och det ser ut som att hon har accepterat dom. Vi flyttade ut dom till den del av hönsgården som vi kallar "ungdomsgården" idag och nu får de acklimatisera sig där. Lillemor ligger på sina ägg och nu är det väl bara att hoppas att ingen annan försöker ta över den platsen.

Ja, det var väl allt vad jag hade att rapportera. Vi är kanske de enda människorna i hela Sverige som inte firar midsommar på något särskilt sätt mer än att vi ska äta färskpotatis och jordgubbar och sånt där, men inte i sällskap av andra än oss själva. VILSAMT! Glad midsommar!