Öbarn

Har läst Öbarn av Hannes Fossbo, detta är handlingen.

Våren 1991, en underbar tid att vara svensk. Carola vinner schlagern, Sundin snurrar upp Fetisov i hockey-VM och en pappa styr träsnipan med säker hand. Förutom den där gången när han är så full att han dundrar rakt in i slussportarna i Hammarbykanalen.
Harry växer upp i en övärld där de flesta farsor är alkisar, många morsor också för den delen. Värmdö på nittiotalet är en vild och sjavig plats där man bor i en ombyggd sommarstuga och kör runt i en Volvo 142:a med biljardboll på växelspaken. Under åren efter att Harry förlorar sin pappa börjar han själv att köra längs Värmdös småvägar i allt högre hastighet.
Öbarn är en roman om klasstillhörighet och missbruk, om gamla båtar och nya pengar, om Kalle Anka och Chevy Chase, och om att till slut själv bli pappa och se bråddjupen öppna sig i en iskall öl direkt efter lämning på förskolan.

Jag gillade den här boken, inledningsvis väldigt mycket. Bra språk, rappt och närvarande, och fantastiska miljöskildringar. Det hoppas vilt mellan då och nu, men det är inget större problem, problemet är att det egentligen inte är någon direkt handling i nuet och därför känns det till slut som att det bara är sida upp och sida ner med en massa upprepningar. Det kanske är ett medvetet stilgrepp, men det blir hur som helst lite tjatigt med alla dessa folköl som dricks och burkar som pantas och den i det närmaste tvångsmässiga redovisningen av alla tabletter som intas. Gillade ändå den här boken, den får fyra ölburkar (dock bara 33 cl) av fem möjliga.