Det hon förtjänar

Har läst Det hon förtjänar av Emma Ångström. Har tidigare läst En underbar död, Mannen mellan väggarna och Till de döda och det har väl skiftat mellan högt och medelbra. Detta är handlingen: 

Mot allt förnuft dras Fanny in i en passionerad relation med en dömd mördare. Fanny tycker att alla människor har rätt till en andra chans och hon kan inte sluta tänka på Johan. Någon som skriver så varma och kärleksfulla brev kan omöjligt ha begått ett grovt brott. Han verkar helt enkelt inte kapabel att göra något sådant. Men kärlekssagan förvandlas snabbt till en mardröm.
Edda Nord arbetar som kommunikatör på en kvinnojour. Genom sitt arbete får hon möta kvinnor som lever i en helt annan verklighet.

Jaha, vad säger man om det här? Har väldigt svårt att relatera till folk som blir betuttade i mördare även om jag vet att det förekommer. Men även om den allmänna sägningen är att det finns "jättemånga kvinnor som skriver till dom i fängelset" så måste ju dessa ändå utgöra en minoritet av alla kvinnor som finns? så please stop påstå att detta skulle vara något som alla kvinnor drömmer om innerst inne. 
Men hur som helst: Tyckte det här väl var en okej berättelse, även om själva förutsättningarna för att Fanny och mördaren Johan skulle kunna träffas och inleda en relation kändes lite VÄL långsökta och tillrättalagda? Så lättvindigt går det nog inte till i verkligheten, vill jag inbilla mig och hoppas och tro i alla fall. Men det är klart, det hade ju varit en väldigt trist bok om det var såhär: Fanny blir helt förälskad i Johan, vill träffa honom, får inte det, end of story. Sen kändes upplösningen inte heller helt realistisk, men däremellan så tuffade det på rätt bra. Den här boken får tre livstidsdomar av fem möjliga.   

Denna fredag ett liv

Idag skulle jag egentligen vara ledig men p g a möten som jag bedömde som viktiga och som inkluderade så många viktiga människor att det inte ens var lönt att tänka tanken på att det skulle gå att omboka så är jag inte det. Fast snart så, för nu är mötena klara och jag har betat av ett par telefonsamtal som berörde saker som hänt på jobbet under tiden som jag satt i möte och inte kunde nås, plus lite chattande. Fan vad allting är enkelt nuförtiden jämfört med hur det var när jag började och det enda sättet man kunde nå folk på var genom mail eller att ringa till folks fasta telefoner, hopplöst med folk som inte var på sina kontor. Eller så kunde man ju gudbevars skicka ett fax. Men i dessa tider när man kan dela skärmar hit och dit är allting verkligen så himla supersmidigt. I vissa avseenden i alla fall.    

Ska strax stänga ner allting och påbörja mini-långhelg. Igår var jag ledig och förutom en långpromenad med hundarna och ridning på kvällen så gjorde jag ingenting? Eller jo, jag städade och högg ved och hade intentionen att så pumpa och squash men det sistnämnda stannade tydligen vid intention. Har SÅ svårt att vara ledig när jag har en tid att passa att det nästan är löjligt. Skulle åka till stallet vid 16.30 och påbörjade tankar om att det "knappt var lönt att påbörja något eftersom jag ändå snart måste ge mig iväg" någon gång efter lunch. I normala fall går ju allt i ett och då är det inget problem, men under lediga dagar är jag en riktig SOPA. 

Nu ska jag i alla fall snart ta mig ut i skogen för ett intervallpass. Utan hundar, för det är omöjligt med tre när den tredje är gammal och halvskruttig, och tar jag med två så blir det synd om den tredje och tar jag med en så blir det synd om de andra. Enligt mig dårå. Kanske förmänskligar jag det hela lite. Hur som helst, ska försöka få till det innan lunch. Sen: lunch och efter det: HELG. Oh yeah.  Imorgon är det viltspårträning och på söndag ska jag vara funktionär på en hopptävling som en annan klubb i distriktet anordnar och som vi hoppas kunna få till ett samarbete med.  Ja, sen är det måndag och ny vecka och nya tag igen. Helt galet. Tog på mig att fixa present till ridlärare A, och det kan ju vara klädsamt att göra det innan måndag kväll, hoppas jag kan göra det imorgon efter viltspårträningen. Kan ju passa på att fixa något till ridlärare V också när jag ändå håller på, vi hann aldrig prata om det igår eftersom det var så mycket logistik kring hästar som skulle ut i olika hagar, men det "hör ju till". Får väl skriva om det i vår chattgrupp.  Nä, men annars tänkte jag väl mest försöka slappa och ta det lugnt. Hehe. 

 

Till stallet istället, v 23 2024, pt 2

Igår var det Köttbullsdressyrtorsdag trots att det var röd dag. Vi hade dock vikarie för även ridlärare kan ju vilja vara lediga ibland. Köttbullen hade gått och latat sig i hagen hela dagen, så hon var väl måttligt förtjust i att komma igång, men efter ett tag så kunde hon motvilligt tänka sig att börja aktivera sin bakdel också och inte bara såsa fram. 

Vi red först en övning med skänkelvikning i trav in till kvartslinjen, trava över två bommar som låg där och så skänkelvikning ut till spåret igen. Sen galopperade vi och hade hästarna utåt- respektive inåtställda och sedan tränade vi på att öka och minska galoppen över galoppbommar. Där var Köttbullen riktigt duktig och tog i och längde sig så att hon klarade tre galoppsprång där fyra var hennes naturliga. Däremot kunde jag (såklart) inte få henne att minska så mycket att vi fick plats med fem, det blev fyra och en halv och så slog hon om till sin FRUKTANSVÄRDA korsgalopp istället. 

Vikarien var bra tycker jag, det blir ju såklart lite opersonligt med någon som varken känner hästar eller ryttare men det är ju som det är med den saken. Men bra övningar och bra feedback så vi var alla nöjda. Sen väntade tre vändor upp och ner till hagarna för att släppa ut alla hästar igen. Var hemma klockan 21! Jaja, man får ju ihop sina steg i alla fall. 

Ytterligare 5 x Peter Pohl

För ett tag sedan läste jag om några favoritböcker av Peter Pohl och sedan for fan i mig och jag in på Bokbörsen och beställde ungefär alla titlar som fanns som jag inte hade. Nu har jag avverkat ytterligare fem böcker, nämligen: 

Regnbågen har bara åtta färger

Medan regnbågen bleknar

Vilja växa

Berättelser från sommarhemmet

Klara papper är ett måste

som alla handlar om Peter Pohls åtminstone delvisa alterego Mikael Stenberg, som också är huvudperson, eller åtminstone bokens jag, i Vi kallar honom Anna. 

Är d-j-u-p-t fascinerad av de här berättelserna om Micke, Södra Latins sommarhem och hur-det-var-på-den-tiden. Detvillsäga 40-60-tal. Har läst och gillat Regnbågen har bara åtta färger och medan regnbågen bleknar tidigare, samt påbörjat men inte avslutat Klara papper är ett måste. 

Vilja växa och Berättelser från sommarhemmet var nya för mig. Gillade dom, av ovan nämnda anledningar och för att de generellt är så välskrivna och levande. Hade och har fortfarande dock lite svårt för Klara papper är ett måste eftersom den är så osannolikt detaljerad, det är sida upp och sida ner med i princip ordagrant återgivna sammanträden och göromål som strängt taget inte kan intressera någon annan än de närmast sörjande?, men däremellan förekommer såklart annat också, som gör att det ändå till slut blir okej (men  faktiskt inte mer än så, förlåt Peter Pohl) att ta sig igenom den. Kan ju såklart känna frustrationen av (och relatera mycket till!) det här med att ha alla rätt i världen men ändå inte kunna göra ett skit p g a maktmissbruk. Gemensamt för alla böckerna är att de bitvis är väldigt mörka och lite jobbiga att ta sig igenom vilket gör att det känns lite svårt att sätta rimliga betyg. Så då gör jag helt enkelt inte det, men rekommenderar såklart alla att läsa. Schas iväg till bibblan eller Bokbörsen eller vad som nu råkar finnas till hands. 

Less is more, yes is no

Igår jobbade jag, halveffektivt tycker jag själv men så blir det ibland när man måste växla mellan arbetsuppgifterna beroende på vad som är mest akut och vem som skriker högst. Nog för att jag är flexibel, men vissa dagar känns det som att man bara sprätter hit och dit utan något som helst sammanhang. Det får väl vara okej antar jag, men jag gillar bättre att gå hem från jobbet och känna att man har uträttat något, inte bara (som det känns) mest pillat lite här och där utan att få något resultat. 

Efter jobbet körde jag min lilla intervallträning, det gick bra. Kom hem, tränade pilates och fotrehab och sedan började Kampen Att Hålla Sig Vaken. För efter att ha ätit och läst lite så var ögonlocken extremt tunga, men jag vet att somnar jag runt sex-halv sju på kvällen så vaknar jag lika säkert som amen i kyrkan runt nio-tio och är, inte direkt pigg men ändå klarvaken. Så det var inte ett alternativ. Kämpade på med en bok av Emma Ångström tills det blev en mer rimlig tid att lägga sig, somnade faktiskt i vettig tid trots att jag misstänker att de där tunga ögonlocken nog åstadkom en och annan mikrosömn tidigare. 

Körde på en duva på väg till jobbet! Den satt mitt på vägen när jag precis hade svängt in på industriområdet där jag jobbar, så jag höll väl kanske...25-30 km/h max, och tänkte att den flyttar sig väl  för det brukar de ju göra, men den här var tydligen självmordsbenägen så DUNS hade jag kört över den med ena framhjulet, lämnandes ett moln av fjädrar efter sig. Eller mig. Där blev man en erfarenhet rikare. Det var en i mina ögon oproportionerligt rejäl duns för ett så litet djur, och det var också ett helt oproportionerligt stort moln av fjädrar som jag liksom inte hade räknat med skulle virvla omkring som ett bevis på vad man får hoppas inte var så ond för det var ju inget uppsåt i min gärning, men åtminstone bråd duvdöd. 

Idag ska jag då jobba, sen handla, sedan hem och ha min nyinstiftade vilodag plus att det ju är onsdag och lika med filmkväll. Gött. Röd dag imorgon, och ska jobba hemma lite på fredag, vilket ju förtar lite av känslan av långhelg men det får gå. Var ju inte SÅ längesen jag var långhelgsledig faktiskt, så jag ska väl inte klaga. Dessutom är det ridning imorgon så ledig-ledig är man ju inte ändå eftersom ledig för mig är att bara gå hemma och drälla och ha noll tider att passa även om det är roliga saker man ska göra. 

Tiga som muren

Har läst Tiga som muren av Maria Adolfsson och det kan du också göra. I alla fall om du har läst Felsteg, Stormvarning, Mellan djävulen och havet, Spring eller dö, Fallvind och Nödvändigt ont, för annars blir det nog lite svårt att oreserverat ta till sig Doggerland och dess invånare. 

Kriminalinspektör Karen Eiken Friis befinner sig med maken Leo och dottern Selma på Noorö för att fira midsommar tillsammans med släkten. Efter ett telefonsamtal från jobbet ser Karen sin chans att få en stunds respit från det påfrestande umgänget med släkten, och lovar att hjälpa de lokala kollegerna med att titta närmare på ett försvinnande. Samtidigt har Karens syster, journalisten Helena, börjat gräva i något som leder till att hon utsätts för hot. Om hon inte tiger om det hon upptäckt kommer hon att råka illa ut. Bara med Karens hjälp kan hon få fram tillräckligt med bevis för att undanröja hoten, och för att lyckas måste de lämna Doggerland och resa till Sverige.

Förra boken tyckte jag det var lite synd att man inte fick veta mer om hur det gick med den nya polismästaren, och utan att avslöja för mycket så kan jag säga att det fick man här. Själva försvinnandet var relativt kvickt uppklarat, insåg jag lite snopet för det var kanske en tredjedels bok kvar när den upplösningen kom. Men sen blev det en fortsättning av historien som påbörjades i Nödvändigt ont, så direkt ospännande blev det inte. Älskar de här böckerna. Det är lite transportsträckor ibland, men jag gillar att hänga med karaktärerna så det gör inget. Fast i den här boken var det tyvärr inte så många av dom gamla med, de nämndes bara lite i förbigående vilket jag tyckte var lite synd. Den här boken får fyra kallmurar av fem möjliga, marsch till bibblan. 

No sign of the morning coming, you've been left on your own

Jobbar och funderar på om det verkligen bara är jag som drabbas av idioter vart jag än mig i jobbvärlden vänder? Eller har jag för låg toleransnivå? Nu har jag ju precis blivit av med en stor energitjuv och det är ju bra, men har fortfarande att tampas med en inhyrd konsultgubbe som är av typen att han älskar att höra sin egen röst och det räcker i princip med att man har huvudet vänt åt hans håll i en mikrosekund för att han ska ta det som en invit till ett litet samtal. A k a monolog. Igår kom han till mig och frågade om han "fick störa en sekund". Mmm, svarade jag med blicken mot datorskärmen och fingrarna hovrande över tangentbordet. Följande dialog utspelade sig:

Konsultgubbe (KG): Jo du, på onsdag då är det ju den femte juni och det är ju Danmarks nationaldag.
Jag: Mm. 
KG: Vet du hur det är, är dom lediga då eller jobbar dom halv dag eller är det som en vanlig dag?
Jag: Om du menar våra danska kollegor så är dom lediga, men annars är det olika från företag till företag. 
KG: Ja, för det finns ju vissa som bara jobbar halv dag...
Jag: Mm. Men det gör inte dom.
KG: Ja, och sen är vissa andra helt lediga, men så finns det ju som sagt också alltså dom som också tar det som halv ledig dag...
Jag: Mm. 
KG: Ja, det där är ju olika från företag till företag, men jag tänkte att jag skulle kolla med dig. 
Jag: Japp.
KG: Jaja...ja, men då vet jag det. Det kan ju som sagt vara olika...

 
Alltså, är det BARA jag som tycker att konversationen ovan kunde ha skurits ner till: Är våra danska kollegor lediga på onsdag? Ja. Bra, tack då vet jag. 

Som väl är så är KG "bara" inhyrd till slutet av augusti, men det är ju tre månader av varianter på ovan nämnda sega konversationer som ska genomlidas. Känner redan att det knaprar på mitt tålamod. Han har dessutom parkerat sig i rummet bredvid mitt, vilket betyder att han passerar mitt rum varje gång han ska till sitt och tar då ofta möjligheten att fälla en liten käck kommentar om vädret, kollektivtrafiken, något som hänt eller ska hända, yadayadayada. Är det verkligen så djävla omöjligt att känna av när Det. Inte. Är. Läge. För. Småprat? 

Jaja. Har sagt det förr, jag får väl bli som Saga Norén, länskrim, Malmö. Fast det är svårt när man är en så liten arbetsplats som vår. I den byggnaden jag sitter så är vi fem personer och man kan ju tycka att det är trist att 20 % mer eller mindre ska irritera 80 %, men alternativet att 20 % ska vara i konflikt med 80 % är väl sämre dårå. 

Hur som helst. Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade tabata och fotrehab, åt kvällsmat och läste tills det var dags att åka till stallet. Har ett tag funderat på att avinstallera det där djävla Hayday, för det har börjat stressa mig mer än det underhåller mig. Planerar och sköter min virtuella bondgård fan i mig helt exemplariskt, men har ständiga problem med att ladan och/eller silon är för liten, trots att jag utökat platsen hur många gånger som helst. Har sjukt mycket "pengar", de tar aldrig slut eftersom jag hela tiden måste sälja av saker för att få plats med det säkerhetslager av utsäde och annat som jag tycker jag behöver för att producera foder och grejer till leveranser, men jag kan aldrig utveckla min gård eftersom de saker jag säljer är typ lagfarter och bomärken och annat man behöver för att vidga sina ägor. Moment 22 alltså. Kände att men nja, ska jag verkligen avinstallera, jag har ju precis köpt en massa yxor och sågar som jag behöver...och kände i och med den tanken att NU ÄR DET FÄRDIGSPELAT.   

Idag är det intervallträning, sedan ska jag åka och köpa hönsmat (HAYDAY IRL!), sedan hem och träna pilates och sedan slappa och förhoppningsvis gå och lägga mig i tid. Till skillnad från igår. Gäsp. Denna dagen ett liv, osv.