Before I even argue

Det r mycket nu. Jag försöker ju bli av med delar av min tjänst, det är för mycket att både jobba med Projektet och vara laboratoriechef, som jag för övrigt blev mot min vilja. Så här var det: Min dåvarande högsta chef, även kallad Gudfadern, sa i något sammanhang för ett antal år sedan att I framtiden ser jag gärna att du tar ett större ansvar för laboratoriet eller något i den stilen, och jag kontrade med Och vilken av alla mina miljoner ansvarsområden som jag redan har tycker du att jag ska plocka bort? Då kontrade han med att jag skulle få ett eget team och resurser att förfoga över och sen blev det väl inte mer sagt om det där och då, och jag trodde väl lite att det här var ett erbjudande som jag skulle få fundera över och tacka ja eller nej till, men någon vecka senare råkade jag läsa i en jobbannons att den sökande skulle rapportera till our laboratory manager och så mitt namn dårå. Såattehjahapp, det var det. Sen fick jag ett eget team och resurser att förfoga över också, och den biten har blivit bra, och det kommer att bli hur bra som helst när de får lite mer kött på benen. Men för min del känns det som att jag är den sämsta laboratoriechefen ever eftersom Projektet äter upp nästan all min tid. Men ändå ska man finnas där i labbvärlden, vara engagerad och bli involverad och cc:ad och KEPT IN THE LOOP och det gör att allting blir så djävla splittrat. Igår satt jag nästan hela dagen och förberedde en utbildning som jag ska hålla för resten av labbpersonalen, och jag höll på att drunkna för det är så mycket i det som är sånt som jag bara  VET p g a 20+ års erfarenhet men som är skitsvårt att lära ut för det finns ingen logik utan vissa saker "bara är så". Ohmygod. Det sinnessjuka är att vi ska byta affärssystem om ungefär ett år och efter det kommer allt detta att vara åtminstone delvis död kunskap, men jag pallar inte att vara den enda som kan  affärskritisk processtyrning och ska jag någonsin bli av med laboratoriechefsdelen så måste andra också lära sig detta. Och förresten så har det talats om byte av affärssystem i många år men sen kommer det alltid något emellan som gör att det får skjutas på framtiden så det där att det ska bli av nästa vinter kan man ju eventuellt ta med en nypa salt. 

När jag var nästan klar för dagen så kom en kollega som har det lite tufft just nu och ville prata och det finns ju inget man kan göra för att hjälpa, men man kan ju åtminstone ge av sin tid och låna ett öra, så det gjorde jag. Kom därför hem senare än planerat, hann bara gå en kort runda med hundarna och sen var det städning, kvällsmat och så iväg till ridningen, sen hem, duscha och lägga sig. När jag gick ut för att stänga i hönsgården så hittade jag inte Christine Perfects kycklingar, som nu är snart 3 månader så de är ju inte så mycket kycklingar längre och Christine Perfect själv har övergett dom för ett bra tag sen. Varken dessa eller Ulrikas gäng, som är en månad äldre, har fattat det där med att gå in i hönshuset på natten utan de övernattar ute i hönsgården. Tidigare har de suttit på en vägg på ett typ vindskydd, men den senaste tiden har de börjat sitta i buskar precis som Ulrikas gäng. Nu såg jag dom alltså inte, men jag hade ingen ficklampa med mig och det är ju i princip kolsvart klockan 17.00 nuförtiden. Stängde hönsgården och höll tummarna för att de i alla fall hade gått in, det brukar de ju göra men man vet ju aldrig, de kanske hade fått för sig att börja övernatta i någon buske ute i trädgården istället? Inne i hönshuset var de i alla fall inte (hade en svag förhoppning om att i alla fall dom skulle ha fattat galoppen och gått in med de andra, men nejdå). När jag kom hem från stallet var jag därför tvungen att gå ner och leta lite till, då hittade jag dom uppflugna i en buske inne i hönsgården men väldigt högt upp. Jag hade spanat i ungefär midjehöjd, för det är där de brukar sitta, men nu hade Christines ungar fått för sig att de skulle övernatta precis under nättaket. Jaja, slutet gott allting gott. 

Idag är det fredag! Ska jobba, handla, åka till Laserkvinnan på behandling och sedan hem, ut med hundarna och sen inte göra ETT ENDA DUGG MER än att möjligen äta hämtmat och glo på tv. Känns som en bra plan. I helgen har jag inget planerat, ska försöka röja lite bland kläder och skor men vi får se. På måndag ska jag vara ledig från jobbet och istället jobba i stallet. Känns lite som att man ska på PRAO, haha. 

Till stallet istället, v 45 2024, pt 2

Igår genomförde/genomled (för det var väldigt jobbigt) ett u-n-d-e-r-b-a-r-t dressyrpass på Köttbullen där hon kändes alldeles otroligt mjuk, genomsläpplig och samarbetsvillig. För att vara henne i alla fall. Vi red en övning som var: trav på spåret, sedan skänkelvikning från en hörnpassering in till X, därefter trav över upphöjda bommar, fortsatt skänkelvikning på samma diagonal till nästa hörn, därefter trav på kortsidan, galoppfattning, över två galoppbommar med varierat antal galoppsprång, avbrott till trav innan hörnpasseringen, trav på kortsidan och så skänkelvikning från nästa hörnpassering och sådär höll det på. ASJOBBIGT, sa Köttbullen som redan gått en lektion, men hon gjorde ändå jobbet och även om hennes motorik inte är den bästa så kändes det ändå som att hon var ambitiös och ville göra rätt. Hon var så fin i formen att jag (väldigt korta stunder för det var ju en övning där det alltid hände saker) bara satt och njöt. Galoppfattningarna var också väldigt fina och balanserade. Mmmm. Ska leva länge på den här lektionen. 

Through the storm we reach the shore

Jamen DET ÄR MYCKET NU. Den här veckan är eller har jag varit iväg varenda kväll och ikväll är det ju dressyrtorsdag med Köttbullen så det blir inte heller någon ligga-hemma-på-soffan-och-ta-det-lugnt-kväll. Men i helgen kanske? Hoppas. Sen ska jag väl inte klaga på för allt jag är iväg på är ju roliga grejer utom möjligtvis gårdagens styrelsemöte. Inte för att det var tråkigt, men det är ju tunga puckar att skyffla omkring på sin obetalda fritid: personalansvaret, den dålig ekonomin, skadade hästar, vi har för lite hästar och huuuuur får vi in mer pengar? Våra dressyrtorsdagar ligger risigt till, för nu är det ett par som har slutat och någon har bytt grupp så nu är vi bara fyra och jag vet inte riktigt var break even ligger, men kanske någonstans där?  Så vi får väl se hur det blir nästa termin, buhu. 

Gick en rask promenad efter jobbet, körde ett benpass och sen läste jag en stund innan det var dags att bege sig till stallet och styrelsemötet. Var hemma 22.15! Ej gynnsamt för skönhetssömnen, kan jag väl säga. Men nu får man kriga vidare, over & out. 

Playing to win, but you lose just the same

Igår tog jag itu med Monsterprotokollet, kom rätt långt men blev inte klar för jag var tvungen att vara med på en workshop rörande Projektet som åt upp en bra bit av förmiddagen och mina eftermiddagar är ju inte mycket att tala om eftersom jag slutar så tidigt. Men idag ska jag väl bli klar med den lilla surdegen i alla fall. Efter jobbet åkte jag hem, gick en promenad med hundarna och pratade i tur och ordning i telefon med min mamma, min bror och min syrra. Var svintrött för jag hade sovit dåligt på natten, ville egentligen mest gå hem och ta en powernap men min bror och jag pratade om Jonas Colting (det gör vi oroväckande ofta) som i sin tur pratar om SMÅ SEGRAR, och min lilla seger igår var väl att jag gick en längre runda istället för att gå hem och gubbsova på soffan. 

Sen googlade jag på äppelträd för vi ska plantera två nya, ett med sommaräpplen för det har vi inget, och ett vinteräpple för det vi har är skitgammalt och nu i år har det (till hönsens stora förtjusning) knäckts p g a tyngden av alla äpplen. Har varit runt på lokala plantskolor men där är det rätt så utplockat och jag hittade inga sorter som jag ville ha, så nu var det dags att se vad INTERNET hade att erbjuda. Massor, visade det sig. Tyvärr visade det sig också att det är pissdyrt att frakta äppelträd. Hade klickat hem två sorter på någon sajt, de kostade väl en femhundring styck men sen när jag kom till kassan så kostade det helt plötsligt över 2000 spänn när frakten var inräknad och då fick jag kalla fötter och avbröt. 

Träningen går sådär den här veckan. I måndags skulle jag åka och möta upp min man och fick lite tight med tid så då bestämde jag mig för att träna pilates (som tar 30-40 minuter) istället för tabata (som tar cirka en timme) som jag egentligen planerat, och tanken var då att jag skulle köra tabata som igår då. Men efter min lite-längre-än-planerat-promenad så blev det lite tight med tid för jag skulle ju till stallet sen, så det blev ingen träning (fast 7,5 km promenad och ridning får väl ändå vara good enough tänker jag). Och ikväll är det styrelsemöte. 

I stallet igår så kom valberedningen farande och undrade om inte jag kunde tänka mig att sitta som ordförande nästa år. HM, svår fråga som jag bad att få tänka på. Vet att nuvarande ordförande inte vill sitta kvar som  just ordförande, och när vi nu ändå enligt mig är en hyfsat vettig styrelse som vill hyfsat samma saker så är det ju bättre att ta den posten själv än att riskera att få in någon djävla tomte som kan ställa till med vad som helst, been there done that. Men samtidigt: ordförande är en post som förpliktigar bra mycket mer än att vara ordinarie ledamot som jag är nu. Så jag ska fundera. Det är ju ändå rätt långt till årsmötet. Säger man nu och sen vips är det februari. Aja, det löser sig. 

Till stallet istället, v 45 2024, pt 1

Igår blev det Köttbullstisdag för instruktör K, hurra! Vet inte om Köttbullen jublade över att behöva dras med mig ytterligare en dag i veckan, men hon skötte sig hyfsat. Vi hade sitsträning, och började med den där vidriga övningen där man ska hålla benen rakt ut och lyfta knäna. Alltså, den gick väl an att göra när man var barn, men nu är det fan i mig nästan omöjligt. Är stel i höfterna, får ont i ländryggen och på det hela taget begriper jag inte riktigt vad den ska vara bra för, men man ifrågasätter ju inte vad ridläraren säger, det är sen gammalt. Sen fick vi äntligen börja rida på riktigt. Köttbullen kändes jättefin i skritt och trav. Vi red en övning där vi red på C-volten i trav och varje gång vi passerade medellinjen skulle man göra en övergång till skritt utan att använda tyglarna. DET är Köttbullens paradgren kan man väl säga, hon är verkligen inte nödbedd till att sakta av, problemet är bara att få igång henne igen lite snärtigt efter 2-3 steg i skritt. Men det gick rätt bra ändå. Sen red vi på volten med skänkelvikning på öppna delen och utåtställda hästar på den slutna delen, det var jobbigt men gick ändå rätt bra tyckte jag. Sen skulle vi fatta galopp från skritt och då låste det sig i huvudet på Köttbullen, förmodligen för att hon började bli trött och för att jag var otydlig i hjälpgivningen och sen fastnade vi i vårt gamla vanliga att jag vill för mycket och hon vill inte alls. Och inte kunde jag peta med spöet på bogen för att hjälpa henne för vi red utan stigbyglar och varje gång jag försökte peta så petade jag på stigbygeln istället för på bogen. Till slut tog jag stigbyglarna, travade ett par varv runt spåret och började om och då gick det bra. 

Hoppas jag får fortsätta med Köttbullen även på tisdagarna, det kommer nog att göra skillnad på sikt med två rejäla dressyrpass per vecka istället för ett. Det är ju ingen konkurrens i min nya grupp, men sen beror det väl på hur hon går i övrigt också. Vi får se, vi får se. 

5x Waltraut Pettersson

Har läst fem böcker av Waltraut Pettersson, nämligen Tid att leva, Förlorat land, Vid porten, Hemma är borta och Rehagen. Detta är handlingarna:

Tid att leva:
Det är 1940-tal och andra världskriget rasar. Irene bor i en liten tysk by i östra Pommern, tillsammans med en nazistisk far, en sjuklig mor och många syskon. Vardagen på bondgården där hon lever tillsammans med sin familj är hård och präglas av fattigdom. Irene är bara tio år när kriget bryter ut, och hon måste växa upp i skuggan av nazismens framfart och krigets fasor.

Förlorat land:
Irene är på väg västerut. Andra världskriget har nått sitt slut och till följd av röda arrméns allt mer påträngande framryckningar har familjen tvingats fly sitt hem i Pommern. Tillsammans med sin syster Marie-Helene påbörjar Irene en resa genom Tyskland mot den nordvästra storstaden Hamburg, där de hoppas att faster Elsa fortfarande är i livet. Färden dit sker genom ett sönderslaget land, präglat av fattigdom, svält och elände.

Vid porten:
Irene är en ung kvinna från Pommern som har förlorat allt i en fruktansvärd familjetragedi. Kriget har precis tagit slut och hela landet ligger i ruiner. För att överleva måste hon ta sig till några släktingar i Hamburg, men när hon kommer fram blir det uppenbart att hon fortfarande har lång väg kvar till trygghet. Livet är tufft och fattigt, och hon behöver utstå all möjlig förnedring för att tjäna ihop till brödfödan. Men trots alla motgångar lyckas Irene resa sig, stå rakryggad och blicka framåt mot en ljusare framtid.

Hemma är borta:
Irene kommer ensam till Sverige från Tyskland utan vare sig pengar, språk eller sammanhang. Hon är fast besluten att bygga upp ett nytt liv, trots att hon till en början bara har ett uppehållstillstånd som räcker i tre månader.

Rehagen:
Efter att ha flytt från Pommern till Hamburg måste Irene hitta ett sätt att överleva i de ruiner som finns kvar av Tyskland. Hon lyckas ta sig till en bondgård i byn Rehagen. Där är livet hårt och dag och natt drömmer hon om mat. Husbonden har varit nazistledare och sitter därför i fångläger i Väst, men kvar på gården finns bland annat några drängar, fru Grunke, dottern Helga och Irene. Det tunga arbetet är obarmhärtigt och pågår från fem på morgonen till klockan åtta på kvällen. Irene har bara sig själv och möter motgång på motgång, men hon har bestämt sig för att göra vad som än krävs.
Detta är berättelsen om en flyktingflickas orubbliga vilja att överleva mot alla odds.

Jag har läst och gillat alla böckerna utom Rehagen förut. De fyra första kom ut på 70-80-90-talet-ish och jag har läst dom flera gånger. Rehagen gavs ut 2008, men utspelar sig kronologiskt där Förlorat land  slutar och innan Vid porten börjar, och det var ju på ett sätt bra för jag har alltid tyckt att Vid porten inleds lite konstigt med hänvisningar till saker som inte riktigt får sin förklaring och det fick de nu. Men  i övrigt känns det som en rätt...onödig bok, där handlingen mycket väl skulle kunna ha petats in i de två som omger den men det kanske var sådant som ströks av förlaget för att de andra böckerna inte skulle bli för omfattande? Bara min gissning, baserad på att Rehagen är utgiven av Vulkan Media/Books On Demand och inte av Författarförlaget som de övriga, och den verkar också vara fri från korrekturläsning och redigering vilket är ganska irriterande. Den är kanske inte full av stavfel, men rätt många finns det, och handlingen är minst sagt svag men med många upprepningar utan någon större finess. Jag rekommenderar de fyra andra, men Rehagen kan man faktiskt vara utan. Serien som helhet får tre stora landområden av fem möjliga.      

You take what you need and leave the rest

Avverkade första jobbdagen efter semestern igår, det gick bra, kände mig flitig och produktiv även om jag  inte fick gjort hälften av vad jag tyckte jag borde. Har ett monsterprotokoll att skriva och det var från ett möte för snart två veckor sen. Jag är oftast den som skriver protokoll från våra möten och är för djävla bra på det om jag får säga det själv. Jag gör det i princip alltid i direkt anslutning till mötet, eller i alla fall senast dagen efter, för då har man alla diskussioner i färskt minne och behöver inte anteckna så mycket. Att låta något ligga i nästan två veckor är INTE en del av den strategin, men veckan innan höstlovet var...intensiv, kan man väl säga, dels med förberedelser för monstermötet och sen var det en massa annat efteråt, så mötesanteckningarna ligger där de ligger och bidar sin tid. Men den surdegen ska jag beta av idag. 

Igår hade vi filmkväll, vi såg andra halvan av DogMan, en film av Luc Besson som väl var sådär. Resten av veckans kvällar är det andra grejer på gång: Ikväll ska jag rida för instruktör K i min nya dressyrgrupp, hoppas då att det blir lite bättre än förra gången. Imorgon är det styrelsemöte, på torsdag är det ju Köttbullskväll och sen är det fredag, då ska jag till Laserkvinnan efter jobbet och det är ju inte som att jag någonsin är pigg en fredagskväll ändå, men defintivit inte efter en omgång där. Sen är det i alla fall en ledig helg! Och på måndag ska jag vara ledig från jobbet och jobba i stallet! för en som jobbar där ska vara ledig och det är ju inte som att det finns ett hav av vare sig vikarier eller pengar att ösa ur, så frågan kom om någon kunde ställa upp och hjälpa till. Eller kanske "hjälpa till", som jag skrev i vår chatt, för det känns lite som att jag ska på PRAO. Så kanske dom  andra i stallet också tycker, hahaha. Jag har ju sagt i många år att när jag blir pensionär så ska jag ha en dag i veckan när jag bara är i stallet och mockar och sopar och pysslar, nu får jag lite försmak på hur det skulle kunna vara. 

Nähä, här blir inga monsterprotokoll skrivna av sig själva, så det är väl lika bra att spotta i nävarna och köra igång.