Winter is coming

I natt blev det SNOW BLIZZARD även här i Skåne och det har bara fortsatt och förväntas inte avta förrän i morgon eftermiddag . Skönt att vara ledig, fast "ledig" känns som ett starkt ord när man mest får vara ute och skotta undan decimetervis med tung blötsnö som dråsar ner och yr runt mest hela tiden. Har precis kommit in efter andra omgången à 1,5 timme idag och är genomsvettig och minst sagt mör. Det här är INTE ett väder som passar mig. 

Men annars är det bra. Eldar i kaminen, ligger i soffan och läser Stephen King och har Tour de Ski på i bakgrunden. Antar att det finns dom som har det betydligt värre. 

Idag var ridningen inställd pga vädret, hoppas nästan på att den ska vara det imorgon också eftersom det verkligen inte lockar att ge sig ut på några vägar alls så blir det inte inställt så kommer jag mest sannolikt att avboka. 

Guldet - hästarna, ryttarna och miraklet

Har läst Guldet - hästarna, ryttarna och miraklet av Henrik Johnsson, detta är handlingen (för mina icke hästintresserade läsare handlar boken alltså om när Sverige tog OS-guld i hästhoppning):

Året är 2021. OS i Tokyo har flyttats fram ett år och idrottarna är rastlösa. Ett av de största guldhoppen på plats är det svenska hopplandslaget. Det finns bara ett problem: Sverige har inte tagit guld på 97 år. Med allt på spel påbörjas den första ritten och åskådarna världen över håller andan.

Jag minns ju detta historiska ögonblick tydligt, bommarna som föll, sekunderna som tickade, fransyskan som vägrade ut sig och gjorde så att det blev Sverige och USA som fick rida omhoppning om guldet istället för att det skulle ha gått till Frankrike. Men det var kul att uppleva det igen. Boken innehöll väl egentligen inte sådär jättemycket nytt (och då menar jag inte att jag vet hur den slutade, för det var ju liksom givet), det mesta av upplevelserna och tankarna har jag redan läst och hört i intervjuer och sociala medier och sommarprat. Men det var ändå läsvärt och välkomponerat med ett bra driv och mycket detaljer. Störde mig egentligen bara på en sak och det är att King Edward på ett ställe kallas "den lilla bruna valacken", för King Edward är ju en fux. Okej att Henrik Johnsson inte är någon hästmänniska (men efter att ha varit gift med Malin Baryard i hundra år så borde han väl ändå ha snappat upp ett och annat basic?), men NÅGON sakkunnig har väl ändå ögnat igenom texten och borde ha reagerat? Men nä, allt ska man tydligen behöva göra själv. Men i övrigt gillade jag den här boken. Den får fyra hästskor av fem möjliga. 

Till stallet istället, v 1 2024, pt 1

Det var rätt klent med uppslutningen i Bästa Måndagsgruppen™ igår, men det är väl lite vad man får räkna med när man startar terminen 1/1. Vi var faktiskt bara tre stycken som dök upp, men desto bättre för oss såklart dårå. 

Jag fick Hästen. Det var evigheter sen jag red honom, om man inte ska räkna med en gång när vi hade sitsträning, och sist jag red honom gick det inget vidare. Men jaja, det var ju bara att klättra upp och se glad ut. Hästen är nog inte jättestor egentligen, men han har långa ben och lång hals och jag tycker han känns gigantisk. Vet ju sedan innan att han är svår i munnen och har för vana att slå upp huvudet i alla övergångar så redan från början försökte jag rida med mycket skänkel och minimalt med tygel. Och tycker nog att det faktiskt gick över förväntan! Vi red någon slags slalom med koner, serpentiner och mycket övergångar och han kändes fin och mjuk och riktigt trevlig. I galoppen blev han dock lite stark och lång, så det kändes väl sådär, men i övrigt var jag faktiskt helnöjd. Nu hör det ju till saken att han hade vilat i två veckor så det gjorde kanske sitt till, men det ska bli spännande att se vad det kan bli av detta. 

2024, here we go

Jaha, då var det nytt år och nya möjligheter. 2023 var väl ett sisådär år om ni frågar mig: Remus fick kastreras pga tumör i ena testikeln, Hilding fick somna in pga hjärtsvikt, en mycket nära anhörig blev allvarligt sjuk (har dock inte skrivit nåt om det här), hela första halvan av året var det även piss på jobbet. Sen ordnade det upp sig men så blev min man av med sitt jobb så det var väl lite ur askan i elden. Önskar ett lite mer stabilt 2024 tack. 

Nyårsafton var en lugn historia, jag och hundarna gick en fyratimmarspromenad på förmiddagen och sen var alla lagom trötta. Vi, jag och min man alltså, åt sedan ryggbiff och potatisgratäng på kvällen, delade en flaska bubbel och kollade på Klovn The Final. Jag tog hundarna med mig och gick upp och lade mig vid 22.30, vaknade till vid tolvslaget men det var jag den enda som gjorde, hundarna sov sig igenom allt. Fyrverkerierna var föredömligt koncentrerade till runt midnatt, tror inte det small mer än 2-3 gånger tidigare på kvällen. Är det ens nyårsafton? skojade vi, men alltså Gud vad skönt att slippa okynnessmällandet. 

Idag har vi, jag och hundarna, varit ute på långpromenad i regn (det ska regna jättemycket de kommande dagarna, kanske också snöa) och dimma. Mötte knappt ett levande väsen trots att jag ändå gick flera kilometer på landsvägen innan jag vek av in i skogen. Kom hem igen, körde ett pass tabata och undrade hur många som tänkt börja träna som nyårslöfte. Har själv inte avgett några direkta nyårslöften, men har ändå ambitionen att minska ner skärmtiden lite, i alla fall det här okynnesdumscrollandet på sociala medier för det ger väl egentligen inget av vikt och värde.

Idag börjar ridningen! Det känns helknasigt men terminen följer inte längre skolterminen utan börjar när året börjar. Detvillsäga idag. Ska bli kul och spännande. 2024, nu kör vi. 

The tyrant has no smile upon his face

Tog mig ut på min vanliga långpromenad och knogade backe upp och backe ner medan jag lyssnade på Tim Steinfort. Det är inte alltid, rätt sällan faktiskt, som jag lyssnar på något när jag promenerar, brukar gilla när det är tyst och tankarna får vandra fritt, men idag var jag sugen på lite musik. 

Kom hem, städade, tränade pilates, åt de sista julköttbullarna till lunch. Sen var det soffhäng för hela slanten. Vi fick lite feeling och signade upp oss på ett års abonnemang på HBO Max, så får vi väl se om vi behåller det eller TV4+ eller båda eller inget. 

Hittade för övrigt Mr Mercedes på Viaplay (som ingår i vårt vanliga tv-abonnemang, gud vad man har kanaler och ändå känns det som att det nästan aldrig finns nåt att se?) och ska omgående börja kolla på den. Men först middag, spaghetti och köttfärssås som puttrar i detta nu. Ska bli gött med helt vanlig mat och då har vi inte alls haft några orgier i julmat à la Fanny och Alexander. Kollade lite på den när den gick häromdagen och fattar aldrig storheten, det är ju bara en samling dårfinkar den ena fnoskigare än den andra. 

Såg på Facebook att en jag känner redan städat bort allt julpynt. Okej, alla gör ju som dom vill såklart men är det inte lite väl hysteriskt? Är det inte typ regel att vid Tjugondedag Knut dansas julen ut? Fast mitt enda pynt är adventsstakar och dom brukar bli stående till slutet av februari för är det någon gång under året man behöver mys och pys är det väl under oxveckorna.

De ensamma

Har läst De ensamma av Anna Kuru. Har tidigare läst hennes Kirunatrilogi: Den första frosten, Norrskensnatten och Gryningsjakten, som jag gillade jättemycket, så förväntningarna på den här var höga. Detta är handlingen:

Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt.

På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats.

Jag tyckte den här boken började bra men slutade sämre. Rätt tidigt räknade jag ut vem som var bokens nutida "jag" och på ett ungefär vad som skulle hända, men tyckte också att motivet kändes lite luddigt och även om det så småningom klarnade hade det inte skadat med lite mer bakgrundshistoria. Störde mig också lite på när Carina en morgon frågade sin lillasyster "om det är något på tv", det var väl enligt mig aldrig en fråga man ställde sig en morgon 1975 när det snarare handlade om att eftermiddagen tog slut "när tv:n börjar". Och Sommarmorgon började inte sändas förrän 1976 (fick googla detta). Annars var det som vanligt med Anna Kuru, fint språk och fantastiska miljöbeskrivningar, men lite mer kött på benen hade inte skadat i det här fallet. Den får tre (dock rätt rejäla) isflak av fem möjliga. 

Onsdag, va?

Det är ju lite lurigt med julen, eller vilken långledighet som helst egentligen. Dagarna flyter in i varandra och man vet inte om det är söcken eller helg. Men idag ska det alltså vara onsdag och en såkallat vanlig dag. Fast eftersom jag är ledig så är det ju inte det, men jag gjorde väl som jag gör alla andra lediga dagar, gick en långpromenad med hundarna. I fredags, på själva vintersolståndet, nådde jag fram till Mordor. 2173 kilometer hade då avverkats sedan årets början (för att vara korrekt var det 2174,5 km men jag kunde ju inte stanna 1,5 km hemifrån bara för att få jämna siffror). 2173 kilometer är en bra bit längre än vad det är mellan Smygehuk och Treriksröset, så det får man väl ändå vara nöjd med. Nästa år får jag väl ha som mål att nå Mordor innan den 22/12. 

Kom hem, tränade ett pass tabata, traskade ner till bibblan för att lämna och hämta böcker. Lyssnade på Stephen Kingpodden, tycker den är lite ojämn beroende på vem som är inbjuden. Jag tycker mycket om Jonas Strandberg (eller jag vet egentligen inget om honom men jag gillar hans röst), men jag gillar inte när vissa inbjudna hela tiden ska sprätta med de amerikanska titlarna, okej såklart om de inte finns översatta, men annars irriterar det mig mest, det är som att de vill förmedla att de är lite fiiiinare som läser på originalspråk och läsa på originalspråk kan man väl absolut göra, men det blir så löjligt när man ska dra det till och med förbi "ooh, jag kommer inte på den svenska titeln" utan nästan som att det inte ens existerar en översättning. Men det GÅR (till exempel) att säga Den förskräckliga apan istället för Skeleton Crew, jag lovar att inget ondskefullt kommer att hända. Jonas har fattat detta, men vissa av hans gäster har det inte. 

Igår tittade jag på den senaste Beckfilmen. Utan att spoila något av handlingen så kan jag avslöja en (annan) sak som irriterade mig. En polis som är avstängd jobbar (såklart) vidare med fallet off the record eftersom han (såklart) sitter inne med en hel del fakta som inte Martin Beck & co har tillgång till och som han av olika skäl (såklart) inte kan delge dom. Han, den avstängda polisen, kommer hem till Superskurken som inte är hemma, han slår in en ruta, larmet går, han stegar bort till larmcentralen (eller vad det heter där man larmar av och på) och stänger av larmet med några flinka knapptryckningar (alltså är det så enkelt?), går fram till kylskåpet, halsar i sig cirka en halv liter mjölk, ställer tillbaks det i princip tomma mjölkpaketet i kylen och sätter sig och väntar på att Superskurken ska komma hem. När Superskurken kommer hem går han bara in och reagerar INTE på att larmet är avstängt (eftersom han larmade på när han gick hemifrån borde väl det naturliga vara att larma av, eller åtminstone kolla varför inte larmet var på?), sen går han till kylskåpet och tar fram mjölken och reagerar INTE på att det mjölkpaket som han ställde in halvfullt nu i princip är tomt och inte heller verkar han märka att en fönsterruta är sönderslagen, det är höst/vinter och regn och rusk ute och man får intrycket att polisen ändå suttit och väntat ett bra tag så det borde väl ha blivit lite utkylt? Vet inte hur stor budget Beckfilmerna har, men NÅGON som kollar upp såna här grejer borde de väl kunna ha råd med? 

Idag är det alltså onsdag, vilket är likamed filmkväll, och det vankas Harry Potter. Idag bestämde vi att det är sista dagen med julmat, sen får det bli vanlig mat. Vi har ändå bara fixat sånt vi gillar absolut mest, men nu börjar till och med det bli lite tjatigt.