Till stallet istället, v 21 2024, pt 1

Förra veckan eller när det nu var så nämnde jag för en av instruktörerna att jag aldrig ridit en häst som vi kan kalla Jätten, eftersom han är stallets största häst. Det är absolut inget fel på honom så, tvärtom är han nog både trygg och hyfsat välskolad och många gillar honom, men det är ju det där med att rida stora hästar när man själv bara är tre äpplen hög. När vi pratade om det var att ridlärare N sa något om hur han var att rida och jag svarade "jag vet inte, för jag har aldrig ridit honom", alltså inte"åååh vad synd att jag aldrig har fått rida Jätten", men ridlärare N bara "VA, säger du att du ALDRIG har ridit Jätten" och fortsatte skämtsamt "det måste jag skvallra om till ridlärare A". Vet inte hur skämtsamt det var, men igår när jag åkte till stallet fick jag en kraftig känsla av att det skulle stå Jättens namn bredvid mitt på tavlan. Hade också en kraftig känsla av att det vankades uteritt, för det är den tiden på året nu. Är ju inte överdrivet förtjust i uteritt, mest för att det är ganska begränsat var man kan rida och efter 30+ år i samma stall så kan man dessa stigar innan och utan. Men men, det är ju kul för hästarna att få göra något annat än att harva runt på ridbanan, så det får man ju bara ta.

Hade rätt om uteritten men fel om Jätten, för bredvid mitt namn står det KÖTTBULLEN. Gav till ett sånt glatt litet pip så att man skulle kunna tro att jag var sex år istället för inne på det femtiosjätte jordsnurret. Sen red vi alltså ut, och det var så tjockt med mygg att så fort vi hade kommit ner i skogen så kunde vi bara trava och galoppera, så fort man saktade av så blev man fullkomligt ATTACKERAD. Men det var en kul ritt för ridlärare A, som är relativt ny, är kanske inte lika inkörd i vad som är "den vanliga rundan" utan snurrade runt både här och där, visserligen på samma stigar som vi alltid rider men det kändes ändå som lite nytt. Plus att vi galopperade på ställen där vi inte brukar galoppera. Det finns en "galoppsträcka" och standarden brukar vara att man skrittar och travar på övriga stigar och så är det galopp där. Men nu blev det ett annat upplägg. Plus att vi jobbade lite med att flytta hästarna i sidvärtsrörelser där stigarna tillät. 

Köttbullen var pigg och travade på med stora steg, en härlig trav som man nästan aldrig får till på ridbanan. Fick hålla rätt hårt i henne för hon vill gärna dra ner huvudet och hon är S-T-A-R-K. Inte så att hon bockar, men är man ett litet barn (fysiskt, inte en mental 6-åring) så är det lätt att följa med ner i marken. För mig är det mer bara irriterande. Hur som helst var det ändå en trevlig runda, sen hjälptes vi åt att duscha hästar och få ut dom i hagarna. Som väl var skulle de gå i hagar som ligger hyfsat nära stallet, men vi var bara fem stycken så det blev ändå ett par vändor att gå och jag var inte hemma förrän 22.30. Aja, det är smällar man får ta. 

Inget av det här är sant

Har läst Inget av det här är sant av Lisa Jewell och det tycker jag du också kan göra. Detta är handlingen: 

När den populära podcast-stjärnan Alix Summer är ute på den lokala puben och firar sin 45-årsdag, träffar hon Josie Fair. Det visar sig att även Josie är ute och firar sin 45-årsdag. När de några dagar senare stöter ihop igen utanför Alix barns skola, berättar Josie att hon lyssnat på Alix podcast och föreslår att hon själv skulle vara ett bra intervjuobjekt. Alix känner sig tveksam till en början, men Josie påstår sig bära på en stark livshistoria och till slut går Alix med på förslaget.

Men snart går det upp för henne att Josie bär på mörka hemligheter, och steg för steg nästlar hon sig in i Alix liv - och in i hennes hem.

Och plötsligt försvinner Josie. Och handlingen i Alix true crime-podcast kretsar nu kring henne själv. Vem är egentligen Josie Fair? Och vad döljer hon?

Har tidigare läst en hel radda böcker av Lisa Jewell:
 Fågelburen
Flickorna i parken
Jag fann dig 
Och sedan var hon borta
Den tredje hustrun
Varje steg du tar
Familjen Lambs hemlighet

Den osynliga flickan
Natten då Tallulah Murray försvann
Familjen Lambs återkomst
och med något undantag (Den tredje hustrun) gillat dom skarpt. Det blir lite jobbigt när man har höga förväntningar, men Inget av det här är sant gjorde mig sannerligen inte besviken. Spännande och  lite krypande obehaglig där saker och ting först verkar vara på ett sätt och sedan på ett helt annat. Och sen eventuellt på ett tredje? Sen kan man ju tycka att Alix borde ha lyssnat LITE mer på sin magkänsla, men det är klart att om hon bara avfärdat Josie med ett "tack, men nej tack" när hon kom med sitt förslag så hade det ju inte blivit någon bok. Den får fem podcastavsnitt av fem möjliga, marsch iväg till bibblan. 

Annandag pingst, numera en helt vanlig sketen måndag

Helgen sprang iväg, precis som alla andra helger. I fredags sprang även jag, en liten runda efter jobbet och det kändes fint. Det blev en ganska lång runda sammantaget, för Fotspecialisten har sagt att jag ska springa på stigar, inte asfalt och helst inte heller på grusväg, så jag fick gå en bit för att komma till stigarna och sen gå en bit till för att komma tillbaks till utgångspunkten, så totalt blev det drygt 8 km men själva springdelen var väl kanske...1,5 km? Max. Men det kändes bra. Åkte sedan och handlade och sedan hem och tränade ben och gjorde fotrehab. Kände mig duktig. Sedan kom min man hem och vi åt sallad till kvällsmat och kollade på Love is Blind Brasilien och sen gick jag och lade mig. 

I lördags ringde klockan 06.00, upp och ut med hundarna och sedan iväg och träna viltspår. Det gick MYCKET bra, tycker Laban har känts lite svajig de senaste gångerna, men nu var han som en trygg liten maskin som det bara var att följa efter. Och då är det ju också lätt att själv vara duktig och tänka på allt man ska tänka på, det är mycket svårare att vara en god förare när man tycker att hunden bara irrar och man inte har en aning om var spåret går eller var man är eller vilket håll man kom ifrån.

Kom hem, åt lunch och sedan högg jag ved en god stund medan min man klippte gräset. Sen satt jag i en vilstol under äppelträdet och läste medan hönsen sprätte runt vid mina fötter. Det kändes som livskvalitet av stora mått. Gick in, lagade middag, åt den och sedan kollade jag klart på säsong 1 av den nya Ronja Rövardotter. Gillar den (även om jag inte begriper varför man till varje pris måste upprepa scenen där ett gäng mestadels blekfeta medelålders karlar ränner omkring nakna i snön), tycker det är kul att de har broderat ut berättelsen lite och så att säga gett den en kontext. Gillar också att den är lite mörk (hade kanske dock inte gillat det lika mycket om jag varit målgrupp, dvs barn?). Och naturbilderna är helt fantastiska. Blev lite snopen att det var två säsonger, hade inte kollat hur många avsnitt det var men plötsligt var det alltså slut. Nu får man vänta till "senare i år" och se hur de får ihop allt. 

Igår vaknade jag och hade ont som fan i ryggen. Min man trodde det var vedhuggningen, men jag tror snarare det beror på att jag försökte peta ut en sticka under foten det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig, och den satt så djävla dumt till att jag var tvungen att försöka utföra akrobatiska konster som min kropp uppenbarligen inte klarar av. Kan ju inte böja knät hur mycket som helst p g a artrosen, och därför fick jag försöka böja ryggen istället, vilket inte heller gick särskilt bra. Till slut fick jag kapitulera och be min man om hjälp, men innan dess tror jag att jag frestade på min diskbuktning lite väl mycket. Det är ju satan att man ska vara ett sånt djävla måndagsexemplar. Kände mig som en mindre pigg nittioåring, men tog med mig Tage och Laban ut i skogen på vår vanliga söndagsrunda, tränade pilates och gjorde fotrehab. Sen ville min man ha hjälp med att hålla en stege medan han sågade ner grenar på ett träd hos grannarna. Gjorde det och gick sedan in och stekte pannkakor till lunch. Sen fick jag äntligen lägga mig raklång på soffan och läsa, men det kändes lite B eftersom solen sken, himlen var blå, milda vindar fläktade och äppelträden och syrenerna stod i blom, så efter ett tag gick jag ut och satte mig i trädgården. Läste vidare, gick sedan in och lagade middag som vi åt medan vi tittade på våra brasilianska kärlekspar. Nu är det inte långt kvar till bröllopet och jag tror inte på något av paren längre. 

Så var det ny vecka och nya möjligheter. Idag är det ridning, känns som evigheter sen men det har ju bara varit en veckas uppehåll p g a teori. Imorgon ska jag jobba hemma för jag ska ha möte i stallet klockan 15 och då hade det ju varit smidigt att bara stanna kvar efter jobbet, men nu när min man har börjat sitt nya jobb dit han åker buss så kommer han inte hem förrän tidigast klockan 17 och då tycker jag att det blir alldeles för lång tid för hundarna att vara ensamma, så däraf hemmajobbet. Har också en massa jobbrelaterat att läsa, så det passar bra att göra hemifrån där ingen stör. 

Fick ett meddelande från 1177.se att jag fått en tid hos en ortoped på lördag i grannkommunen. Visste inte ens att de jobbade på lördagar, men ska ringa idag och boka om den tiden för jag har ju min viltspårskarriär att tänka på och har betalt dyra pengar för att träna densamma. Känner inte heller ett superstort behov av att träffa en ortoped nu när jag är i Fotspecialistens händer (höhö), men vi får väl se var det landar någonstans. 

My spirits bright and airy

Igår gjorde jag genidraget att äta lunch vid skrivbordet (tidsåtgång: cirka 3 minuter) och sedan dra hem. Hela tanken, som var att jag skulle hinna göra det jag skulle utan att stressa innan jag skulle till stallet igen, höll på att omintetgöras eftersom det var VÄGARBETE. Med vakt. Hade jag vetat det så hade jag ju tagit en annan, visserligen både mindre och längre, väg hem för jag kör ju alla dagar i veckan hellre framåt i två hjulspår än står stilla i bilkö på en 90-väg. Så otroligt ovärt. Passade dock på att ringa ett pliktsamtal så det var väl inte helt bortkastad tid, men ändå.

Men i övrigt gick allt som planerat. Kom hem, släppte ut hönsen, gick ut med hundarna, städade, tränade ett pass pilates och sedan hann jag ändå sätta mig i soffan, äta, dricka en kopp te och slöscrolla lite på mobilen innan det var dags att åka till stallet för teori. Nu var teorin visserligen en halvtimme senare än vanliga tiden p g a att vi skulle ha den tillsammans med gruppen efter, men det kändes ändå som att de där 45 minuterna (minus bilkö) inte kan vara hela sanningen till att jag alltid tycker det är stressigt på torsdagarna? Kom fram till att det nog berodde på att min man inte var hemma. Allt går att skylla på honom, hehe. Nä, men jag är ju rasande effektiv när jag har ångan uppe, ska jag städa så har jag dammtrasan i näven nästan innan jag hinner få av mig skorna och tjoff, tjoff, tjoff så är allting klart. Men ett sådant beteende passar bäst när man kommer hem till ett tomt hus, är väl inte riktigt okej att bara döna in och ignorera den person som gått hemma hela dagen och eventuellt är lite socialt utsvulten (något jag aldrig kommer att bli) och som vill prata och umgås. 

Åkte sedan till stallet lite tidigare än vad jag behövde tid för att hinna gå en runda innan teorin. Remus går numera oftast så långsamt att det liksom inte blir någon riktig power i walken när han är med, så vill jag ha lite puls, och det ville jag efter en dags stillasittande, så får jag fixa det på annat sätt. Powerwalkade runt beteshagarna och funderade på hur pigga hästarna skulle vara nästa vecka när de gått på gräs dygnet runt i en vecka. Förmodligen inte alls pigga, gissade jag. Sedan var det teorilektion på temat "bett" som var intressant och drog ut på tiden så jag var inte hemma förrän kvart i nio fastän jag sagt till min man att "jag kommer nog senast åtta". Men han har väl lärt sig efter alla år att tider som man säger när det handlar om häst- eller hundrelaterade aktiviteter mer är att betrakta som riktlinjer (jag borde också ha lärt mig efter alla år att det är helt orimligt att säga att man kommer hem "senast då och då" för det GÖR man inte). 

Jaha, och så blev det äntligen fredag! Idag ska jag springa en liten runda efter jobbet, sen handla, hem och köra ett benpass och hugga lite ved och sen är det soffan som gäller. Helgen ser lugn och fin ut, ska träna viltspår imorgon och sen är det inga andra planer alls. G-Ö-T-T. 

Here we go again?

Here we go again?

A lifetime of endless rain

 Igår satt jag på ett möte med min projektledare och vår HR-chef, båda är kvinnor, och så nämnde projektledaren att hon hade fått tag på en så fantastisk bild på vår koncern-VD där han såg så avslappnad ut och det var så olikt honom för han är väldigt stiff och korrekt, Gud vet var hon hade fått den här bilden ifrån men hon var väldigt nöjd med den och snacket gick lite i banorna I think he looks like this when he's not working och jag deltog ju inte direkt för jag hade inte sett bilden, men någon gång flikade jag in ett "mhm" för att visa att jag lyssnade. Och vid något tillfälle tolkade HR-chefen det som att det var ett sånt där skrockigt "m-HMMM", lite oh-la-la-aktigt, som om jag liksom gick igång på tanken på en bild av vår avslappnade VD, och så skämtade (alltid oklart med HR-personer?) hon om det, och då kände jag att om jag protesterar nu och säger att nej nej, det var inte alls var så jag menade, då VERKAR det ju verkligen som om jag GÅR igång på det på riktigt, så jag fick liksom bara jamsa med lite i det här och upprepa mitt "m-HMMM" lite mer överdrivet den här gången, och de andra två skrattade så att de höll på att dö och min projektledare sa saker som I totally love and respect you but I'm definitely gonna tell him about this, tror i och för sig inte att hon menade allvar men jag fick ju bara haka på och skrocka vidare om Imagine what will happen with my career now? och så vidare. Vet inte om det var någon nyans i engelskan som jag missade, eller om de två andra helt enkelt bara var så utsvultna på skämt att de högg på vad som helst, för jag fattade verkligen inte vad det roliga var från början. 

Jobbade, åkte hem, gjorde min fotrehab, åkte till stallet, gick en barfotapromenad i stallskogen, tittade på hästarna som gick och betade i sommarhagar p g a teorivecka. Hade möte om arbetsmiljö och säkerhet som började allvarligt men mynnade ut i fniss och tjejsnack. Men lite fick vi i alla fall gjort av det berg av ogjorda saker som tidigare styrelser lämnat efter sig. 

Idag är det inget särskilt som händer, det är ju teorivecka vilket innebär teorilektion och ingen ridning. Idag bjuder jobbet på pizza alternativt smörgåstårta till lunch, men jag gillar varken det ena eller det andra så jag håller mig till min matlåda vid skrivbordet. Ska jobba in lunchen idag och sluta tidigare är planen, inte för något speciellt utan mer för att slippa stressa med allt här hemma innan jag ska tillbaks till stan och stallet igen. Så får det bli. 

Hundnätter

Har läst Hundnätter av Mirja Unge. Tidigare har jag läst Järnnätter, som jag tyckte var helt fantastisk, och Det var ur munnarna orden kom, som jag också tyckte mycket om. 

Detta är handlingen:

Nadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?

Om man har läst tre böcker av samma författare och blivit helt hänförd över språket och skildringarna, då kan man väl säga att man rent generellt gillar den författaren? Den här boken är dock inget för den som är petig med interpunktionen, den är skriven lite i samma stil som boken Jänken av Märta Weiss som jag också tycker mycket om (trots att jag kan vara petig med interpunktionen, men ibland passar det att göra sig fri från reglerna). Fast med en avsevärt mer handlingskraftig huvudkaraktär än Inger (Nadja påminner lite om Bente i Järnnätter tycker jag). Lite oklar handling ibland, och man får ingenting gratis serverat. Men älskade språket, miljöskildringarna, dialogen, drivet, ALLT. Den här boken får fem hippiekollektiv av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.