West across the ocean sea

Igår vaknade jag med huvudvärk som bara blev värre och värre ju längre dagen gick, en typ av huvudvärk som inga receptfria värktabletter i världen biter på. Eller, nu har jag ju inte provat all världens receptfria värktabletter, finns säkert piller som säljs över disk i andra delar av världen och som är dundereffektiva slash borde varit narkotikaklassade, men att försöka mota denna typ av huvudvärk i grind med Treo och Alvedon och Ipren och liknande är som att tro att man blir frisk från förkylning genom att äta Läkerol. Trodde jag hade 1-2 Citodon i min hemliga låda på jobbet, men det hade jag inte så det var bara att genomlida dagen i ren djävla MISÄR som det blir med huvudvärk som känns i varje pulsslag och som gör en lite illamående och allmänt seg. 

Åkte till kiropraktorn efter jobbet. Den jag har gått till ville ju att "en mer erfaren kollega" skulle titta på mig, och nu var jag tillbaka till den jag besökte 2023 när jag fick inflammation i ett muskelfäste i min arm efter att ha burit ved på semestern (man är ju en klen typ). Han i sin tur skickade ju mig då vidare till  dels en fysioterapeut för att träna upp armen, dels Fotspecialisten eftersom problemen med tåhelvetet började under tiden jag gick på behandling för armen. Ungefär som problemen med ländryggen/sätesmuskeln började samtidigt som jag gick på behandling för foten. Tur att stället jag går till har lite alla möjliga typer av kompetenser, kiropraktiker, fysioterapeuter och lite annat löst folk så att de kan slussa en vidare när krämporna avlöser varandra i detta måndagsexemplar till kropp. Jaja. Han konstaterade att jag var stel i vänster sida av ländryggen och behandlade det sådär som kiropraktiker gör, genom att vika ihop en som om man vore den där första hjälpendockan i Hipp Hipp där Kajan demonstrerar hur man ska lyfta benen ("lagom, för mycket, på tok för mycket") och trycka till. Ska dit igen på fredag för uppföljning.

Åkte hem, tog en Citodon, gick ut med hundarna i regnet. Kom hem, huvudvärken var nästan borta men tröttheten och segheten bestod. Tvingade mig att köra mitt lilla benpass och lade mig sedan på min foamroller med armarna rakt ut för att sträcka ut framsida axel. Låg där som Frälsaren på korset och funderade på om man skulle kunna sätta upp en hylla och lite krokar i den hörna av vardagsrummet där jag förvarar mina träningsgrejer istället för som nu att allting ligger i en låda. Såg framför mig hur mina gummiband skulle hänga prydligt på krokar och mina hantelvikter ligga på en hylla. Mmm. Åt kvällsmat, läste ut en bok och sen var det dags att åka till stallet. 

Det enda som möjligtvis kan kännas positivt med att ha såna där huvudvärksdagar är att man känner sig lite pånyttfödd när man vaknar nästa dag UTAN huvudvärk, vilket jag alltså gjorde i morse. Tyckte dessutom att ländryggen/sätesmuskeln kändes något mindre stram? Hoppas kan man ju alltid. Idag är det fett med jobb och tusen möten som avlöser varandra, därefter är det i princip bara hem och vända och sen till stallet för styrelsemöte. Den här veckan är inte nådig, men det är bara att tuta på. På måndag är det ju dags för operation och jag tror det är för att jag ska slippa tänka på den som jag har späckat mitt schema med tusen grejer fram till dess. Min man sa i rätt kritiskt ton att det var att fly problemen, men jag kan inte se vad som skulle bli bättre av att jag satt och gjorde ingenting och  ägnade all tid åt att obestämt noja över min framtid som Quasimodo/Drottning Silvia/Frankensteins monster och annat som jag ändå inte kan påverka, då är det väl bättre att göra något under tiden tänker jag. Och nu ska jag jobba, hejpåre.  

Till stallet istället, v 24 2025, pt 2

Igår fick jag rida Älskling! Hurra! Är fortfarande helt nyförälskad, om man nu kan säga så efter två ridpass, och det trots att hon inledde med att visa lite hederlig ridskoleponnytjurighet och ville inte gå ut på spåret. Men hon var inte jättesvår att övertyga om att det inte var en nybörjarlektion och sen tuffade hon på. Vi red samma evighetsbana som i måndags och det var rätt svårt, för Älskling verkar inte vara riktigt van vid att det ska hända saker hela tiden och hon är känslig, så här gällde det för mig att tänka till och vägleda henne. Inte helt lätt när man som jag är van att rida hästar som är vääääldigt förlåtande ifråga om tajming och finlir, hehe. Men det gick rätt så bra emellanåt. Hon tyckte det var jobbigt att skritta på tygel en hel långsida, då blev hon trippig och taktig, men annars kändes det fint. Det lilla hindret skuttade hon över utan att ha några synpunkter, skänkelvikningarna var väl inte helt lyckade men det låg nog mer på mig än på henne faktiskt. Mmmm, Älskling. Så trist att hon ska säljas. Får njuta så länge det går. 

Skam

Har läst Skam av Ann-Helene Laestadius, och det tycker jag att du också ska göra. Har tidigare läst Stöld och Straff och gillat dom väldigt mycket. Detta är handlingen:

Marina återvänder till Kiruna efter ett år söderöver. Rötternas dragningskraft går inte att stå emot. Men hemma har ingen glömt det som hände, särskilt inte de strängt troende laestadianska släktingarna.
Tillbaka på sina barndomsgator börjar hon ifrågasätta vem hon blivit och varför. Uppväxtens plågsamma oro för att straffas för sina synder kommer upp till ytan. Och det går inte längre att blunda för självföraktet som tvingade henne att dölja sitt ursprung. Hur ska hon kunna läka såren och vem bär ansvaret för skammen som gått i arv?

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, även om den såklart är väldigt, väldigt mörk precis som de två andra. Men så otroligt välskriven och intressant och konstigt nog också med viss igenkänningsfaktor. Jag kan såklart inte alls relatera till hur det är att vara same eller/och laestadian eller allting som hör till det men kan ändå känna igen mig i känslan av att leva i en tillvaro som liksom är begränsad av både geografi och släktskap och där alla känner alla och där man liksom BLIR den som gjorde ditt eller datt för tusen år sen och det ska aldrig någonsin glömmas eller förlåtas. Som beskrivs så att det verkligen, verkligen skaver. Den här boken får fem syndaförlåtelser av fem möjliga, iväg till bibblan med er. 

Till stallet istället, v 24 2025, pt 1

Igår fick vi önska vad vi skulle rida och det var blandade öndkemål, men "evighetsbana" vann tätt följt av "rida barbacka". Så vi red en evighetsbana och de som ville fick också rida barbacka. Det ville inte jag. Hade Köttbullen och hon rör sig så himla wobbligt även om man har sadel. Hade gärna testat en sån där barbackapad, men det får väl bli i ett annat liv. 

Men annars gick det bra! Det har kanske varit bra att vi haft en liten paus, Köttbullen och jag, för nu kändes vi samspelta igen och inte som två tjurskallar som drar åt varsitt håll som jag lite har tyckt de senaste gångerna. Evighetsbanan innehöll: framdelsvändningar, trav över bommar, skänkelvikning mellan koner, galoppfattning från skritt, halt, galoppfattning från halt samt hopp över ett mycket litet kryss. Det hände grejer hela tiden och det var nog nyttigt för oss båda. Fokuserade på att renodla hjälperna samt korta upp tygeln så mycket som K tycker jag ska. Det gav resultat! Kul! På lördag ska jag rida för tränare och innan kändes det lite åh nej...men nu är jag pepp igen. 

Ännu en långhelg kom och gick

Jaha, där försvann ännu en långhelg fortare än man hann säga "annandag pingst". Har haft det G-Ö-T-T. Mestadels lugnt och skönt. I torsdags smet jag från jobbet lite tidigare, åkte hem och gick en mil med hundarna samt städade. Sen åt vi fryst Coop-pizza som min man brukar hotta upp med bladspenat och  lite andra grejer, samt kollade på Andor. Tycker helt ärligt att den serien är sådär, det är ENORMT långa sekvenser med imperievänliga människor i strikta uniformer som sitter i stora salar och pratar om vad de ska göra för att kväsa folket till lydnad och underkastelse. Alternativt imperiefientliga människor som står i hemliga hörn och väser fram i kryptiska ordalag vad de ska göra för att inte bli lydiga och underkastade. Show, not tell är uppenbarligen inte den här regissörens melodi. Dessutom finns det inte något humoristiskt inslag överhuvudtaget. I alla andra Star Wars-filmer/serier finns det ju alltid någon karaktär eller åtminstone en droid som är lite festlig eller personlig, men i Andor är exakt alla, inklusive droiden, gravallvarliga och Cassian Andor måste ju vara den trökigaste personen i hela universum, han får ju Din Djarin i Mandalorian att framstå som en yster spelevink. 

Tittade sedan färdigt på sista säsongen av Pörni, vilket verkligen har varit en serie jag gillat! Tyckte dock den slutade lite för sorgligt, även om det också var lyckligt. Googlade om det skulle komma en sjätte säsong, men det skulle det tyvärr inte. Fan. 

I fredags gick jag upp, promenerade en lång runda med hundarna och sedan låg jag i soffan och läste i stort sett hela eftermiddagen, eller tills det var dags att åka till stallet för drop in-ridning. Hämtade också ut en stor mängd burkar från klubbens kakförsäljning, jag har inte sålt till någon annan än mig själv pga att mitt äldsta barnbarn sålde samma typ av kakor för en skolresa tidigare i år och strax därefter kom det någon på jobbet och ville att jag skulle köpa till hennes unges skolresa och då sa jag nej, och därför kunde jag inte med att fråga någon på jobbet nu, men man vill ju ändå stötta klubben så därför lade jag in en massiv beställning, mest knäckebröd som jag nu har ett lager som räcker en obestämd men rejält tilltagen tidsrymd framöver, men det blir bra att ha på jobbet som lite snacks när man känner att det behövs. 

Åkte sedan hem, gjorde tacos och sedan åt vi och kämpade oss vidare med Cassian Andor. Gick sedan och lade mig tidigt, eftersom jag ställt klockan på 04.30 nästa morgon. Gick upp, åt frukost, gick ut med hundarna och sen begav jag mig iväg till en annan ridklubb än min egen där jag och J skulle hjälpa till som funktionärer. Blev tilldelade rollerna som parkeringsvakter, vilket kan vara det tristaste funktionärsuppdraget man kan ha. Fast vi hade ändå rätt trevligt, för parkeringen var så att man ändå kunde se lite av vad som försiggick på själva tävlingen och man fick se fina hästar och prata lite med folk och fä. Det var inte jättemånga starter så vi var klara redan vid 12-tiden. Åkte hem och lade mig i soffan och läste/slöade resten av eftermiddagen. 

I söndags var vi bara hemma och måslade runt. Min man snickrade och donade på Uthus 2.0 och jag slaktade en höna. Jag har läst om hönor som börjar gala som tuppar men inte trott på det förrän hönan Eleonora lade sig till med det ofoget. Hon gal inte dagligen, utan det går lite i perioder men det är tillräckligt ofta och framför allt tillräckligt högt för att det känns jobbigt. Vi får ju inte ha tupp och egentligen har vi också fler hönor än vad man får ha utan tillstånd, fast det senare tycker jag inte är så farligt för vi bor ju ändå på landet, hade väl varit skillnad om man bott i ett tight villaområde med 400 kvadratmeter stora tomter och husen nästintill vägg i vägg men så är ju inte fallet och hönsen har gott om plats att vara på. Men främst min man är ängslig för att folk ska klaga över galandet och att det ska komma fram att vi har fler hönor än vad man får ha och det ligger kanske något i det, så nu fick yxan tysta transhönan Eleonora för all framtid. Trist, men nu är det gjort. Gick sen till bibblan och hämtade och lämnade böcker, sen fick det bli läsning och slappande resten av eftermiddagen. 

Igår hade jag tagit semester för att bara vara hemma och göra ingenting, min bästa gren. Fast jag gjorde en del ändå såklart. Gick långpromenad, tränade tabata, gjorde fotrehab, grejade lite i trädgården, hittade ett par hantlar i källaren som jag knappt visste om att jag hade men de kan komma väl till pass nu när jag inte längre har någon fungerande pilates bar. Fixade och organiserade en del tills det var dags att åka till stallet. Sen hem, in i duschen och sen till sängs. 

Idag ska jag jobba, men bara till lunch för sedan ska jag till kiropraktorn och sen är det ju inte lönt att åka tillbaks och jobba en kvart typ. Ska handla på hemvägen och sedan promenera, träna och så till stallet. Hela veckan är för övrigt fullspäckad, men eftersom jag ska opereras på måndag så är det lika bra att passa på att göra saker nu, för sen vet man ju inte i vilket skick man är. Förhoppningsvis inte alltför illa men dumt att planera en massa när man inte vet. 

Till stallet istället, v 23 2025, pt 3

Fick feeling och åkte på drop in-ridning. Det var jag inte ensam om, vi var nio stycken. Folk passade väl på när det var röd dag och ledigt kan man tänka sig. Fick Tösen, och tycker nog att det gick rätt så bra för att vara mig på stor häst. Hon kan ju vara alldeles otroligt seeeeg och stå emot allt vad tygeltag heter, men jag fick fram henne rätt så bra och då mjuknade hon och blev riktigt fin. Vi red en övning med 10-metersvolter i skritt i hörnen och ett varv på mittvolten i trav, det var en bra övning för Tösen men kanske mindre bra när det var åtta andra personer med blandad erfarenhet, för jag tyckte det körde ihop sig framför allt i hörnorna med skrittvolterna. Men det var ändå kul att vi var många. Nästa fredag är det sista drop in för terminen, så jag funderar på om jag ska gå på den också. Liksom maxa ridningen den här veckan eftersom jag missar nästa. 

Every glove that laid him down

Så blev det torsdag, men det är ju som fredag eftersom det är röd dag imorgon. Igår hade jag en rätt vilsam jobbdag utan möten. Är så trött på möten just nu pga omständigheterna och folks arbetsmoral. Eller kanske snarare brist på densamma? Syftet med att ha möten i den här kontexten är att lösa problem och bestämma vad man ska göra i vissa frågor, och då är det mindre kul när rimlig tid har passerat och man sen ska följa upp och ingenting av det man bestämde skulle göras har blivit gjort, PLUS att folk blir sura för att det uppenbarligen inte funkade att passera under radarn. Eller vad det nu handlar om, men det måste väl något sådant. Det hade väl gått an om det hade hänt en eller annan gång, men hela tiden? Tröttsamt. 

Jobbade på med Projektet och skulle google translate:a ett ord på franska: assainissement som, vet jag nu, betyder sanering. Inte jätteupphetsande direkt, men jag råkade röra ihop alla a:n och i:n som radades upp i en till synes oändlig räcka och skrev in assasissement istället. Vilket betyder lönnmord. Det var lite uppiggande ändå, att för en stund låtsas att de franska kollegorna har en dold agenda och lik nedgrävda på väl valda ställen. Ett fall för kommissarie Maigret. Eller kanske inte. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, återvände genomsvettig eftersom det var typ 25 grader varmt. Tog en dusch innan jag tog bussen in till stan igen för att möta upp Jenny. Vi kände för att sitta på en uteservering så vi parkerade oss på Pinchos. Kanske inget för finsmakare, men vi är inte så kinkiga. Beställde in vin  och mat och sedan babblade vi på om allt mellan himmel och jord och vad som hänt sen sist i några timmar. På kvällen går det bara en buss i timmen så jag tog den som går strax innan 21.00, då är man hemma 21.30 och det kan ju vara lagom när man går upp innan fan själv fått i sig morgongröten. Men tji fick jag, för på vägen hem hade det varit en olycka vid påfarten till motorvägen så vägen var avstängd. Där stod vi en god stund och kunde inte annat men sen kom en trafikpolis och tipsade om att man kunde knixa sig runt i rondellen och köra tillbaka till stan och (via visserligen en jättelång omväg men bättre det än att stå stilla) ta sig ut på nästa påfart. Var väl hemma strax efter 22 så det var inte så farligt ändå, fast det var rätt segt att pallra sig upp i morse. Men men. 

Idag är det jobb, tyvärr med en hel drös möten, sen ska jag åka och handla och sedan hem och städa. Sen kan det få bli helg.