Igår blev det Köttbullstisdag för instruktör K, hurra! Vet inte om Köttbullen jublade över att behöva dras med mig ytterligare en dag i veckan, men hon skötte sig hyfsat. Vi hade sitsträning, och började med den där vidriga övningen där man ska hålla benen rakt ut och lyfta knäna. Alltså, den gick väl an att göra när man var barn, men nu är det fan i mig nästan omöjligt. Är stel i höfterna, får ont i ländryggen och på det hela taget begriper jag inte riktigt vad den ska vara bra för, men man ifrågasätter ju inte vad ridläraren säger, det är sen gammalt. Sen fick vi äntligen börja rida på riktigt. Köttbullen kändes jättefin i skritt och trav. Vi red en övning där vi red på C-volten i trav och varje gång vi passerade medellinjen skulle man göra en övergång till skritt utan att använda tyglarna. DET är Köttbullens paradgren kan man väl säga, hon är verkligen inte nödbedd till att sakta av, problemet är bara att få igång henne igen lite snärtigt efter 2-3 steg i skritt. Men det gick rätt bra ändå. Sen red vi på volten med skänkelvikning på öppna delen och utåtställda hästar på den slutna delen, det var jobbigt men gick ändå rätt bra tyckte jag. Sen skulle vi fatta galopp från skritt och då låste det sig i huvudet på Köttbullen, förmodligen för att hon började bli trött och för att jag var otydlig i hjälpgivningen och sen fastnade vi i vårt gamla vanliga att jag vill för mycket och hon vill inte alls. Och inte kunde jag peta med spöet på bogen för att hjälpa henne för vi red utan stigbyglar och varje gång jag försökte peta så petade jag på stigbygeln istället för på bogen. Till slut tog jag stigbyglarna, travade ett par varv runt spåret och började om och då gick det bra.
Hoppas jag får fortsätta med Köttbullen även på tisdagarna, det kommer nog att göra skillnad på sikt med två rejäla dressyrpass per vecka istället för ett. Det är ju ingen konkurrens i min nya grupp, men sen beror det väl på hur hon går i övrigt också. Vi får se, vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar