söndag 21 januari 2024
Saker som stör mig med Danmarks herrhandbollslandslag
Hurra, Sverige-Portugal 40-33
Utomlands
fredag 19 januari 2024
ÅH NEJ, Sverige-Danmark 27-28
Give this song another listen
1. Jag har gått på Komvux tillsammans med nuvarande ägaren (som på den tiden var påläggskalv, fortsättningsvis kallad cykelhandlarens son även om han numera är ägaren) och på den tiden, sent 80-tal och han var kanske 25-ish, var han ett stort as. Bland annat uttryckte han åsikten att tjejer som följde med killar hem från krogen och sedan blev våldtagna fick skylla sig själva. Nu ska man kanske inte döma någon hela livet för vad den hade för åsikter för 35 år sen, men...jo, det ska man nog ändå? En annan gång skulle vi ha muntliga presentationer i religion, och då var det en som var hemskt nervös och stod och mumlade och prasslade med sina papper med skakiga händer och det hon hade att säga var väl strängt taget inte jätteintressant, men man får ju ändå lyssna och jag tycker nog att man också kan kosta på sig att le och nicka lite uppmuntrande mellan varven för att stötta en som så uppenbart är utanför sin comfort zone? Men cykelhandlarens son lade sig demonstrativt med huvudet i armarna och låtsades sova, och när läraren sa till honom att det var väl ganska respektlöst mot den som talade så tyckte han att jamen vadå, det var ju så tråkigt det hon hade att säga, jag orkade faktiskt inte lyssna.
2. En kollega till mig var där och tittade på en cykel. Med sig hade han sin son, som då var 5-6 år någonting, och sonen gick runt och kollade lite för sig själv och råkade välta en moped (eller ja, jag vet inte hur man bär sig åt för att "råka" välta en moped för dom är väl ändå ganska stabila, men det var i alla fall vad som hände och det var ju såklart inte med flit). Han blev såklart jätterädd och började stortjuta, cykelhandlarens son kom rusande och ojade sig över hur det hade gått med mopeden och först efter att han konstaterat att den var oskadd så slängde han ur sig ett Och hur gick det förresten med grabben?
3. En person skrev på företagets Facebooksida och klagade på att hen köpt en cykel för 5000 kronor, och så visade det sig att nästa dag var priset nedsatt med 25 %. Personen tyckte då att det kunde väl ändå personalen ha upplyst om för i så fall hade ju hen kunnat vänta en dag med att köpa sin cykel och sparat en rejäl slant. Men då gick cykelhandlarens son in och svarade rätt aggressivt något i stil med att det var minsann bara han som visste när de skulle ha rea och det var ingenting som personalen i övrigt hade något med att göra och köpt är köpt och här var det inte tal om någon goodwill inte.
Till stallet istället, v 3 2024
Tycker den här terminen har börjat lite hattigt. Vecka 1 blev ju torsdagens ridning inställd p g a snökaos, förra veckan var det dock som vanligt, den här veckan avbokade jag i måndags p g a befarat mera snökaos (som i och för sig inte blev så farligt sen visade det sig, men sånt vet man ju aldrig i förväg).
Men igår var det i alla fall Köttbullstorsdag. Köttbullen har satt en våldsam vinterpäls trots att hon haft täcke, och det är ju inte läge för klippning nu när det är så kallt, så hon är inte jordens piggaste om man säger så. Fick kämpa på ordentligt för att få fram henne. Vi red en övning med skänkelvikning, rakriktning, skänkelvikning, rakriktning osv längs diagonalen, det gick ändå skapligt för att vara sidvärtsrörelser. Sen skulle vi göra samma sak i galopp, då blir det ju inte direkt skänkelvikning men ändå någon slags förflyttning i sidled. Det gick väl också hyfsat för att vara oss, men det viktigaste var att hon liksom bara rullade på i galoppen och till och med gjorde en antydan till att vilja samla sig. Det var såklart tre sekunder med en känsla av att vara odödlig som ingen människa lade märke till, men jag svävade på små moln. Sen galopperade vi i andra varvet och de där små molnen försvann, för dels var det Köttbullen svåra varv och dels började hon bli trött, så där var det inte tal om något mer än i stort sett bara hålla igång galoppen och rida själva övningen, formen fick komma i sista hand (detvillsäga i det här fallet inte alls). Aja, man får leva på smulor. Nästa vecka är det teori, men eftersom vår första torsdagslektion blev inställd p g a snö så får vi rida istället för att ha teori på torsdagen. Så nästa vecka blir också lite rörig med teori på måndagen och ridning på torsdagen, och sen är det hoppning måndagen därpå och då får jag väl se hur jag gör, haha. Vet ju inte vilken häst jag ska ha ens en gång, man brukar byta efter att det har varit teori, men tänk om jag får någon som jag knappt har ridit och så ska man hoppa? GULP? Man är ju inte Henrik von Eckermann precis.
torsdag 18 januari 2024
Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet
Har läst Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet av Heidi Linde, och det tycker jag att du också kan göra. Det här är handlingen:
Efter tjugotvå års äktenskap vill Vigdis bryta sig loss. Men hur kan hon rättfärdiga beslutet att lämna en man som är en bra far, inte slår, inte dricker och inte ligger runt? Kanske handlar det om förväntningar, om att lägga ribban lite lägre. Men hur lågt kan ribban läggas innan självföraktet tar över, innan man kvävs, innan man dör?
Linn har alltid varit den vackra. Nu upptäcker hon att män inte längre vänder sig om efter henne på gatan. Och om hon har förlorat sin attraktionskraft, vem ska hon då vara?
Vigdis och Linns historier flätas in i varandra av tillfälligheter. När historien är slut befinner de sig båda på en helt annan plats än när den startade.
Jag gillade verkligen den här boken, det var liksom så mycket igenkänningsfaktorer även om jag aldrig direkt har varit i de där situationerna. Men det var så otroligt...levande, det var som att det var mitt eller vem som helsts liv, vardagligt med ett inslag av spetsig humor som var så spot on. Njöt av varje sida, den här boken får fem flaskor Ringnes av fem möjliga. Marsch iväg till bibblan med er.