Till stallet istället, v 42 2024, pt 1

Igår åkte jag till stallet och undrade vilken häst jag skulle få rida, fick en känsla av att det skulle vara Travaren för det var rätt längesen jag hade honom nu. Men nehej, det blev min älskade Köttbulle istället! Mmm. Har nog aldrig fått ha henne så mycket som nu sedan ridlärare K slutade, för sen hade vi ridlärare I och hon bara Ni i den här gruppen får faktiskt ta de hästar som inte går så mycket, och det är väl för all del rimligt att de lite "svårare" hästarna går i grupper där ryttarna är relativt rutinerade, men samtidigt lite tråkigt eftersom det då är vissa hästar som man ALDRIG får rida. Tror också det var en grej just för vår grupp, för jag hörde ett rykte om att ridlärare K lite på skoj sagt något i stil med att i den gruppen byter de hästar med varandra och gör de lite som de vill, vilket alltså har hänt EN gång och då var det så att A skulle ha ridit B och C skulle ha ridit D, men så kom inte C och då tog A hästen D istället för hästen B eftersom B annars skulle ha gått tre lektioner och D ingen, men tror att ridlärare I, när hon tog över vår grupp, uppfattade det som att vi rent generellt bara gick in och plockade åt oss vilka hästar vi hade lust med och därför ville sätta oss lite på plats. Men nu är det ju historia och ridlärare I är inte kvar längre, men det är fortfarande så att vi i Bästa Måndagsgruppen™ i allmänhet inte har tillgång till alla hästar, och framför allt inte ponnyerna. I den gruppen på tisdagarna där jag har ridit igen ett par gånger så rider minst hälften av dom ponny, så varför vi inte får det är ju väldigt oklart men jag utgår från att det inte handlar om illvilja utan antar att det beror på hur de går i övrigt. Alla dagar är ju inte lika på ridskolan. Sen vet jag att ridlärare A tycker att det är utvecklande för mig att rida olika hästar, och det ÄR det ju, men ändå. Jag gillar ju att harva omkring på min Köttbulle och att utvecklas tillsammans med henne. 

Igår var det dressyr, och vi skulle rida skänkelvikning med övergångar på diagonalen. Måste ändå säga att Köttbullen var jätteduktig! Hon har det ju kämpigt med sidvärtsrörelserna, men hon gjorde så gott hon kunde och tjurade framför allt inte ihop som hon kan göra ibland när hon tycker det blir för mycket. När vi red fram gjorde vi också galoppfattningar från skritt som blev jättebra och hon höll igång fint med frust i varje steg och jag tyckte att galoppen också kändes riktigt tretaktig och fin. Mmm, så nöjd jag var. Fast jobbigt var det, det ska gudarna veta. 

Nu har hästarna börjat sova inne, och herregud vad smidigt det var att bara pytsa in färdiguppvägt hö i boxarna och så var man klar sen, istället för att snubbla halva Skåne runt i kolmörker för att komma till olika hagar. Skulle kunna ha varit hemma innan 22 men stod såklart och babblade ett bra tag utanför stallet istället för att disciplinerat åka hem och lägga mig. Men där får man ju till hundra procent skylla sig själv. 

When the west wind moves

Jaha, ännu en helg är lagd till handlingarna. Om två veckor är det vintertid, det är helt galet? Fast då börjar hösten på riktigt tycker jag. 

I fredags gick jag en promenad direkt efter jobbet, kände hur axlarna sjönk ner och funderade på att kanske börja med stavgång igen. Det kunde ju vara en najs liten fredagsrutin kanske?  Gillar det här med att bara kunna komma hem och slänga mig på soffan och ändå känna att jag har 8 kilometers powerwalk i kroppen. Sen vill jag såklart gå med mina hundar också och de med mig, men en dag i veckan kan de gott  få rasta sig själva i trädgården. 

Tog en lite annan väg på ovan nämnda promenad, det kändes som en jätteomväg men det visade sig bara vara 500 meter extra. Det där med distanser är lite märkligt, ibland känns det som att man är ute och traskar i evigheter och så är det bara typ tre och en halv kilometer, andra dagar tycker man att man bara har gått en liten sväng och så är det det dubbla. Skumt det där. 

Åkte till Willys och helghandlade och stötte ihop med en person som jag känner lite ytligt sådär. Hen stod och pratade och skrattade med en annan kund som om hen hade betalt för det, men i alla andra sammanhang som inte är grönsaksdisken på Willys ser den här personen ut som att den inte bara har sålt smöret och tappat pengarna utan också blivit bestulen på inte bara smöret utan också kon som gav mjölken som blev smöret och det skulle inte förvåna mig om så hela lagården brunnit ner också. Så ledsen ser den här personen som nu stod och flamsade i grönsaksdisken på Willys ut i normala fall och man kan ju verkligen undra vad som döljer sig under ytan där. Eller vad som är yta och vad som inte är det.

Svepte vidare från Willys och in på Jula för att köpa två förvaringslådor som min man ansåg livsnödvändiga, sedan vidare till affären i byn för att hämta ut en försändelse från Matsmart. Orkade knappt baxa ut den till bilen, sen hann jag inte mer än svänga ut från parkeringen så kom nästa sms om att jag hade ytterligare ett paket att hämta ut. Fast det sms:et såg jag inte förrän jag kommit hem och då orkade jag verkligen inte vända om. Släppte ut hundar och höns och medan de roade sig själva så kånkade jag in två matkassar samt jättekartongen från Matsmart i köket och packade upp alltihop, vilket tog, eller åtminstone kändes som, evinnerliga tider. Kokade sedan potatis- och purjolökssoppa som vi åt medan vi tittade på Pojke slukar universum som vi precis börjat kolla på och som jag gillar mycket. Såg att den fanns som bok också så jag in på bibblans hemsida och reserverade den. 

I lördags hände väl inget speciellt, gick långpromenad med hundarna, åt soppa till lunch och sedan slappade jag i soffan med en bok. Lite samma som igår faktiskt, enda skillnaden var väl att i lördags sken solen och igår regnade det. Soppa på fredagar är toppen för då kan man göra en stor sats och sedan är lunchen fixad både lördag och söndag. På mitt jobb bjuds det på frukost på fredagar, vi turas om att handla och blir det bröd över så tar jag hem det "till hönsen", som det officiellt heter och är, men är det ett gott bröd kan det mycket väl vara det som styr ifall det blir soppa till kvällsmat på fredagen, och då menar jag inte att hönsen är inbjudna. 

Den här veckan är i alla fall på pappret lite lugnare än förra. På torsdag ska jag på en heldagsutbildning mellan 9.00-16.30, ökentider om ni frågar mig men den är åtminstone på Teams så man kan sitta hemma och slipper bege sig iväg någonstans för att förkovra sig. Annars är den här veckan mest daily business som inte kräver så mycket ansträngningar. Gött. För sen är det medlemsmöte i stallet på onsdag kväll, på lördag ska vi ha Pay & Jump och på fredagen ska vi träffas för att förbereda inför den. Måndag och torsdag är det ridning, så det ser inte ut att bli så mycket hemmasittande vecka 42. Jaja. Det är ju kul att ha en hobby, osv. 

Coming up: helg

Igår var en sån där dag när det kändes som att jag inte fick något gjort överhuvudtaget. Hade bara ett enda möte inbokat så borde ha hunnit massor, men njaää, det blev varken hackat eller malet av någonting tyckte jag. Vad jag än försökte ta tag i så stötte jag på olika former av patrull, det känns ju sådär, men det är väl bara att bita ihop och ta nya tag. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, städade, satte mig sedan med Hästnet-appen och fantiserade om hästar jag ville köpa. Ett säkert tecken på stress, hahaha. Det är ju inte så att ens problem försvinner för att man skaffar en häst, tvärtom får man en hel säck med nya. Och det vet jag ju, men sen filtrerar jag på Irish Cob och fjordingar och tittar på bilder och ser filmklipp och drömmer mig bort en stund.  

Åkte till stallet, red, sa Gud vad skönt att komma hem tidigt för en gångs skull eftersom hästarna har börjat sova inne den här veckan och man därför slipper gå kilometervis till hagarna. Sen stod jag ändå kvar i stallgången och babblade i nästan en timme efter att jag var klar, hehe. Kom i alla fall hem vid 20.30 så det var väl rimlig tid. 

Idag är det fredag, härligt! Planen är att återupprepa åtminstone vissa delar av förra fredagen, detvillsäga: promenad i mina gamla hoods, sedan veckohandling på Willys och sen hem och kanske träna lite om jag är in the mood, annars slappa. Ska också svänga inom Jula på hemvägen och köpa nån låda som min man ansåg var livsviktig att ha i sin ägo, samt till affären i byn för att hämta ett paket från Matsmart. 

Imorgon ska jag till stallet för möte i tävlingskommittén och sen är det inte så värst mycket mer inbokat. Insåg också att det bara är TVÅ veckor kvar till mitt lyxiga höstlov, som dessutom inleds med en helg där min man ska åka till Köpenhamn, detvillsäga egentid för undertecknad. Ja, för honom också såklart. Han har dessutom bokat in en motsvarande helg i novemer, fast då ska han åka med en kompis. Det låter ju  lite hemskt att ens första tanke är YAY! men det har ju ingenting med honom att göra. Alltså inte som att han är så påfrestande att det är en lättnad att han inte är hemma, tvärtom är han nog den människa som respekterar mitt oändliga behov av egentid mest och aldrig att han blir sur för att jag utan att diskutera med honom först ständigt planerar och bokar in saker som innebär att jag är borta var och varannan kväll och helg. Men det är någonting med den här (självvalda) ensamheten som ligger otroligt högt upp på om inte Maslows så åtminstone min behovstrappa. Eller är det lågt det ska ligga för att man ska markera viktigheten i det? Har nog aldrig fattat det riktigt. 

AJA. Nu ska jag beta av den här arbetsdagen, HAJ Å IVAJ som man säger i Skåne. 

Till stallet istället, v 41 2024

Kändes som en evighet sen jag red eftersom jag avbokade i måndags, men det var ju bara en vecka sedan. Stod inget på tavlan när jag kom (eftersom vi alltid rider samma hästar så står det bara om någon av någon anledning måste byta), men var tvungen att sticka in huvudet i ridhuset och fråga om det betydde Köttbullen, och det gjorde det. YAY! På två och en halv veckors vila (innan hon blev halt så var det ju teorivecka) så hade Köttbullen hunnit sätta en enorm vinterpäls. Lerig var hon också och man tackar ju Gud för att de har täcke när de går ute, så att man bara behöver lägga krut på att borsta bort intorkad lera på hals, huvud och ben. Hagen där ponnyerna går är också känd som Kardborrarnas Paradis, och jag tror jag ägnade minst tio minuter bara åt att borsta ut svansen, för det hade nog ingen heller direkt gjort på de där två och en halv veckorna. 

Jag rider ju i samma grupp som Häxan, en gammal bekant från 90-talet. På den tiden var hon ett sånt djävla as, nu när hon är 70+ någonting så har hon ändå taggat ner, får man väl säga. Men ränderna går såklart aldrig ur. Som förra veckan när vi skulle släppa ut hästarna i hagarna efter ridningen. Hästarna byter hagar med jämna mellanrum, och av den anledningen finns det en tavla där det står vilka hästar som ska gå i vilka hagar, och så får man a. läsa på den, och b. organisera ut- och insläpp så att inga hästar blir lämnade ensamma i vare sig stall eller hage. 

Är ju inte precis raketforskning, i alla fall inte för oss som är a. vuxna och b. har ridit i en massa år, och trots att båda dessa kriterier stämmer in på Häxan så står hon som en fågelholk varje vecka och undrar var de ska gå. Eller så får man stoppa henne för att hon är på väg att släppa ut den hästen hon brukar rida, ensam i en hage långt bort från ära och redlighet och fjärran från givna instruktioner. Förra veckan skulle vi släppa ut tre ston i en av hagarna och när man släpper i tom hage så brukar man gå in, ställa upp och släppa samtidigt, men det visade Häxan inga tendenser till att vilja göra utan hon (som gick först) började öppna grimman redan när hon gick in genom grinden. Vi släpper samtidigt, ställ upp henne med huvuvdet mot staketet och vänta tills vi andra har ställt upp, ropade jag som kom efter och tyckte att det var väl ändå fan att man ska behöva tala till henne som man får göra när barnen ska släppa ut. Och LIK FÖRBANNAT släppte Häxan sin häst innan vi andra hunnit ställa upp våra ordentligt. Nästan så man hade önskat att hon, Häxan alltså, blivit omkullsprungen. 

Igår var lektionen innan vår lite försenad, den ska börja klockan 17.00 men när jag kom vid 17.20 så höll de fortfarande på med uppsittning och stigläder. 18.00 SHARP ledde Häxan ut sin häst och ställde upp utanför ridhuset där gruppen innan höll på med hoppning och det kan ju ta lite tid. Vi andra i vår grupp är bara "jaja, det löser sig väl" för det är verkligen inte ofta som tidsplanen spricker men när den gör det så får man väl ändå ha lite överseende med det. Men Häxan var igång och gol om att vi måste få  ta igen den här missade tiden på något sätt, fast vi andra låtsades att vi inte hörde henne. 

Ridlärare V hade varit på en clinic med Angelica Augustsson Zanotelli i helgen och fått FEELING så nu skulle vi rida markarbete fastän vi gjorde det förra veckan också. Temat var galoppbommar där vi skulle träna på att länga eller korta galoppen, dvs rida på fler eller färre galoppsprång. Det gick riktigt bra, Köttbullen kändes pigg och framåt och Ha-LE-luja, man kunde också reglera hennes galopp något lite. Annars vill hon ju gärna bryta av till trav så fort man försöker rida ihop henne i galoppen, så jag var  faktiskt helnöjd.  Svetten rann i strida strömmar om både henne och mig efteråt, fast mest om henne faktiskt. En liten klippning av  all denna vinterpäls står högt upp på önskelistan just nu. 

Might even walk on holy ground

Gäsp, igår blev verkligen en sån där lång dags färd mot natt IGEN. Jobbade mellan 05.00 och 11.30, åkte hem, åt lunch, gick en promenad med hundarna, jobbade sedan vidare till 16-nånting. Tränade det pass pilates som jag skippade i tisdags och sedan var det i princip bara att slänga i sig en macka och åka till stallet för styrelsemöte som tog resten av kvällen. Hem och i säng och sen upp igen och här sitter jag nu och är redo för att vevas ytterligare ett varv i grottekvarnen. Idag ska jag jobba, städa och sedan till stallet. Glömde fråga hur läget var med Köttbullen, när jag var där i måndags så hade de inte hunnit kolla henne än, men tror inte jag får rida henne ikväll även om hon är o-halt, utan det blir nog Knubbis. Kilade ut till stallet och gav henne ett äpple innan jag åkte hem igår i alla fall. 

Ja, det var väl ungefär allt vad som hänt och ska hända. Knökfullt i jobbkalendern, kommer på mig själv med att glo på nästa vecka och hoppas det ska vara lite lugnare men nja. Har en miljard saker att förbereda så även om det vid första ögonkastet såg liiite luftigare ut så behöver de där luckorna fyllas upp med me, myself and I-tid. Jaja, det är väl bara att knota på. 

I don't wanna miss a thing

Igår var verkligen lång dags färd mot natt, till viss del mitt eget fel för jag är så dålig på att börja senare när jag vet att jag har en heldag inbokad när man vet att andras dagar aldrig börjar 05.00. Jag skulle ju med ha kunnat drälla in klockan 08.00 och på det viset slippa få en tolvtimmarsdag, men det blir alltid att jag glömmer ställa om klockan eller så vaknar jag ändå min vanliga tid och så blir det aldrig av. 

Igår var det alltså miljörevision och jag blev grillad i sju timmar om allt mellan himmel och jord som har kopplingar till miljölagstiftning och vår verksamhet och dess tillstånd och hur vi uppfyller de villkor som följer med tillståndet samt hur allting fungerar i verksamheten både organisatoriskt men även  tekniskt, så ett tu tre skulle man redogöra för hur ventilationssystemet var kopplat och vilka köldmedia som används och liknande. P-u-u-u-h. Det var jobbigt, kan man väl minst sagt säga. Gick väl ändå ganska hyfsat, detvillsäga dom bitar som JAG ansvarar för gick väl strålande om man nu får vara lite oblygsam, fick mycket beröm med ord som "välstrukturerat", "hög kompetens" och "långt över medel jämfört med andra företag". Vissa bitar som andra ansvarar för: not so strålande. Inga jätteavvikelser dock, men onödiga sådana. Aja, kan väl i bästa fall bli en ögonöppnare för vissa som inte riktigt förstår varför man ska göra vissa saker på ett visst sätt utan mest tycker det är onödigt. 

Vi var klara vid 16-tiden och då fick jag den briljanta idén att ringa min man som borde befinna sig i närheten så att han skulle slippa ta bussen hem. Det var ju en idé som med facit i hand inte alls var särskilt briljant för det är allmänt känt att vissa tider ska man undvika vissa vägar, men det tänker jag ju aldrig på eftersom jag i princip aldrig är ute och kör när alla andra ska ta sig till och från sina jobb, men nu fastnade vi alltså i världens bilkö i centrala Ankeborg, så vi var väl hemma ungefär samtidigt som bussen. Misslyckat, men tanken var ju i alla fall god. Tog med mig hundarna och gick en timme i regnet och lyssnade på Flashback forever, sedan kom jag hem, åt kvällsmat och orkade inte göra ett PISS mer resten av kvällen. Gick och lade mig vid halv åtta och läste Britta och Silver får en vän, det var ungefär nivån på vad jag klarade av. 

Idag är det ny dag och jag har möte som slutar sent i eftermiddag och sen ska jag till stallet ikväll för styrelsemöte, så det får nog bli en såkallad delad tur idag. Sen har min man flaggat för att han ska åka till Köpenhamn en helg nu i oktober och en i november vilket betyder en ocean av E-G-E-N-T-I-D för mig. Yay, osv. 

Dolores Claiborne

Har läst-om Dolores Claiborne av Stephen King, och har du inte läst denna pärla så rekommenderar jag den verkligen. Detta är handlingen: 

Dolores Claiborne har något att berätta. Hon förhörs av polisen efter Vera Donovans plötsliga död - den rika, invalidiserade gamla damen som Dolores vårdat så länge. Alla vet att de två kvinnorna inte alltid varit sams, och dödsfallet döljer en hel del mysterier.
När Dolores nu möter rättvisan har hon dock långt mycket mer att komma med: en livshistoria, en bekännelse och ett försvar. Poliserna som leder förhöret om Vera Donovans frånfälle får också höra vad som egentligen hände under den stora solförmörkelsen trettio år tidigare, dagen då Dolores man Joe dog. 

Det här är en bok som liksom tar andan ur en på mer än ett sätt. Läste den första gången när den kom ut i början av 1990-talet och väntade mig att det skulle vara monster och grejer som det på den tiden främst var vad man förknippade Stephen King med, men så är det inte alls i den här boken. Den är istället en så himla fin berättelse, både spännande och sorglig. Den innehåller alltså inget övernaturligt eller läskigt (en elak alkoholiserad man är  förstås läskig, men kanske inte på det traditionella Stephen Kingska sättet), utan är helt enkelt en berättelse om ett livsöde. Eller två livsöden, Dolores och Veras. Gillar också hur den är skriven, utan kapitel och som en enda lång monolog. Den får fem solförmörkelser av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop.