West across the ocean sea

Igår vaknade jag med huvudvärk som bara blev värre och värre ju längre dagen gick, en typ av huvudvärk som inga receptfria värktabletter i världen biter på. Eller, nu har jag ju inte provat all världens receptfria värktabletter, finns säkert piller som säljs över disk i andra delar av världen och som är dundereffektiva slash borde varit narkotikaklassade, men att försöka mota denna typ av huvudvärk i grind med Treo och Alvedon och Ipren och liknande är som att tro att man blir frisk från förkylning genom att äta Läkerol. Trodde jag hade 1-2 Citodon i min hemliga låda på jobbet, men det hade jag inte så det var bara att genomlida dagen i ren djävla MISÄR som det blir med huvudvärk som känns i varje pulsslag och som gör en lite illamående och allmänt seg. 

Åkte till kiropraktorn efter jobbet. Den jag har gått till ville ju att "en mer erfaren kollega" skulle titta på mig, och nu var jag tillbaka till den jag besökte 2023 när jag fick inflammation i ett muskelfäste i min arm efter att ha burit ved på semestern (man är ju en klen typ). Han i sin tur skickade ju mig då vidare till  dels en fysioterapeut för att träna upp armen, dels Fotspecialisten eftersom problemen med tåhelvetet började under tiden jag gick på behandling för armen. Ungefär som problemen med ländryggen/sätesmuskeln började samtidigt som jag gick på behandling för foten. Tur att stället jag går till har lite alla möjliga typer av kompetenser, kiropraktiker, fysioterapeuter och lite annat löst folk så att de kan slussa en vidare när krämporna avlöser varandra i detta måndagsexemplar till kropp. Jaja. Han konstaterade att jag var stel i vänster sida av ländryggen och behandlade det sådär som kiropraktiker gör, genom att vika ihop en som om man vore den där första hjälpendockan i Hipp Hipp där Kajan demonstrerar hur man ska lyfta benen ("lagom, för mycket, på tok för mycket") och trycka till. Ska dit igen på fredag för uppföljning.

Åkte hem, tog en Citodon, gick ut med hundarna i regnet. Kom hem, huvudvärken var nästan borta men tröttheten och segheten bestod. Tvingade mig att köra mitt lilla benpass och lade mig sedan på min foamroller med armarna rakt ut för att sträcka ut framsida axel. Låg där som Frälsaren på korset och funderade på om man skulle kunna sätta upp en hylla och lite krokar i den hörna av vardagsrummet där jag förvarar mina träningsgrejer istället för som nu att allting ligger i en låda. Såg framför mig hur mina gummiband skulle hänga prydligt på krokar och mina hantelvikter ligga på en hylla. Mmm. Åt kvällsmat, läste ut en bok och sen var det dags att åka till stallet. 

Det enda som möjligtvis kan kännas positivt med att ha såna där huvudvärksdagar är att man känner sig lite pånyttfödd när man vaknar nästa dag UTAN huvudvärk, vilket jag alltså gjorde i morse. Tyckte dessutom att ländryggen/sätesmuskeln kändes något mindre stram? Hoppas kan man ju alltid. Idag är det fett med jobb och tusen möten som avlöser varandra, därefter är det i princip bara hem och vända och sen till stallet för styrelsemöte. Den här veckan är inte nådig, men det är bara att tuta på. På måndag är det ju dags för operation och jag tror det är för att jag ska slippa tänka på den som jag har späckat mitt schema med tusen grejer fram till dess. Min man sa i rätt kritiskt ton att det var att fly problemen, men jag kan inte se vad som skulle bli bättre av att jag satt och gjorde ingenting och  ägnade all tid åt att obestämt noja över min framtid som Quasimodo/Drottning Silvia/Frankensteins monster och annat som jag ändå inte kan påverka, då är det väl bättre att göra något under tiden tänker jag. Och nu ska jag jobba, hejpåre.