Stealing in the name of the Lord

Någon gång i december så fick jag för mig att jag skulle börja ta en sån här ingefärsshot varje morgon för det ska ju vara så himla nyttigt och bra på alla sätt och vis. Var dock inte så ambitiös att jag köpte hem färsk ingefära och gjorde egen, men på hälsokosthyllan i affären hittade jag en färdigblandad variant med ingefära och chili och det kändes lite härligt att liksom hälla i sig en snaps med hetta varje morgon och det riktigt kändes hur immunförsvaret sträckte på sig lite extra och ställde sig med garden uppe (inbillade jag mig). 

Ända sedan jag började jobba efter julledigheten så har jag känt en sån ofattbar HUNGER. Tänkte först att jaja, det är väl som jag har töjt ut magsäcken under julledigheten, det går väl över. Trots att jag inte direkt har ägnat mig åt frosseri, men det är klart att lite mer än vardagens påvra matlådeluncher har det ju blivit, men får kroppen bara ställa in sig på de vanliga mat- och sovklockerutinerna så ska det väl gå över på ett par dagar, tänkte jag. Fast det gjorde det inte, och jag var liksom hungrig så att det nästan gjorde ont i magen trots att jag åt frukost, lunch och kvällsmat precis som vanligt och absolut inte mindre, snarare mer. Tänkte då att jag kanske powerwalkat igång en högre nivå på metabolismen, men det kändes också lite VÄL långsökt. 

Tycker det här blev värre och värre och droppen kom häromdagen när jag kom hem vid 14-tiden och kände mig fullständigt utsvulten trots att jag ätit lunch klockan 12. Stoppade i mig ett par nävar nötter och mandlar innan jag gick ut med hundarna och ytterligare ett par nävar innan jag tränade, för det brukar ju mätta rätt bra men det gjorde de inte nu. Sedan åt jag kvällsmat, jag äter i princip alltid samma (knäckebrödsmackor, kokt ägg, frukt och lite nötter) och när jag var klar med den så var jag fan i mig fortfarande hungrig fastän jag i normala fall är håller mig mätt och belåten på det till nästa dag. 

Det var då tröga jag började fundera i banor som Men det kanske inte är som att jag är hungrig, det kanske är magkatarr? Slog först bort det, för magkatarr hade jag till och från när jag var i 20-årsåldern när starkt te och cigaretter ersatte stora delar av kostcirkeln plus att man rätt ofta satt uppe och löste världsproblem nätterna igenom (var också ensamstående småbarnsförälder, men på den tiden var det såkallade livspusslet inte uppfunnet så det var inget man behövde lida av) och rent allmänt slarvade en hel del med både mat och sömn. Fattade dock inte varför jag skulle få magkatarr NU, när jag nästintill lever som ett dygdemönster så först avfärdade jag tanken, men sen började jag ändå fundera på om det var något som hade ändrats i mina vanor och rutiner, och det var ju den där dagliga ingefärsshoten med chili dårå. Fast jag tog den här shoten varje dag under julledigheten och den här HUNGERN dök ju inte upp förrän jag började jobba? Kom fram till att det antingen var att jag äter en stadig frukost när jag är ledig, och när jag jobbar äter jag bara ett knäckebröd och dricker ett glas vatten på morgonen hemma (äter sedan min riktiga frukost på jobbet), så den här shoten på i princip fastande mage ALTERNATIVT shoten i kombination med jobbkaffe (dricker aldrig kaffe hemma, bara på jobbet) var väl det som blev dödsstöten även för min i normala fall rätt så tåliga magslemhinna. Testade att utesluta shoten och nämen då försvann visst de här plågsamt sugande hungerkänslorna också nästan från en dag till en annan. Känner mig både lite smart (som ändå räknade ut det) och inte alls särskilt smart (som tog drygt två veckor på mig att inse sambandet) på samma gång. Nu får det vara färdigexperimenterat med ingefärsshot för min del. 

Igår kom det ytterligare en SNOW BLIZZARD så jag gav mig själv snöledigt efter lunch och började bege mig hemåt för att hinna hem innan blåsten gjorde att vägarna försvann i snödrev. Körde i 40-50 km/h och det gjorde alla andra också, så det gick fint. Hemma hade det kommit kanske 15 centimeter snö, så det var bara att vänta på att det  skulle sluta snöa och sen ge sig ut och skotta. Sedan gick jag en promenad som inte var behaglig för det var innan det hade blivit plogat och jag HATAR att vada omkring i lössnö och känna att man bara glider omkring och liksom inte kommer någonstans. 

Kom hem och då hade min man satt igång Viaplay och letat rätt på matchen mellan Norge och Portugal som precis hade börjat. Lite gulligt ändå, för min är 0 % sportintresserad, men har genom att vara gift med mig tvingats till ett visst medberoende när det kommer till handboll. Såg Norge förlora matchen, det var lite oväntat fast spelar man oavgjort mot blåbärsnationen Färöarna som de gjorde i gruppspelet så är de väl inte bättre än så just nu (vilket senare på kvällen bekräftades av min norska kollega som hörde av sig för att gratulera till segern mot Slovenien). Såg sedan matchen mellan Danmark och Nederländerna där Nederländerna inledde starkt och höll jämna steg till en bit in i andra halvlek, men sedan drog danskarna ifrån och vann överlägset. Vet nu inte om det berodde på att Danmark är i ruggigt bra form (troligtvis) eller om det var för att Nederländerna faktiskt börjar bli trötta och slitna efter ett antal matcher (dom springer ju som galningar hela tiden) där de går runt på ganska få spelare, nu i matchen mot Sverige så drog ju han Benghanem, som spräckte ett ögonbryn förrförra matchen och fick spela med ett stort bandage runt huvudet i matchen mot Sverige, av korsbandet, så det blev ju ytterligare en viktig spelare mindre i truppen. Hoppas ändå lite på det senare för annars blir det inte lätt för Sverige i morgondagens match. 

Ja, sen var det ju Sveriges match och sen läggdags. Tur att det i alla fall bara är matchdagar varannan dag nu i mellanrundan för matcherna som börjar 20.30 slutar ju i regel inte förrän runt 22-tiden och det inverkar menligt på min skönhetssömn. Aja, det är ju bara handbollsmästerskap två gånger per år (om det inte är OS-år). 

Idag står jobb, städning och ridning på schemat. Hoppas på att få något besked från Post Nord angående den försvunna elcykeln, men det är väl att hoppas för mycket. Mailade supporten på elcykelaffären igår igen och beskrev den i sanning märkliga rutten som Post Nord tagit. Alltså jag fattar ju att de inte åker från A till B med ett paket utan att de åker mellan olika terminaler och lastar om, men i det här fallet har de ju kommit så långt som till en terminal 3 mil härifrån, sedan har "kollit" fått åka till en terminal 30 mil härifrån och sedan står det "chaufförens avisering misslyckades". Ja, det tror fan det när han (skulle kanske skriva hen här för det skulle väl lika gärna kunna vara en kvinna, men KÄNNER PÅ MIG att det är en man) är 33 mil från tänkt destination? Supporten har ännu inte svarat på detta, börjar känna mig LESS. Vet nu inte om jag ska ge dottern en bild på cykeln när vi firar henne på lördag, eller om jag ska köpa en symbolisk present istället och så får hon cykeln när (OM?) den kommer. Djävla kuk-Post Nord. 

Hurra, Sverige-Slovenien 28-22

Puuh, så var Sveriges första match i huvudrundan avklarad och efter en lite blek inledning med ett lite svajigt anfallsspel och tre missade straffar, men också några fantastiska räddningar så lossnade det framåt och försvaret blev en massiv mur som var nästan omöjlig för slovenerna att forcera. Tror domarna varnade för passivt spel i säkert 75 % av de slovenska anfallen för de kom helt enkelt inte till, och efter passivitetsvarningen har man med de nya reglerna bara 4 passningar på sig innan avslut måste komma, och då blir ju skotten mot mål därefter. Palicka storspelade dessutom så det var en fröjd att se. Thulin kom in på slutet och gjorde ett par fina räddningar han också. G-Ö-T-T. Nu väntar ärkefienden Danmark (som spelade skjortan av Nederländerna tidigare idag) på fredag. GULP.

Mestadels a walk down föreningslivets memory lane

Jag är ju en sån som gillar att planera och styra upp, ibland önskar jag att jag var en lite mer skönt avslappnad go with the flow-typ som bara tar saker som dom kommer och aldrig bekymrar sig om något vare sig i förväg eller i efterhand. Men det där go with the flow-andet ligger inte riktigt för mig utan jag vill hellre peka med hela handen och tala om var skåpet ska stå och att det ska vara ordning och reda på hyllorna med mera. 

På måndag ska jag ha ett jobbmöte med lite halvhöjdare i min organisation. På (eller heter det i?) Kastrup. UTOMLANDS alltså. GULP. Mötet börjar 08.30, första bussen hemifrån går 05.08 och är framme 07.43, meeeen denna resa inkluderar tre (3) byten mellan buss och tåg och det kan man väl ändå ge sig fan på att det kommer att strula någonstans. Plus att tåget ju inte precis stannar utanför där vi ska vara och även om det ser ut att inte vara så långt på kartan så är det en rejäl motorväg som ska passeras och det gör man ju inte hur som helst som gångtrafikant utan man får gå världens omväg för att komma till någon slags gångbro och sedan lika lång väg tillbaka på andra sidan, vet jag sedan tidigare besök. Som om det inte var nog med det så slänger Skånetrafiken in lite jokrar i leken i form av bussavgångar till/från Nästan-Österlen som ställs in med kort varsel på grund av brist på busschaufförer. STRESSEN DÄR VA! ojade jag mig, men min chef (som ska till samma möte) tyckte inte att det fanns någon anledning att jag skulle upp i ottan och stimma med kollektivtrafik och ha mig, utan han bokade helt sonika in mig på ett hotell på (eller om det nu heter i?) Kastrup på söndag kväll. Lyxigt! Sovmorgon! Hotellfrukost! Något att se fram mot under the oxweeks. 

Igår kom matchschemat för mellanrundan i handboll, och då var det först så himla förnämligt att det var matchdagar onsdag-fredag-söndag-tisdag, vilket innebär att jag i alla fall inte behöver missa något p g a ridningen (eller missa ridningen p g a handbollen, fast där går nog gränsen till och med för mig?). Men sen kom jag ju på att HJÄLP, på söndag kväll (då Sverige möter Portugal) så är jag ju i DANMARK och det är ju inte 100 % säkert att hotellet har ett tv-utbud som sänder annat än möjligen Danmarks match mot Norge (som jag i och för sig också är intresserad av, men inte lika intresserad som av Sveriges match såklart). Ojade mig i tanken kring detta och mindes ett annat mästerskap där jag satt på ett hotellrum och försökte uppdatera Gameday-appen med ett hackande wifi. Ej kul! Men sen kom jag ju på att jag ju nu har Tele2-appen på telefonen och via den kan jag logga in på Viaplay och därmed streama alla matcherna. Testade och det funkade, så nu känner jag mig 100 % lugn igen. Kan kanske till och med chromecasta (eller vad det nu heter) bilden från telefonen till hotell-tv:n, vem vet? 

Förra veckan var det en i stallet som undrade om jag inte ville vara med i tävlingskommittén och vem är väl jag att säga nej? Nä just det, så jag sa ja. Tänker att det blir nog i alla fall inte lika betungande som förr, när vi varje år arrangerade championatskval i dressyr för unga hästar och ponnyallsvenskan i både hoppning och dressyr plus dom vanliga klubbtävlingarna, tror vi hade två i dressyr och två i hoppning varje år. Grejen med allt på den tiden var att exakt allting fick skötas manuellt, vilket var otroligt tidskrävande. Året innan så fick man skicka in ett förslag till distriktet på vilka datum och klasser man  tänkte ha tävling kommande år. När deadline för alla förslag hade passerat samlades alla distriktets tävlingsarrangörer för ett fysiskt möte där man skulle gå igenom alla förslag och se till att det inte var två klubbar i närheten av varandra som hade tävling samma helg. Där kunde det bli otroligt segdragna diskussioner med tungt vägande argument i stil med Men i vår klubb har vi ALLTID haft ponnyhoppning första lördagen i september, det är tradition. Var man inte där och bevakade sina dagar så kunde man mycket väl bli överkörd och få några helt andra datum än man planerat. 

Detta gjorde man alltså året innan (och gör kanske fortfarande? fast jag tror inte det, i alla fall inte på detta omständliga sätt) och sedan var den såkallade tävlingsterminen klar. Inför varje tävling så fick man sedan sitta i timmar och ringa runt och försöka få tag på olika domare och banbyggare för att boka in dom, för ingen hade mail (i alla fall inte som man visste, det fanns bara en telefonlista) och ingen hade heller mobiltelefon (i alla fall inte som man visste, telefonlistan omfattade bara fasta telefonnummer) utan det var inte sällan som Nää, nu har jag provat att ringa NN fyra gånger och ingen svarar, vi provar med nästa namn på listan suckades fram bland oss som hade detta som uppgift. Man hade ju ändå sina favoriter bland domarna och banbyggarna som man ville anlita, men det gällde att sno på innan dom blev uppbokade någon annanstans.

Sen skrev man ihop en proposition  med vilka klasser och bedömningar det skulle vara. Sen skickade den med post till distriktet, som godkände och tryckte den i sin fysiska tävlingskalender som skickades ut till alla klubbar och alla ryttare som hade löst licens. Sen skulle man hantera alla anmälningsblanketter som kom med post, man fick papperskopior av kontoutdrag från postgirot som skulle stämmas av med inbetalningar. Sen fick man  lotta startordning på det gamla hederliga sättet genom att lägga lappar med de tävlandes namn i en hatt. Startlistor skulle skrivas ut och kopieras och någon vecka innan tävlingen så skulle dessa plus ryttarmeddelande skickas ut med post till alla deltagare och funktionärer, man fick sitta och stämpla alla kuvert med en sån där B-föreningsbrev-stämpel för att det skulle bli lite billigare porto. Sen kom själva tävlingsdagen och då skulle resultaten registreras på blanketter med karbonpapper varav en kopia skulle arkiveras och en skickas (med post såklart) till distriktet, plus att man sedan skulle lägga ut resultatet på sin lilla html-hemmasnickrade hemsida, osv. Sedan skulle resultatlistor skickas till lokaltidningarna (inte för att de tog in dom för det fanns alltid någon fotbollsmatch från division hundra som trängde sig före) och sen började alltihop om igen inför nästa tävling. Det var ju ett DJÄVLA slit när man tänker tillbaka. Nu finns det ett system som hanterar allting, både anmälningar och propositioner och betalningar och resultat, med några få knapptryckningar.  Som jag har förstått det alltså. Smidigt, särskilt det där med betalningar för det var ju ett djävla HÄRKE att sitta med de där kontoutdragen och pricka av och sen var det folk som inte hade betalat samtidigt som de anmälde utan skulle betala kontant på tävlingsdagen och vissa påstod att de visst hade betalat fast det hade inte hunnit registreras (minns inte hur ofta man fick de där kontoutdragen på post, en gång i veckan kanske? så det var ju mer regel än undantag att någon betalning fortfarande svävade omkring i ett postgirolimbo) och då skulle de ha med sig kvitto att visa upp och det var kontanter och växelkassor som skulle hanteras och ja, det var ett himla meck helt enkelt. Sen kom det första elektroniska systemet för tävlingar, fast det hade vi ingen större nytta av. Under några år var det frivilligt att använda det, sedan blev det obligatoriskt och då fick vi begära dispens för att komma undan, för den elektriska kapaciteten i vårt  kombinerade tävlingssekretariat och kiosk var  minst sagt underdimensionerad så varje gång man använde en dator och samtidigt skulle grädda en våffla så gick propparna och då skulle man hitta nyckeln till verkstaden där elcentralen fanns och leta rätt på reservsäkringar samtidigt som köerna för att få en varm macka eller en kopp kaffe växte sig milslånga. THOSE WERE THE DAYS. 

Så är det nog inte längre, hoppas jag. Klubben har inte heller lika många tävlingar som jag har förstått det, men såklart kan jag tänka mig att hjälpa till med det. Älskar ju tävlingar och tävlingsatmosfär och mitt bästa är nog fan att vara på tävling men inte själv tävla. Gillar ju tävlingsmomentet, men fan vet om det inte slås av att gå omkring på en tävlingsplats och vara kolugn och skojfrisk när alla andra är nervösa och hispiga. Inte för att man kanske kan vara så himla KOLUGN när man har ansvaret för att allting flyter, men ändå. Det är en speciell känsla. Igår fick jag ett meddelande på Messenger från en i den befintliga tävlingskommittén om att dom hade en chattgrupp på WhatsApp så om hon fick mitt telefonnummer så kunde hon lägga till mig där. Jag fick ju ladda ner WhatsApp och låtsas som att jag hade den, nu känns det som att jag bara är ett litet steg från att börja använda TikTok också? Haha. Senare på kvällen så fick jag meddelande från valberedningen där en som var tilltänkt för den kommande styrelsen hade hoppat av så var jag fortfarande intresserad? Ja, det var jag väl då. Nu kommer jag alltså att sylta in mig i styrelsearbete igen, så Gud mig förbarme. Föreningslivet, kan inte leva med det men inte heller utan det. 

Igår åkte jag hem efter jobbet, solen sken och himlen var blå och det var femton grader kallt. Gick en promenad med hundarna, det var kallt men ändå okej. Kom hem, tränade ett pass pilates, kom på att jag måste hämta en bok på bibblan som jag reserverat och fått meddelande om för rätt längesen att den hade kommit. Man måste ju hämta sina reserverade böcker inom en viss tid, annars åker de vidare till nästa på kölistan. Det behövde också handlas. Kände kraftigt att jag verkligen inte PALLADE att gå ut i femton minusgrader en gång till och kånka hem kassar från affären på det, så det här miljösvinet tog bilen. Det är inte ens två kilometer så skämmas ska jag och inte vet jag om jag gjorde någon större vinst på det heller, för det var ju femton minusgrader även inne i bilen som inte hann bli varm på den lilla rundan. Syndens lön är kanske inte döden, men något straff skulle jag väl ändå ha och det fick jag, för när jag packade upp kassarna så visade det sig att den påse potatis jag tagit innehöll en rutten och blöt potatis som under färden hem luckrat upp papperspåsen i botten så att alla potatisarna ramlade ut när jag lyfte påsen ur kassen. Sånt där skulle man väl egentligen gått tillbaks och klagat på, men orka Mallorca. Det var bara en dessutom, resten av potatisarna såg fina ut så jag sköljde bara av dom och stoppade ner i en annan påse. Sen var det äntligen dags för kvällsmat och handboll, såg matchen mellan Serbien och Montenegro som var sådär spännande som bara ett Balkanderby kan bli. Hejade på Montenegro och dom vann till slut med 30-29 efter en väldigt jämn match som hade kunnat gå åt skogen eftersom den montenegrinske målvakten fick rött kort i början av andra halvlek och ersättaren till en börja med gjorde ett rätt blekt intryck och dessutom fick en boll i ansiktet ganska omgående. Men han ryckte upp sig, räddade bland annat två straffar och sista målet sattes när det (på riktigt) var en sekund kvar. 

Började sedan kolla på matchen mellan Tyskland och Frankrike som såg ut att kunna bli riktigt spännande, men kände också att jag behövde komma i säng så jag kollade fram till halvtid och sen gick jag och lade mig som den ansvarsfulla människa jag är. 

Idag skulle jag egentligen till Laserkvinnan, men eftersom det ska snöa och vägen dit är både smal och vältrafikerad så kände jag att jag inte riktigt var sugen på det, så jag bokade om. Fick en ny tid i början av februari, vilket känns avlägset men jag kanske kan unna mig någon thaimassage eller liknande innan dess. Igår hade jag sinnessjukt ont i ena skulderbladet, eller egentligen inte ont utan mer som kramp och det stramade och drog och irriterade, nästan som att det kliade inuti muskeln på något sätt. Otroligt irriterande, fick nästan panik för det gick inte över vad jag än gjorde. Stretchade på alla håll och kanter, låg på en värmedyna, låg på en tennisboll, ingen förändring. Idag har det släppt lite och hela skulderbladet är ömt, men hellre det faktiskt. 

Ja, idag ska det ju som sagt snöa, bläää. Så det blir väl till att skotta snö i eftermiddag antar jag. I måndags så hade faktiskt min man skottat innan jag kom hem, vilket var en lyx av guds nåde men tror inte två underverk kommer att inträffa samma vecka. Hehe. Nästa vecka ska det enligt prognosen bli plusgrader och sen hoppas jag att det fortsätter så. Sen har vi ju egentligen filmkväll ikväll, men eftersom det också pågår ett handbolls-EM så gäller inte vanliga regler. Nu har min dotter föreslagit att vi ska äta på Pinchos på lördag för att fira hennes examen. Det hade ju varit klädsamt om den där djävla elcykeln som Post Nord supit bort x 2 hade varit på plats då, det återstår fortfarande att se. Supporten på elcykelfirman "jobbar på det" sägs det.  

A hymn called "Faith and Misery"

I min väderapp stod det att det skulle vara "lätt snöfall" under ett par timmar på måndagen, men det är ju bara prognoser, och verkligheten bjussade på flingor stora som dasslock under förmiddagen. Snabbt som attan hann det bli ett halvdecimetertjockt snölager på det islager som redan fanns, plus att vinden friskade i. KUL! NOT! När vi satt och åt lunch såg det nästan ut som i Emil i Lönneberga när Alfred har fått blodförgiftning och måste köras med häst och släde till doktorn i Mariannelund, så mycket yrde det. Blev mesig och avbokade kvällens ridning (det måste göras innan klockan 14.00 för att man ska få ta igen det vid ett annat tillfälle). Sen visade det sig att den där såkallade snöstormen nog mest var snö från taket som yrde loss och genom vindens försorg hamnade på fönstren så att man knappt kunde se ut, men ändå. Jag är kanske Sveriges mesigaste när det kommer till att köra under skakiga förhållanden som det ju blir när det snöar, snöplogen kan ju liksom inte vara exakt överallt. Min lilla by, Nästan-Österlen, som ligger på  kanten till Linderödsåsen och är kuperad därefter, det är backe ner och sen backe upp på genomfartsleden som man måste passera för att komma ner till det riktiga Österlen, och ibland ärcker det med att det kommer fem snöflingor så står det någon lastbil på tvären i någon av backarna och blockerar all trafik. Så det är ju ytterligare en anledning till att STANNA HEMMA när det snöar, även om det nu inte skulle råka vara orange utan bara gul varning. Surt att missa ridningen förvisso, men terminen är lång och det ska väl ändå inte vara nån himla Game of Thrones-vinter som varar i flera ÅR, va, va, va?

Tog mig hemåt i sakta mak och var allmänt irriterad p g a jobbgrejer och män. På mitt jobb är det påfallande ofta så här: det finns saker som måste göras med en viss regelbundenhet samt dokumenteras p g a lagstiftning och villkor i verksamhetstillstånd, detvillsäga det är inget som just jag hittar på bara för att det är skoj. Ändå blir vissa grejer som måste göras inte gjort annat än när jag påminner, och när man, jag, påtalar att det måste finnas någon styrning så är det inte sällan som det står vuxna karlar med utslagna armar och gapande munnar och påstår sig inte ha en aning om någonting och det känns som att jag är läraren som undrar varför inte läxan blivit gjord och de undrar om det går att köra med att hunden åt upp den en gång till eller om det blir för genomskinligt.Tycker det är anmärkningsvärt och tröttsamt med folk som ändå ska föreställa vara i någon form av ledande befattningar och som har detta som sina ansvarsområden inte klarar av att styra upp saker och se till att det blir gjort?

 Jaha, igår diskuterade vi en sak som, jag skojar inte nu, har varit på tapeten sedan 2016 men som ändå inte snurrar av sig själv trots tio miljoner påminnelser. Och då är det ofta, ofta, ofta så här, inte bara kring den här specifika saken utan allmänt: de här vuxna karlarna säger att de "inte vet" hur något ska göras (eller hur man ska styra upp det), och att de "får fundera på det". Och okej, det är ju inte alltid man har en färdig lösning att snyta ur näven, men vid kommande uppföljning så har de antingen glömt att fundera, eller inte kommit på något sätt att se till att det blir gjort. Och efter ett antal såna påminnelser så säger jag: okej, men kan vi göra [så här] tills någon kommer på något bättre? Och eftersom ingen har något bättre förslag så får de motvilligt foga sig i att göra [så här], men då har det ju på något sätt hamnat under rubriken "not invented here" och så görs det ungefär med samma entusiasm som om man "kommit överens" med sitt barn om att det ska städa sitt rum varje vecka. 

Och om någon undrar så tycker jag det är extremt tröttsamt att ständigt behöva påminna andra om att göra sitt jobb och att ingenting blir gjort av sig självt utan att man, jag, hela tiden måste hålla andras bollar i luften. Och att be om hjälp från högre instans hjälper föga, det har jag provat men när även högre instans antingen är lite konflikträdda eller bara själva helt oförmögna att styra upp basic grejer så blir det ju därefter. 

I alla fall. Kom hem igår och var irriterad. Fick för mig att jag skulle ventilera ovan nämnda jobbgrej, som alltså i stora drag gick ut på att jag föreslagit att man ska göra [så här] veckovis, tagit fram en färdig blankett för dokumentation och en instruktion på blanketten var, när och hur [det här] ska göras samt var blanketten ska lämnas och till vem. Nähä, men då gick min man in i något slags mansplaining-mode och skulle förklara för mig hur man på ett mycket bättre sätt kunde göra [så här]. När jag för tredje eller fjärde gången fick samma klämkäcka tips, efter att tre eller fyra gånger förklarat varför man inte kunde göra som han föreslog utan man måste göra [så här] p g a orsaker som man inte känner till om man inte jobbar på mitt jobb men istället för att vara lite djävla ödmjuk inför att man kanske inte är 100 % insatt i varför saker måste göras på ett visst sätt på en arbetsplats där man inte själv jobbar så fick jag höra samma tvärsäkra påstående att [så här] var helt fel sätt att göra det på, man skulle göra [så där] istället och då tappade jag det lite och fräste att det här har jag dividerat om i ÅTTA DJÄVLA ÅR på jobbet och NU RÄCKER DET FAN I MIG. Sen gick jag ut och gick lite i vredesmod och svor inombords över män i allmänhet och min man och vissa kollegor i synnerhet. 

Kom hem, stövlade ut i köket med ytterkläderna på för att ta ut soporna eftersom det är tömning imorgon, naturligtvis var påsen med plastförpackningar överfull och någon (gissningsvis vi båda, påstår inte att jag är oskyldig här) hade istället för att gå ut och lägga den i soptunnan bara tryckt ner innehållet för att kunna få plats med lite till och lite till och lite till, vilket innebar att när påsen nu skulle lirkas ur sin behållare så vällde en massa med våld hoppressade plastförpackningar upp och ramlade ut på golvet och spillde ut lite äckelvätskor som luktade fermenterad APRÖV. Här kunde ju min man, som stod och fixade mackor, frågat om jag kanske behövde lite HJÄLP istället för att fråga om jag ville ha en kopp te som om vi vore i någon djävla brittisk dramaserie, men sån intuition hade han inte. Sedan var stämningen lite frostig. Tinade väl upp lite när klockan blev 18 och det var dags för handboll. Såg matchen mellan Polen och Färöarna som Färöarna tyvärr förlorade trots ungdomlig entusiasm, härlig attityd och gött publikstöd. Men de såg ju också litegrann ut som ett välartat handbollsgymnasium på klassresa när de skulle försöka ta sig igenom de storvuxna grobianerna i det polska försvaret (en polsk spelare är två meter lång, en annan är 2.02 och en tredje 2.07) och matchen som ändå varit absolut jämn i 55 minuter rann iväg åt fel håll. Tyvärr, men ändå kul att Färöarna visar att de är att räkna med inför framtiden. 

Sen var det Sveriges match och den gick ju till slut vägen och sen var jag så djävla uppskruvad och adrenalinfylld att jag hade svårt att sova. Gick och lade mig i mitt Flickrum™ för alla tre hundarna hade tryckt ner sig under mitt täcke och det blev alldeles för varmt och trångt, men i Flickrummet™ var det svalt eftersom det ju inte finns något element därinne. Blev dock inte jättemånga timmar på sömnkontot, men det var nog mest handbollens fel faktiskt för jag frös inte annat än precis när jag kröp ner i min  lilla lastpallssäng. I morse när jag steg upp var det fjorton grader kallt (utomhus) så det var bara att palta på sig understället och lajva Michelingubbe. Och imorgon ska det komma ÄNNU MER snö, tror jag blir galen. Vet att det är meningslöst att klaga på vädret för det finns ju exakt ingenting man kan göra åt det (mer än möjligtvis att flytta till varmare länder), men det här med snö och minusgrader och oxveckor är verkligen ingenting för mig. Men nästa vecka ska det tydligen bli mildare, såg att någon dag skulle det bli FEM PLUSGRADER. Tjoho. 

Har tid hos Laserkvinnan imorgon men tror jag ska avboka för det är ju inte precis drömmen att ge sig ut på de skånska vägarna när snöröjningen fungerar "sisådär". Sen är det kanske inte BARA den bristande skånska snöröjningens fel att all snö som plogas bort omedelbart blåser tillbaks igen, men hur som helst behöver ju inte JAG kasa omkring mer än nödvändigt i detta jävelskap. Over & out. 

Hurra, puuuh, Sverige-Nederländerna 29-28

Ja, puuuuh, här sitter man nu med kaninpuls efter en absolut svinjämn match där inget lag någonsin ledde med mer än tre mål och det säkert 90% av matchen var oavgjort eller ett upp/ner, detvillsäga det kan gå ungefär hur som helst. Det är medias fel, de har hela tiden snackat om att Sverige är det högre rankade laget, Sverige har större bredd, Nederländerna går runt på färre spelare, de kommer aldrig att orka hålla det tempot i sextio minuter osv osv men MAN SKA INTE JINXA, för det orkade dom visst och den där lille puttefnaskern Luc Steins som ser ut att vara ungefär sex år gammal gjorde mål både högt och lågt och vitt och brett, och det fanns ju fler än han i det holländska laget som briljerade och Sverige var ju också bra men gjorde lite väl många tekniska fel om ni frågar mig. Staffan Olsson (för den oinvigde: Nederländernas coach, fd svensk coach, tidigare landslagsspelare under de gyllene åren med Bengan Boys) coachade smart, fast det gjorde Solberg också och mitt i alltihop kunde jag inte låta bli att tycka att Staffan mer och mer börjar likna ledaren för the white walkers i Game of Thrones där han stod och vrålade med det långa håret flaxande och skinnet spänt över kraniet och sådär ofokuserad får man ju inte vara (jag är 50% övertygad om att jag på något sätt påverkar vad som händer på planen, hehe. Skyller det på min mamma som tror att matchresultatet beror på om Sverige har det gula eller blå matchstället). 

Lika som bär?

Men efter ett par mästerliga räddningar av Palicka i slutminuterna lyckades denna megarysare avgöras till Sveriges fördel. PUUUH. Nu får Sverige med sig två poäng till mellanrundan och så blir det match mot Slovenien på onsdag. 

Den förskräckliga apan

Har läst-om Den förskräckliga apan av Stephen King. För den som inte kännder till det så är det en novellsamling där gissningsvis den mest kända novellen (som är riktigt lång och nog nästan skulle kunna passera som kortare roman) är Dimman, som ju blivit både film och tv-serie. Novellerna är av lite varierande kvalitet, en del (till exempel Strandvärld och Den långa resan) är väl enligt mig inte jättemycket att hänga i julgranen, medan andra (till exempel Gudarnas ordbehandlare och Den typ som överlever) är mästerliga (fortfarande enligt mig dårå), och så allting däremellan. Första gången jag läste boken var när den kom ut i slutet av 80-talet, då var jag väl lite mer ute efter enbart skräck och gillade inte riktigt de noveller som inte var det, men de uppskattade jag med några få undantag på ett annat sätt nu.  Gillar också som alltid Stephen Kings personliga för- och efterord där han skriver lite om omständigheterna kring berättelserna. Det är lite svårt att sätta betyg på en novellsamling som spretar så mycket, men eftersom det är Stephen King och jag inte på något sätt behöver förhålla mig opartisk eller ens reättvis så får den ändå fyra flexibla kulor av fem möjliga. 

To make me rise an hour early just like daylight saving time

Jaha, då var första oxveckshelgen avklarad och det har varit mycket handboll på agendan. Tack vare att jag/vi nu har Viaplay så har jag/vi också möjlighet att se ALLA GRUPPERNA. Så i fredags var det först en svinspännande match mellan Island och Serbien som slutade oavgjort trots att Serbien ledde med tre mål när det var 90 sekunder kvar av matchen. Men islänningarna gjorde två snabba mål och när det sedan var sekunder kvar så passade en serb fel så att en islänning kunde sno åt sig bollen och dunka in den i mål. Det var sååå sjukt spännande, och då var det ju inte ens Sverige som spelade. 

Såg sedan ett mycket blekt Spanien få storstryk av Kroatien och Spaniens målvakt Perez de Vargas som ju brukar vara som en himla vägg gjorde väl bara en räddning på hela matchen. Tycker Kroatien verkligen hade steppat upp sitt spel och var riktigt kvicka och raska i anfallsspelet, vilket kändes lite oroväckande. Å andra sidan var det ju inte mycket som stämde för spanjorerna i försvaret och då är det ju lätt att få till målen. 

I lördags traskade jag ut på min av snön numera rätt så predestinerade runda som jag börjar bli lite trött på, men man ska väl inte klaga. Fast det gör jag ju ändå, hehe. Gick 11,5 kilometer och tränade sedan ett pass pilates och städade i hönshuset innan jag sjönk ner i soffan och tittade på skidskytte och läste. Gjorde strömming och potatismos till middag och sedan var det först dags att se matchen Nederländerna - Bosnien & Hercegovina där jag nästan tyckte synd om bosnierna för där var det inte mycket som fungerade alls. Dock oroväckande inför dagens match om det skulle visa sig att Nederländerna är sådär himla bra som de verkade vara, visserligen fick man sedan njuta av att se Sverige fullkomligt mosa Georgien, men det är ju liksom inte handboll på samma nivå. 

När Sveriges match var slut så kunde jag tack vare Viaplays strömningstjänst växla över till matchen mellan Färöarna och Norge som fortfarande pågick. Det otrolig var att det var oavgjort, Norge är ju en stor handbollsnation och räknas som en medaljkandidat och Färöarna spelar sitt första mästerskap någonsin. Fick sedan se en otroligt underhållande avslutning i stil med matchen mellan Island och Serbien där Färöarna låg under med tre mål när det var knappt ett par minuter kvar men ändå lyckades tråckla sig upp och låg under med ett när det var tio sekunder kvar och Norge hade bollen. Och KLANTADE SIG något så gudsigförbarme genom att istället för att bara passa bollen och gå mot mål så var det en som bara stod och höll i bollen och då dömde domarna straff och utvisning för medvetet sabotage av matchen, och Färöarna lyckades sätta straffen och ta en historisk mästerskapspoäng. Glädjen var lika hög som om de hade vunnit hela EM, det var visst 5000 färöingar på plats på läktarna i Tyskland, vilket är 10 % av hela Färöarnas befolkning, och jublet visste inga gränser. Det var kul att se. 

Igår var i stort sett en upprepning av lördagen, fast med lite variationer ändå. Först promenad, sedan körde jag ett benpass och bakade bröd. Sen var det soffan med skidskytte och bok och så var det världscupen i hoppning, tyvärr ingen svensk till omhoppning men man kan ju inte få allt. Lagade kycklinggryta och sedan var det en spännande match mellan Montenegro och Island där Island vann med uddamålet. Var sedan ansvarsfull och insåg att det skulle bli en dålig start på veckan om jag skulle sitta uppe till jättesent och kolla på matchen mellan Tyskland och Nordmakedonien, så där var jag disciplinerad och stängde av tv:n innan jag hade hunnit börja arbeta upp någon entusiasm. 

Jaha, så var det måndag igen och det innebär ju ridning. Är ett litet aber eftersom jag missar Sveriges match mot Nederländerna, men eftersom både Sverige och Nederländerna är klara för mellanrundan så är det ju ingen måstematch för något av lagen, dock är det ju ändå viktigt med vinst eftersom man bara får ta med sig poäng (från gruppspelet) för de lag som också går vidare, detvillsäga om Nederländerna vinner så har Sverige noll poäng med sig i mellanrundan och vice versa. Lite av matchen kan jag nog ratta in på sportradion när jag kör hem, har ju också liverapportering via min handbollsapp men det är ju inte riktigt samma sak. Aja, det är väl världsliga ting. 

Och the neverending story of elcykeln som Post Nord söp bort bara fortsätter. Enligt spårningstjänsten var den i Ankeborg och skulle levereras som i torsdags. Sedan ändrades det till i fredags, men hela fredagen kom och gick utan att någon cykel visade sig. Gick in och kollade i spårningstjänsten och då var den plötsligt i Nässjö? och det stod "chaufförens avisering misslyckades". Men jag har då inte fått någon avisering eller har något missat samtal, så det var väl ett klent försök till avisering. Mailade supporten, inte direkt i vredesmod för det är ju inte deras fel, men ändå? Först beställer man en cykel som försvinner i december, sedan måste man beställa man en till och nu ska den tydligen fraktas runt i evigheters evigheter som om det var den flygande holländaren som skötte logistiken. Såklart var det ingen på supporten som svarade en fredag kväll, vilket jag förstår, men alltså Helvete. Vad. Trött. Jag. Blir. To be continued antar jag. 

Det har snöat lite i natt och eftersom det omväxlande har töat och frusit så är det nästintill med livet som insats man rör sig, för nu ligger det snö på isfläckar och gör dom osynliga. Nu ska det först komma ytterligare en köldknäpp och bli sisådär 15 grader kallt och också ytterligare snö, men om någon vecka är det utlovat plusgrader igen. Hoppas det sedan håller i sig så att snön försvinner, vill ha barmark punkt nu.